För alla som växte upp med Alfred E. Newman så är orden "What me worry?" bekanta. Ord som numera verkar prägla hela Vita Huset.Ingen oro över kriget i Irak. Istället påstår man numera att Al-Qaeda kör en medveten militär- och informationsoffensiv i syfte att svart måla republikanernas insatser i kriget mot terrorn. Smart spin på frågan men tragiskt...
Ingen oro över miljöproblemen. Vita Huset forsätter att blunda för de allt mer påträngande bevisen att en planet inte räcker.
Ingen oro över budgetunderskottet. Risken att andra länders centralbanker överger dollarn i sin handel med olja och går över till Euro rycker allt närmare.
Ingen oro över den fallande fastighetsmarknaden. Ett av USA:s få lysande ekonomiska fyrar i ett annat stormigt hav håller på att slockna.
Ingen oro över övervakningen. Nya lagar, nya redskap. Presidenten har ökat sin kontroll över allt från Telestyrelser till Nationalgardet och fortfarande ingen oro.
Denna härliga förmåga att blunda för det uppenbara påminner en del om Kd:s förmåga att se årets val som Det fjärde bästa valet vi vunnit istället för en väckarklocka till agendareform.
Ingen oro över att 6,6 i valet är sämre än 11,7, 7,1 och 9,1. Det är ju fortfarande mer än 4,1.
Ingen oro över att förnyelsen inom Riksdagsgrupp och Partistyrelse har varit förlamande verkningslös.
Ingen oro över att partiföreträdare anser att man ska begränsa asylrätten, framhålla bilismen som föredöme och underlätta vapenexport.
Men det är ju ändå fyra år till nästa val så jag känner väl: What me worry? Näää...
