söndag, december 28, 2008

"Jag kommer att spela musik och fira vad det israeliska flygvapnet gör."



"Jag kommer att spela musik och fira vadisraeliska flygvapnet gör." Det var dessa ord, som jag hörde på Al Jazeera i dag, yttrade av en medlem av det israeliska civilförsvaret i området som gränsar till Gaza, som fick mig att åter börja knappa.

Som alla vet har de, av USA levererande, israeliska F-16 planen och Apachehelikoptrarna fällt över 100 bomber på ett tiotal platser i det av Israel omringade och stängda Gaza. Bomberna dödade minst 201 personer och skadade hundratals fler. Många av dessa platser var polisstationer, som polisstationer i hela världen, ligger även dessa stationer i mitten av civila områden. Nyhetsmedia jag ser säger att många av de döda var palestinska poliser. Israel etiketterar dem allmänt som "terrorister", bara det att bland de döda fanns ett dussin trafikpoliser som just nu genomgår en yrkesinriktad utbildning. Ett ännu okänt antal civila dödades och skadades också, på Al Jazeera såg jag bilder av flera döda barn, och den israeliska angreppet kom vid en tidpunkt tusentals palestinska barn var ute på gatorna och på väg hem från skolan.

Den judiska civilförsvarskillens glädje upprepades av israels okritiska supportrar runt om i världen, det heter så vackert att deras våld är rättfärdigt våld. Det är "självförsvar" mot "terrorister" och därför är attackerna motiverade. Israels bombningar, liksom amerikanska bombningar i Irak och Afghanistan, är bombningarna för frihet, fred och demokrati. Sure. . .Rationalisering för Israels massakrer, redan troget rapporterade om i engelskspråkiga medier, är att Israel agerar med en rättfärdig "vedergällning" för palestinska raketer som avfyrats med ökand intensitet ända sedan sex månader gamla vapenvilan upphörde att gälla den 19 december (fram till i dag, inga israeliska hade dödats eller skadats av raketattacker). Proportionalitet var ordet för dagen, men inte för Olmert och co.

Men vad vi också ska komma ihåg är att gårdagens fruktansvärda attacker endast var en förändring i den israeliska metoden att döda invånare i Gaza. Under de senaste månaderna har mestadels medialt tysta dödsfall skett, äldre och sjuka i synnerhet, berövats mat och nödvändiga läkemedel tillföljd av den två år gamla israeliska blockaden kalkylerad och avsedda att orsaka lidande och misär för 1,5 miljoner palestinier, i buren Gazaremsan. I Gaza har under åtta månader, palestinier redan dött i tysthet, i brist på grundläggande läkemedel: insulin, cancerbehandling, produkter för dialys, produkter som hindras att nå dem.

Vad medierna aldrig frågat är vad Israels idé om en vapenvila utgör? Det är mycket enkelt. Enligt en israelisk vapenvila så följer att; palestinierna har rätt att tiga medan Israel svälter dem och fortsätter att våldsamt bebygga och expandera. Israel har inte bara förbjudit livsmedel och mediciner men de har också inriktat sig på att svälta sinnen; på grund av blockaden, finns det inte ens bläck, papper och lim för att skriva ut läroböcker för skolbarnen. Ännu en gång vi bevittnar vi en oproportionerlig massaker i Gaza, som vi gjorde i mars förra året då 110 palestinier, däribland dussintals barn, dödades av Israel på bara några dagar.

Än en gång känner människor överallt ilska, ilska och förtvivlan som tillåter en stat som utför sådana brott att fortsätta ostraffat. Men något falit har hänt denna gång. Tittar jag på arabiska medier och internet idag är den ilska som uttrycks inte enbart riktad mot Israel. Framför allt riktas den mer än någonsin met de egna arabiska staterna. De bilder som vi ser mest är av Israels utrikesminister Tzipi Livni i Kairo på juldagen. Det hon satt leende med Egyptens president Hosni Mubarak. Sedan finns det bilder av Livni och Egyptens utrikesminister leende och dunkar sina palmer tillsammans. Krav på stöd för palestinierna kommer nu från arabiska grannar. En farlig utvecklig för ökad radikalisering och krigskrav.

