Låt mig börja med att konstatera: Pactum turpe.
Jag gör redan nu ett antagande att Kd´s stabschef, den skönsjungande Forssmed haft semester de senaste veckorna. Resultatet av förhandlingarna för Kd´s del är nämligen uselt. Ett departement; vilket självklart blev det Sociala sådana, vilket inte är annat än förväntat och därmed mediaskuggat redan i förväg. Sedan tilldelas vi ytterligare två ministrar utan departement, en Volkshälsominister och en...och låt mig få det rättstavat nu...Finansmarknadminister. Partiet kommer med andra ord synas i familje- folköls- och finnansfrågor under fyra år.
Har partiet överhuvudtaget förhandlat eller har partiledartrojkan återgått till snällismens ideologi? Jag tror jag ser en fara i att de som slås om platserna själva är med och deltar i förhandlingar. Det kan så lätt bli att dessa då ser till sina egna intressen mer än till parteits väl och ve om fyra år. Det mest upprörande är ändå trots allt att det internationella lyser med sin frånvaro, ett område där partiet så behöver leverera mera. Bistånd, handel, utrikesfrågor, EU lämnar vi över till Fp och M.
Vidare är det ur statsfinnansiella hänsyn enormt oroande att alla partier fick sina värsta spendera, stoppa och segregera områden. Vi har bävergänget¨som kan ta och ödsla bidrag över jordbruks- och miljölobbyn, moderat migrationsminister som på Enochssonskt sätt kommer hindra asylsökande att nå hit, vi själva med ansvar för det sociala och folkpartister med ansvar utbildning och integration!
Ska jag nu ändå se lite ljus i ett annars kompakt mörker så blir det att min tidigare arbetskollega Emma Henriksson kommer sitta i riksdagen. Grattis! Det enda som kan oroa mig lite är att familjen Henriksson nu kommer ledas av Pappa Per, Advokat och Mamma Emma, Politker. Vem ska lära barnen om rätt och fel?!
