Minns någon vad Hägglund egentligen sa i sitt anförande? Han, och eventuell talskrivare, hade skapat en ordlig helikopterfärd över det kristdemokratiska landskapet, vi såg lite vurmet för Köttberget och en glimt av Kärnkraftskärret och en hel del av det där Familjeträsket. Såleddes kom det nix med överraskningar eller, gemte moderaterna, skojiga positionerande analyser och ideologiska resonemang. Finfint linjetal för en statsminister redan varm vid maktens härd, men inte mycket till hunger för en socialminister in spe.
Årets upplaga av Hägglund saknade engagemang. Engagemanget för att väcka alla de slumrande väljare som inte tror att trygghet är något man får per automatik bara man betalar in pengar via en skattsedel, utan att man som medborgare måste ta sitt personliga ansvar. Det var helt enkelt för mycket spel på den socialistiska retorikens planhalva, i år liksom förra året. Ett års sviktande opinion borde lärt staben att det inte fungerar.
I nästa stora mediala tal, dvs. Almedalen, bör Hägglund/Forssmed lyfta fram de kristna värderingarna och skippa den yttliga socialistiska terminologin. Alltså mer av 2 Thess 3:10 och mindre dalt nästa gång så ska KD nog kunna locka tillbaka väljare som lagt sig på soffan eller vänsterprasslar med Moderaterna.
För en något mer omtänksam analys rekomenderas: Syskonskap