Den israeliska tidningen Haaretz rapporterade vidare i dag att senast på onsdag ska det israeliska kabinettet godkända ”tidpunkt och metod" för Israels attacker mot Gaza. Vad sa Livni till Mubarak? Har Israel få ett grönt ljus för att sätta trupp på Gazas gator än en gång? Få araber är beredda att förlåta Egypten efter det har hjälpt Israel belägra Gaza genom att hålla gränsövergången i Rafah stängd i mer än ett år. På toppen av intensiv ilska och sorg så många människor känner sig Israels förnyade massmorden i Gaza är en känsla av frustration att det verkar vara så få sätt att kanalisera det till ett vettigt pacifistiskt politiskt svar som kan vända utvecklingen, få ett slut på lidandet...som vanligt kommer vapnen fortsätta att föra talan i landet i Österled.

onsdag, december 24, 2008

Tänk om påven tänkt om?

Tänk om påven istället för att hacka på homosexuella hade kunnat skriva något i stil med;
Jag påven bryr mig inte om du är amerikan, irakier, israel, palestinier eller vilket territorium du lever på.

Jag bryr mig inte att du dyrkar min gud, eller någon gud med ett annat namn.

Jag bryr mig inte om att du gillar eller ogillar mig.

Jag bryr mig inte om vem du känner kärlek till.

Jag, liksom min förebild Jesus, bryr mig emellertid om att du bör behandlas med samma värdighet och respekt som jag åtnjuter.

Jag kräver att rättigheterna för varje person oavsett födelseort respekteras, inte på grund av deras rikedom eller prestationer men för den värdighet som är en medfödd rättighet för alla som är av kvinna född till jord.

Jag önskar att livet inte krävde av oss att vi blomstrar på bekostnad av en annan människa.

Jag önskar att vi delar vår mänsklighet och anser ett brott ett brott, oavsett vem offret är, eller vem som är gärningsman.

Jag önskar vi i väst kunde upphöra att leva i arrogans och hela tiden tala om frihet medan våra händer är befläckade av århundraden av blod, kolonialism och krig.

Tänk om. . .

God Jul.

måndag, december 22, 2008

Julstängt


Ska ägna mig åt semester, reflektion och njutning av det som kallas liv och ledighet. Läsa. . .annat än HSN-handlingar och utredningar alltså. Finnanskriser, svält, katastrofer och Bush får avvakta tills någon gång efter jul. . .God jul kära läsare och läsarinnor.
(Och för mina återkommande läsare som nu häpnar över att jag lägger in gullig djurbild utan anledning. . .well what kan jag say? Jag är mångbottnad.)

söndag, december 21, 2008

Dick Cheney och krigsförbrytelser



Jag återvänder till Dick Cheney. . .den sittande Vicepresident i USA har godkänt en praxis som en gång var straffbart med döden i USA. . . Dicky Dick har alltså godkänt vattentortyr han vill göra det igen!

Senare i samma intervju säger mannen att tortyr har varit; anmärkningsvärt framgångsrik ansträngning. Jag tror att resultaten talar för sig själva.

Så det skulle vara resultaten som att fånga Osama bin Laden, fånga vice muppen i al-Qaida, Ayman al-Zawahiri? Och chefen för tok-talibanerna, Mullah Omar? Är resultat att al-Qaida är utraderat? Liksom resultatet av utplånade talibaner? Är resultatet att vända den muslimska världen mot måttfullhet och från extremism? Eftersom det skulle vara bra om så var fallet. . .i stället var resultatet att USA torterade Osama bin Laden's chaufför!?!

14000 människor dog på grund av terroristattacker i världen förra året. Således har världen haft en fyrafaldig ökning av den globala dödsfall på grund av terrorismen under de åtta år Bush har fått styra och ställa.

Vicepresidenten fick även frågan om han ångrar något; Åh, inte mycket i detta skede. Gällande Guantanamo Bay eller det faktum att Röda Korset fann amerikansk personal lekte med tortyr, säger Dicky att han är en man som; Gillar vad han ser det.

Jag har ibland svårt att finna ord. . .

lördag, december 20, 2008

Bokmalstest

What Kind of Reader Are You?
Your Result: Dedicated Reader
 

You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.

Book Snob
 
Obsessive-Compulsive Bookworm
 
Fad Reader
 
Literate Good Citizen
 
Non-Reader
 
What Kind of Reader Are You?
Quiz Created on GoToQuiz

Lennart Sacredeus

Oki. . .jag tycker inte som Lennart Sacrédeus i sak, men han är en företrädare för många inom den svenska Kristdemokratiska rörelsen. . .och att partiet nu har exkluderat den mannen från förslaget till Europavalsedeln känns på något sätt inte helt rätt.

