Vad sägs om en ny form av försvarsupphandling? Tankarna i texten ska ses i ljuset av att vår katastrofberedskap gått omintet, tack vare det svenska försvarets dödgrävares beslutsamma arbete att förinta all operativ förmåga. Mp, v och s har varit lyckosamma i sitt arbete. Försvaret har tidigare varit vår enda och bästa försäkring mot krig, örlog och katastrofer utom och inom landet. Försäkringen har upphört men vi får fortfarande betala premien. Ta till exempel JAS i serie II. Plan som nu transporteras, av skatter betalda och klara, direkt till bergrum där de varje år konserveras till en kostnad av 25 000 kr per år och flygplan. Planen i dessa bergrum blir omoderna och kommer att skrotas.Vore det inte bättre att applicera ett upphandlingsförfarande även på denna del av det offentliga?
De flesta är nog överens om att ett försvar av demokratiska värden är överordnat försvar av snäva nationella territorium. Sedan 1911 finns redan tillexempel en överenskommelse om att Sverige skall beskjuta fientlig flotta i Öresund om denna flotta angriper den Danska kusten. Att applicera denna ömsesidiga försvarsvilja till moderna tider vore lätt. Under 1990-talet har det säkerhets- och försvarspolitiska samarbete utvecklats och fördjupats mellan de nordiska länderna. Även om de nordiska länderna har valt olika organisatoriska säkerhetspolitiska lösningar finns likartade utgångspunkter och intressen i många säkerhetspolitiska frågor som man kan utveckla till lite av offentlig upphandling på det försvarspolitiska området om man så vill. Att olika länder med olika fokus på vapenindustri samordnar sina försvarsresurser skulle kunna frigöra behövliga miljarder till andra sektorer av våra nordiska välfärdsstater. Kan Norskt flyg skydda norra Sverige billigare än om vi behåller JAS flottiljer? Kan Svenska ubåtar skydda Finskt och Norskt territorialvatten? Norska och Finska skattebetalare är nog enkom lyckliga om de slipper köpa in egna ubåtar, precis som vi Svenskar skulle vara om vi slapp kostnader för våra nya flygplan i malpåse.
Ja ni förstår säkert principen och ja det finns invändningar att göra av praktisk karaktär; NATO traktaten, Alliansfriheten, Befälsordningen, men betänk avslutningsvis att trots Sveriges, Finlands, Norges och Danmarks olika relation till EU och NATO har det aldrig vållat problem av nämnvärd karaktär. Tvärtom verkar det precis vara våra ländernas olika tillhörighet som verkat mot en intensifiering av försvarssamarbetet. Vi har redan beslut i maj 2000 om gemensam nordisk NORDCAP styrka, EU:s stridsgrupper som beslutades om i oktober i år inkluderade Norge. Detta är bra exempel på varför det nordiska försvarssamarbetet bör därför intensifieras ytterligare, d v s utvidgas till att även omfatta upphandlade luft- och sjöförsvar insatser. Outsourcing är ju något politiker gillar, varför inte även på detta område?
