Har ett tillkännagivande att göra. De senaste kvällarna, ja till viss del nätterna har jag sorterat mina böcker. Inventerat, dammat och placerat om. Cirka 1500 bokryggar står just nu i mina hyllor och när jag nu går igenom dem på nytt ser jag hur dessa sidor präglat min väg till insikt.
Lucrentius fick mig att ifrågasätta Gud, Dante gav mig kompassen till lidandets filiosofi, Gogol förtryckets mekanismer, St Thomas vägledde mig in på rättvisans spår, Sirin uppfostrar sina läsare i vardagens hemligheter och relationernas tyranniskt kärleksfulla grepp, Ardent visade hur rädslan styr folket, Chomsky gav mig möjligheten att se makten utnyttjar rädslan, skriker, jagar, förvirrar och förslavar. Så kan jag skriva vidare för vad som nu verkar vara en oändlig mängd lästa böcker.
Missförstå mig rätt, jag tror inte jag blivit en bättre människa av det jag läst. Jag tror inte läsande gör en människa mer kunnig, lycklig eller lärd. Jag har läst av egna drivkrafter och för detta fått mig till del en större förståelse för de mekanismer som styr oss. Från den tyska innerligheten och skärpan till den ryska maximalismen och de kraftiga känslosvallens öppna stäpp har jag försökt förstå gångna imperiers sätt att tänka. Från detta perspektiv kan jag tydligare se hur dagens imperier nu håller på att rämna...En insikit som inte gör en gladare men i alla fall kommer jag slippa bli överraskad och förvånad när nästa terrordåd drabbar oss i väst.