Hade valberedningen placerat Sacrédeus bland toppnamnen på listan är det inte omöjligt att han hade kryssats in i parlamentet av partites väljare. Budskapet är uppenbart, Sacrédeus ska hållas borta från EU-korridorerna, troligtvis för att i desperation försöka skapa en image av Kd som ett EU-vänligt parti. Än mer mörkrädd blir jag när jag får reda på hur valberedningen hanterade Lennart-frågan inför publiceringen av resultatet.

Han blev uppringd på torsdagen och delgavs beskedet; Du finns inte med. Någon upplysning om hur det gått för han i provvalet gavs inte utöver att; Du har inte vunnit eller blivit tvåa.

Sanningen är ju den att Lennart kom på fjärdeplats när det gäller kryss med 545, eller exakt 50 procent av de röstande men på en förstaplats när det gäller ringar, d v s den kandidat man gillade bäst och önskar ha på en förstaplats. . .kanske ska klargöras att EU-skeptikern Lennart heller aldrig avböjt kandidatur, utan ställt sig till förfogande för listan oavsett var han skulle placeras.

Kan inte annat än undra vilket slutet och räddhågset parti valberedningens ordföranden Göran Sydhage företräder när inte ens en endaste liten avvikande EU-skeptiker tillåts vara med på listan, utan hamnar helt utanför, alltså längre ner på listan än te.x den Europapolitiske tungviktaren Erik Sedig. . .

Och som sagt. . .jag delar inte Lennarts åsikter i mycket men ska Kd komma någon vart och utvecklas som parti måste avvikare från majoritetsuppfattningar få leva och frodas. Pro et contra är bättre än ett parti som finns enbart Pro froma.

onsdag, december 17, 2008

God Delusion

Från AFP:

Bush, who frequently invokes God and his Christian faith in public remarks, said in an interview over the weekend that he hoped the Muslim world would remember the religious side of his presidency, which ends January 20.


"I would hope they would remember me as George W. Bush, as a man who respects their religion, respects human rights and human dignity, and prays for peace," he told Middle East Broadcasting Center television.

Reality used to be a friend of his. . .

tisdag, december 16, 2008

Dick erkänner krigsförbrytelser



Vad svarar Dick på frågan om han godkänt vattentortyr? Han svarar med ett entydigt; Ja.

Någon presspersonlighet kanske kan reagera? Ha i åtanke att Japanska militärer dömdes för brott mot mänskligheten för att de utförde vattentortyr under andra världskriget. . .skillnaden mellan då och nu är noll.

måndag, december 15, 2008

Dumheter!

Mats Odell är oftast en begåvad minister. . .men ibland snurrar han till det rejält. Att ge statlig hjälp till villaägare som förlånat sig är inte det minsta begåvat. Det spär bara på känslan av att det är riskfritt att låna, för förlsuten täcks ändå av någon annan. . .i detta fall mina skattepengar.

Jag betalar gärna för vården och skolan men att behöva subventionera överbelånade Lidingöbor? Där går gränsen. Måste dessa boende flytta så kan jag köpa till rätt marknadspris och dessa tidigare villaägare kan då flytta till min hyresrätt under en period innan de kommer på fötter igen. . .men att det skulle vara en statligt subventionerad rättighet att kunna bo kvar i en villa?!? Ibland undrar jag om Alliansen alls förtjänar att sitta kvar. . .

Ihebnu Kelb



...[His] appearance at a news conference here was interrupted by an Iraqi journalist who shouted in Arabic — “This is a gift from the Iraqis; this is the farewell kiss, you dog” — and threw one of his shoes at the president, who ducked and narrowly avoided being struck.

As chaos ensued, he threw his other shoe, shouting, “This is from the widows, the orphans and those who were killed in Iraq.” The second shoe also narrowly missed Mr. Bush as Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki stuck out a hand in front of the president’s face to help shield him.


Oki. . .jag ska inte vara skadeglad, det är fult. . .men. . .det finns en symbolik i detta klipp som inte kommer passera obemärkt genom den muslimska världen. Detta är mer än ett par skor som flyger, vem minns inte när Saddams stay föll i Bagdad för sex år sedan, hur Irakierna slog denna bronsskapelse med sina skor, och skrek ihebnu kelb. Sko och hund. . .de ofräschaste förolämpningarna du kan ge drabbar nu Iraks befriare och den fria världens mest krokade Korsriddare sedan Guy av Lusignan tyckte det var en enormt bra idé att slås mot Saladdin i ett vattenlöst Hattin. . .Humor.

söndag, december 14, 2008

Toran och den där andra boken

På frågan; Vilken bok är guds ord svarar Amerikaner följande;
Slender majorities of all adults believe that all or most of the Old Testament (55%) and the New Testament (54%) are the "Word of God."

