Ibland undrar man varför inte alla politiker har politiska sekreterare. Det är pinsamt uppenbart att ansvariga för gårdagens DN-debatt hade behövt någon argumentativt bevandrad person att korr-läsa bedrövelsen.
Utgår man från att äktenskapet är en fråga om biologi, genetik och artens bevarande, så måste man rimligtvis förbjuda äktenskap för alla heterosexuella par som inte uppfyller de genetiska kraven för fortplantning, allt från dem med ofullständig reproduktionsapparat till handikappade som inte kan ta hand om sina barn själva och kvinnor som paserat klimakteriet.
Vad Alf och company har lyckats förmedla är att det är äktenskapet som leder till fortplantning. Samt att äktenskapet är till för enkom detta, vilket därmed automatiskt skulle ge oss: ”barnets bästa”! Med andra ord vill man ha fyra barn i en missbrukande, sexuallutnyttjande incestfamilj än ett barn uppfostrat av bögar...
Kd kräver, om vi utläser logiken i Alfs artikel, följande: Barnlösa äktenskap ska upphöra för utan reproduktion inget äktenskap. Därmed måste även provrörsbefruktningen upphöra då detta inte tar tillvara ”barnets, människans, biologiska ursprung”. Barn som redan lever hos homopar, ska tvångsadopteras till Polska bönder så de får en god Gudlig fostran och bra förebilder för att beveka alla religiösa grupper som numera bor i vårt land. *sic*
Keep it simple! Äktenskap är en juridisk överenskommelse som kan vara bra att ha när man lever ihop, främst för att reglera der ekonomiska. Det finns självklart teologiska skäl som säger att när äktenskapet ingås upphör två personer att leva i synd. (Min ex-fru undantagen, hon började synda efter giftermålet, men det är en helt annan historia.) Vi människor har ju som bekant stora problem att komma överens utan lagar och regler. Sen får ju förvisso Sahlin tok-spel i Svd. Hon verka glömma att partnerskapslagen ger homosexuella par exakt samma rättigheter som gifta heterosexuella par. Att dessa olika typer av relationer benämns med olika juridiska termer är inget märkvärdigt och har självklart inget med diskriminering att göra.
Såleddes skulle undertecknarna hållt sig till krav på att det införs två cermonier för vigsel, en i valfri kyrka för de troende och traditionella och däremfter en juridiskt bindande papperscermoni i rådhuset enligt fransk modell. Låt det avtalet antingen röra partnerskap som sluts mellan två, fem eller tio homo-hetro-"mormors systers häst"-individer och behåll äktenskpsavtalet för man och kvinna som det är. Hur svårt kan det vara att förbli konsekvent?