Men, intresant nog, så anser bara 26% att Toran är guds ord, trots att den är samstämmig med Gamla Testamentet. . .tänkte inte på det. . .

onsdag, december 10, 2008

Music of a Life


Läste om en bok idag, köpte den för att ge bort men jag läste en rad, en till och så var jag fast. Gömde mig på rummet och lät snabbt de 109 sidorna skänka mig en enorm glädje. Författare är som bekant för en del av mina bloggbesökare en favorit över andra, Andrei Makine, och denna hans roman, Music of a Life, är ett kraftfullt knippe ord. Allt inleds på en provinsiell tågstationen, mitt i ett Ryslsand, mitt i en snöstorm, mitt i ett sönderfallande land. En namnlös berättare befinner sig strandsatt mitt i ett hav av medresenärer, vars kollektiva tålamod med ett långt och obehagligt dröjsmål tycks vara ett mikrokosmos av 80-talets sovjetiska villkor. Den viktigaste historien, berättade för oss av bokens recitatör, en av dessa alla resenärer, är att bördan av homo sovieticus delades lika.

Alexis Berg är centralfiguren, en lovande ung pianist på 30-talet, var en av de som spårade ur under Stalin, hans föräldrar arresterades och snart var han i exil, tvingad att fly sitt hem två dagar före hans första offentliga konsert. Andra världskriget rasar och han lånar identitet av en död soldat, överlever fasorna (stycket om ekorren är bland det vackraste man kan läsa) och fortsätter vidare i sin identitetsexil. Han vadar sig fram genom dimman av kärlek och svek som väntar honom vid krigets slut med sin dolda hemlighet, hans händer, frusna, oförmögna att åter röra ett piano. Bergs berättelse är tragisk, men den blir aldrig grym. Som i alla Makines böcker är även de mörkaste texturer genomborrade av ljus, eller som i denna bok ljus och musik. Makine är inte främmande för konsten att komprimera sina texter hans tidigare romaner, är alla byggda på en resonans av korthet. Music of a Life är 109 sidor kärlek, krig, förlust och musik presenterad på ett episkt sätt, en Zhivago på 19000 ord.

tisdag, december 09, 2008

Med anledning av Kd och IPRED


Cut your loss. . .

Bara två dagar efter det att 250 fordon förstördes av Talibaner inne i Pakistan slog de till igen och förstörde ytterligare 50 fordon utanför Peshawars flygplats. . .ytterligare en Allians kommer falla offer för Afghanernas dokumenterade försvarsinstinkt.

"Theirs not to make reply,
Theirs not to reason why,
Theirs but to do and die.
Into the valley of Death
Rode the six hundred."

Talibanerna är snart på gränsen till seger. Kabul är nästan omringat och Talibanerna kan vänta. De är mycket tålmodiga. De vet ju längre USA och co. stannar i Afghanistan, desstu fler Afghaner kommer att ansluta sig till talibanerna sak. Talibanernas bästa strategi är inte att attackera Natos styrkor, utan snarare att långsamt och smärtsamt orsaka NATO förluster. Detta är precis vad de gör. Med undantag för ett fåtal stora attacker använder talibanerna klassiska stridsidéer att besegra sin fiende. . .och USA fortsätter kasta in sina lätta brigader mot en smärtsam förlust.

Det bästa Obama kan göra är att lämna Afghanistan och fokuser på att rädda Pakistan, en kärnvapenbärande nation som är större hot mot världen just nu. Om Washington verkligen vill påverka Pakistan och rädda situationen i regionen, de bör göra vad Clinton-administrationen gjorde i mitten av 90-talet; säkra Pakistans demokratiska institutioner. Ge mer bistånd till Pakistan. Sluta stödja diktatorer. Investera i Pakistan och låt Afghanistan sköta sig på sitt sätt, dela landet kanske? Men förlora både Afghanistan och Pakistan kommer bara leda till ett nederlag och förödmjukelse som kan bli kostsam för Västs kamp för en fredligare och frihetligare värld.

måndag, december 08, 2008

Ursäkta? Sa någon bitter?

Barbro Hedvall kör TV och kommenterar Nobelklänningar. . .hon kommenterar bland annat Filippa med adjektiven, tråkig, beige, invecklad och eleganslös. . .nu ska jag inte propagera för en moderat men bitter-Barbro kan inte ha sett mycket av Filippa. . .tipset är väl istället att vi får henne i en läcker röd kreation på onsdag, det är i alla fall denne bloggares önskemål.

söndag, december 07, 2008

Afghanistans sorg

Talibaner agerar nu i Pakistan, vilket inte är något främmande och eftersom Guds krigare inte erkänner några gränser kommer deras attacker att öka. Afghanistan är ett område där Obama ännu agerat smart då han förespråkar en militär upptrappning. Innan USA och därmed även de svenska trupperna i Afghanistan sjunker djupare ner i detta gungfly, kan Obama göra klokt i att lära sig något om de senaste årens afghanska historia och den roll som USA spelat. Mindre än en månad efter den 11 september började ett fullsakligt angrepp på Afghanistan, det land som påstås ha härbärgerat Osama bin Laden och hans al-Qaida terroristorganisation. Men redan mer än tjugo år tidigare, 1980, ingrep USA för att stoppa en sovjetiskt "invasion". Båda dessa amerikanska interventioner har klassats som krig för en bra sak. . .verkligheten är kanske inte fullt så bra.

Under flera hundra år var Afghanistan ett land där mer än 75 procent av den odlingsbara marken ägdes av endast 3 procent av befolkningen på landsbygden. Ett recept för revolution som mycket riktigt följde och 1973 blev kungen av rödgardister, men regeringen som ersatte honom visade sig föga överraskande vara enväldiga, korrupta och impopulära. Dessa maktmuppar tvingades i sin tur ut i 1978 efter en massiv demonstration framför presidentpalatset, och efter det att armén ingrep för att stötta demonstranterna. De militärer som tog ledningen uppmanade den impopulära regeringen(People’s Democratic Party, PDP) att bilda en ny regering under ledning av en viss och vis Noor Mohammed Taraki, marxist, poet och romanförfattare. Därmed tillträde en marxist led koalitionen av nationella krafter. Detta var en helt inhemska händelse. Inte ens CIA skyllde Sovjetunionen för det denna kupp mot PDP.

Taraki fortsatte att legalisera fackföreningsrörelsen, och inrättade minimilön, skapade en progressiv inkomstskatt, en läs- skrivkampanj, och program som gav vanliga människor ökad tillgång till hälsovård, bostäder och offentlig renhållning. Spirande bonde och arbetskooperativ startades och pristak på vissa viktiga livsmedel infördes. Regeringen fortsatte en kampanj som hade inletts av kungen att befria kvinnor från deras urgamla kulturella slaveri, offentlig utbildning för flickor i olika stammar infördes te.x.
Under Taraki regimen (det var trots allt en regim, om än av den mindre repressiva sorten) blev Kabul hade en kosmopolitisk stad. Konstnärer, hippies, turister och studenter flockades ditt. Kvinnor studerade vid Kabuls universitet, femtio procent av de universitetsstuderande var kvinnor vid denna tidpunkt.

Taraki påbörjade även arbete med att utrota odlingen av opiumvallmo. Fram till dess hade Afghanistan producerat mer än 70 procent av det opium som behövdes för världens heroin leveranser. Regeringen hade också avskaffat alla fordringar på bönderna, och började utveckla en stor jordreform. Taraki var en genuint populär ledare och folk såg framtiden an. . .men med förändring kommer även förtvivlan, den feodala maktmännen var enormt jätte mycket emot den jordreform som brutit upp deras makt och deras inkomst från opium. Och stamsnubbarna gjorde gemensam sak med fundamentalistiska tokmullor som envist motsatte sig regeringens engagemang för jämställdhet och utbildning av kvinnor och barn. På grund av sin lätt kollektivistiska ekonomiska politik hade Taraki regeringen även stött på oppositionen i USA: s nationella säkerhetsråd. Således, 1979, tog en tjänsteman inom Taraki regeringen, Hafizulla Amin, som rekryterades av CIA under flera år han tillbringade i USA som student, makten i en väpnad kupp. Han avrättade Taraki, stoppade reformer, mördade, fängslade eller sände tusentals Taraki supportrar i exil. Men inom två månader störtades han av PDP inklusive progressiva element inom militären.

Läsaren bör nu notera att detta skedde före det sovjetiska militära ingripandet. USA:s nationelle säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski har offentligt medgivit att, månader innan sovjetiska trupper in i landet, lät Carter administrationen ge enorma summor för att muslimska extremister för att ta udden av den nygamla reformvänliga regeringen. Delar av denna ekonomiska insats investerades i brutala attacker av den CIA-stödda mujahideen mot skolor och lärare på landsbygden. I slutet av 1979, bad den då allvarligt belägrade PDP regeringen Moskva att skicka en kontingent av trupper för att stävja mujahideen och de nyanlända utländska legosoldaterna, som komiskt nog alla rekryteras, finansieras, och beväpnades av CIA. Sovjet hade redan skickat stöd för projekt inom gruvdrift, utbildning, jordbruk och folkhälsa, men att använda trupper innebar ett åtagande av en mer seriös och politiskt farligt slag. Det tog upprepade uppmaningar från Kabul innan Moskva gick med på att ingripa militärt. Den sovjetiska interventionen blev därefter ett gyllene tillfälle för CIA att omvandla de afghanska stammarnas motstånd i ett heligt krig, ett Islamiska jihad för att utvisa de gudlösa kommunisterna från hela Afghanistan.

Under årens lopp spenderade USA och Saudiarabien 40 miljarder dollar på kriget i Afghanistan. CIA och dess allierade rekryteras, 100 000 radikala mujahideen från fyrtio muslimska länder, däribland en Saudi-född miljonär Osama bin Laden och hans kohorter. . .what goes around comes around. . .Efter ett långt och misslyckat krig, evakuerade Sovjet landet i februari 1989. Det anses allmänt att PDP regeringen kollapsade omedelbart efter den sovjetiska avgång, men det bevarade ett tillräckligt folkligt stöd för sin kampen i ytterligare tre år, överlevandes till och med Sovjetunionen sig med ett år. Men sen föll de och mujahideen tog över Afghanistan, som sjönk ner i inbördeskrig. Inbördeskriget fortsatte att ödelägga städer, plundringar, iscensatta massavrättningar, stängda skolor, våldtagna kvinnor och flickor, och ett Kabul i spillror.Dessa krigare som till stor del hade skapats och finansierats av CIA, fick leva ett eget liv. Hundratals av dem återvände hem till Algeriet, Tjetjenien, Kosovo och Kashmir att bedriva terroristattackerna i Allahs namn mot regimer som levde i den sekulära moraliska korruptionen. Men kriget mot omoralen i Afghanistan blev den blodigaste.

Talibanerna, finansierade även de av USA och Pakistan fördömde alla former av "omoral" som så som föräktenskapligt sex, äktenskapsbrott och homosexualitet. De tog makten och förbjöd all musik, teater, bibliotek, litteratur, sekulära utbildning, och mycket vetenskaplig forskning. Talibanerna släppte loss ett religiöst skräckvälde, införande av en ännu strängare tolkning av muslimsk lag än som används av de flesta av Kabuls mullor. Alla män var tvungna att bära otrimmade skägg och kvinnorna var tvungna att bära burqa som täckte dem från topp till tå, inklusive deras ansikten. Personer som har varit långsamma med att följa direktiven togs snabbt om hand och stränga straff från ministeriet för dygder var att vänta. Kvinnor som ansågs "omoraliska" skulle stenas till döds eller begravts levande. Inget av detta rörde inte Washington ryggen.

Så sent som 1999, betalde den amerikanska regeringen hela årslönen för varje enskild talibanska regeringsmedlem via bistånd. Inte förrän i oktober 2001, när president George W. Bush var tvungen att samla opinionen bakom sina bombningar i Afghanistan gjorde han upp med talibanernas förtryck av kvinnor. Ytterligare en intressant detalj i sammanhanget ä även att varken Clinton eller Bush förvaltningar någonsin placerade Afghanistan på den officiella State Department listan över stater som anses för att sponsra terrorism, trots de erkänt förekomsten av Osama bin Laden som gäst i talibanernas regering. En sådan placerings på "skurkstaternas" tio i topp skulle nämligen ha gjort det omöjligt för en amerikanska olje- eller byggföretag att ingå ett avtal med Kabul för en gasledning till de centralasiatiska olje- och gasfält.

Nu har vi då åter ett krig i Afghanistan, med spridningspotential till Pakistan, krig som på nytt har tagit tiotusentals liv. Tillsammans med syskon på den Pakistanska sidan har folket dödats av kryssningsmissiler, Stealth bombare, Tomahawks, Daisybomber, landminor och Svenska granater. Då nämner jag inte ens de som fortsätter att dö av hunger, kyla, brist på skydd, och brist på vatten. Så de brinnande resterna av materiel som vi ser p dagens bilder från Peshawar hade vi sluppit se om Washington hade lämnat den marxistiska Taraki i fred 1979, ingen armé av mujahideen, ingen sovjetisk intervention, inget krig som förstörde Afghanistan, ingen Osama bin Laden, och inget 9/11.

USA: s intervention i Afghanistan följde kalla krigets perversa mönster; Kambodja, Angola, Moçambique, Etiopien, Nicaragua, Grenada, Panama, och på andra håll, men USA fick betala mer just för denna miss. Afghanistan, ett misshandlat och utarmat land, fortsätter alltså även för Obama att vara ett galant korståg mot terrorismen. *sic*

fredag, december 05, 2008

Hillary-ous


Vad tänke han på? Beslut av Obama att sätta Hillary som utrikesminister är ett carte blanche för att låta en odefinierad version av "kriget mot terrorismen" fortgå i evigheter. Ett krig utan slut. . .ett krig som inte har en tydlig definition av segern innebär, i Hillarys värld är segern att döda eller fånga alla terrorister i världen; en uppenbar paradox. Hillary har i sina tal visat sig företräda en skrämmande syn på nyttan av dödande och behovet våldsspiraler, denna kvinna har Obama nu släpat in i sin stab. Begreppet "kriget mot terrorismen" som Hillary ivrigt vill att USA och dess Allierade ska delta i är inte mindre apokalyptisk en värdering än de drömmar och fantasier som al-Qaida när i sin retorik.
Ju mer osäker, rädd och verklighetsfrånvänd den utopiska amerikanska segervisionen blir, desto mer högröstad, absolut och aggressiv är de som uppmanar till utrotning av "fienden". En vi och dem syn där utmålandet av några andra som onda har alltid varit en form av ren självkärlek. Det är den värsta typen av nationellt och personligt självbedrägeri. Bush gav en moralisk fasad för sina terrorattacker och sina beställda mord, Hillary kommer, om man får tro hennes tidigare uttalanden, att fortsätta i samma spår. Det som oroar mig mest är nog emellertid avhumaniseringen av muslimer och den envetna okunskapen kring traditioner och kulturer i den muslimska världen som Hillary anspelat på i sina tal och sitt röstande. Världen är tyvärr mycket mer komplicerad än hennes naiva syn på gott och ont.
Den muslimska indiska kejsaren Akbar fyllde i slutet av 1500-talet sin domstol och sitt hov med filosofer, mystiker och religiösa forskare, inklusive sunnimuslimer, Sufier och shiitiska muslimer, hinduer anhängare av Shiva och Vishnu samt ateister, kristna, judar, buddister och Zoroastrier. Detta skedde alltså samtidigt som inkvisitionen nådde sin höjdpunkt i Spanien och Portugal, och i Rom höll de på att bränna filosofer och häxor på bål.
Tolerans samt religiös och politisk mångfald, är alltså inte enkom och allena ett frö av den judisk-kristna traditionen, en tradition som f.ö. kom till liv i det Mellanöstern som idag slits sönder av inhemska diktatorer och stormaktspolitik. Vårt intellektuella och religiösa arv odlades och växte i städer som Jerusalem, Antiokia, Damaskus, Alexandria och Konstantinopel. Många av de viktigaste principerna i vår civilisation, som är gemensamt med islam och buddhismen, är från österled till sina ursprung. Vårt koncept av en rättsstatsprincip och yttrandefrihet, uppfinnandet av tryckkonst, boken, samt översättning och distribution av den klassiska grekiska filosofin, algebra, geometri och universitet gavs till oss av den bysantinska, islamiska och östra världen.

Den första lagen kom från Hammurabi. En av de första kända rättsliga skydden av våra grundläggande friheter utfärdades på 300 talet f.Kr. av en buddhistiska kejsare. . .som tillskillnad från Aristoteles, insisterade han på lika rättigheter för kvinnor och slavar. . .Öst och Väst har inte separata, konkurrerande värdesystem. Vi behandlar inte livet med större helgd än de vi anklagar för terror. Det finns överlevande i Hiroshima och Nagasaki, Rwanda, Colombia, Kambodja, Timor, Vietnam, Afghanistan och vidare i en lång lista, som kan säga oss något om våra höga moraliska värden och vårt så kallade brinnande intresse för oskyldiga människors liv. Att Hillary i tal efter tal håller upp de högsta idealen i vår egen kultur och förnekar att dessa stora ideal finns i andra kulturer, särskilt i Öst, är bara möjligt om hennes historiska och kulturella analfabetism är av rang. . .
Hela konceptet Det Västerländska, som även Sverige kämpar för och främja som överlägset, är i själva verket ett resultat av en fusion av traditioner och trosuppfattningar, levande och utdöda, i både Orienten och Västerland. Gränslandet mellan våra kulturer präglas idag av förstörda byar, splittrade av våra Excalibur-bomber, de döda, dödade av vår ammunition, lämnar även Sverige med blodiga händer. Vi kan bygga en ny etik bara när vi förstår vår delaktighet i den onda cirkeln av våld och terror som tydligen kommer fortgå.

De som hela tiden ser onda män i varje hörn och strävar efter att utrota ondskan genom våld förlorar kontakten med sin egen mänsklighet. Det går inte att utan gråskalor göra moraliska distinktioner. Hillary har i anförande efter tal visat hur hon är helt blind inför sin egen moraliska korruption. Med Hillary vid sin sida kommer Obama tyvärr inte kunna avsluta "kriget mot terrorismen", han måste först besegra terrorism inom sin egen regering och helst avsätta sin tidigare kampoanjantagonist.

torsdag, december 04, 2008

Flip-Floppande Folkpartist

Dagens "Goda Yxskaft" är nog Malmströms Lissabonfördragstext i SMP. Först hyllas kraven på enhällighet: Undantag från majoritetsbeslut görs för några områden, däribland utrikes- och säkerhetspolitiken där det fortfarande krävs enhällighet.
Sen anför den flip-flopande folkpartisten att: En fråga som ibland dyker upp är varför Sverige över huvud taget fattar beslut nu när Irland i sin folkomröstning ändå sagt nej till Lissabonfördraget. För att fördraget ska börja gälla måste alla medlemsländer godkänna det. Svaret är helt enkelt att det är rimligt att alla berörda länder får säga sitt om fördraget innan EU beslutar hur man ska gå vidare. Sverige har lika stor rätt som alla andra medlemsländer att säga sin mening om fördraget.

Om nu enhällighet ska gälla så är fördraget dött. . .men tydligen väljer Malmstörm att se lite selektivt på när enhällighet ska vara bindande för länderna.

onsdag, december 03, 2008

Merda taurorum animas conturbit

. . .och för ni läsare som nu känner er kränkta för att ni inte kan Latin. . .googla eller sue me. I kategorin Dagens Dumhet så vänder jag mig åter till England. . .där kommuner nu förbjuder användingen av förkortningar av typen etc. för att de anses elitistiska och svårgreppbara för invandrare.

God natt. Jag är en kosmopolit och en vän av fri invandring. . .men jisses. . .det landet man bor i, dess lagar och språk rättar man sig efter. Punkt.

tisdag, december 02, 2008

Brottsligt

Vissa handligar är brottsliga trots att de inte borde vara det. Hetslags hetsen som flyger över Europa är numera skrattretande. En irländsk man fick tydligen tio veckors fängelse för att ha kallat en walesisk kvinna för "English bitch".

Min första reaktion är att hans brott var föga gentlemannamässigt, men inte mer än så. Kanske fick han en välförtjänt örfil? Men inte då. Han hamnade i fängelse. . .suck. . .om detta är nolltolerans mot rasism börjar den i fel ände.

Fritt fram att kalla varandra Stockholmsdjävel eller kretinär norrlänning, men man får inte nämna nationaliteten eller religionen? Finns det inte sunt förnuft? Tankepolisen slår till på puben, vänsterbrigaderna inom åklagarväsendet löper amok, politisk korrekthet som sinnessjukdom, har inte domstolarna vettigare saker att ta tag i? Vad blir nästa steg? Ett förfluget ord kostar nästan lika mycket pengar som att hota någon. . .tragiskt. Vad tjänar lagar om hets mot folkgrupp till, när islamisterna och rasisterna struntar i dem?

måndag, december 01, 2008

Extremistviruset.


Två eller fler av galningarna som sköt sig genom folket i Mumbai var Britter. Kan vi nu anta att London kommer bombas i syfte att hämnas Browns härbärgerande av islamska terrormuppar? Nåväl kanske inte. . .men ständigt denna hatdrivna extremism som gör sig påmind. Oavsett om det är dårar i Lund eller i Indien så hyllar de alla hatet och olikheterna. I Lund och Mumbai så är det samma hat mot olikheten och de onda ”andra” som resulterar i brinnande bilar och döda människor.

Ibland förundras jag över människans resurser till förödelse. Alla de män, kvinnor och barn som dog i Indien var tydligen inte individer utan en symbol för ondskan och eländet skapat av de ”andra”. Det onda, det odefinierbara, det annorlunda måste bort. Extremister, av alla kulörer, står för en kamp som bara kommer att leda baklänges, mot en värld där likgiltigheten för vissa individer skrivs in och blir upphöjd till lag. Det har hänt förr och kommer hända igen om vi inte passar oss.