Som alltid när Israel blir offer för palestinska angrepp agerar Kristdemokrater med sedvanlig ryggmärgsreflex och försvarar med emfas Israels rätt till självförsvar. Men asymmetrin i makt mellan de två sidorna lämnar lite utrymme för tvivel om vem som är det verkliga offret. Israel har använt sin militära övermakt, som alltid, med en gäll retorik om utsatthet, självömkan och överlappande med egen rättfärdighet. I hebreiskan så kallas detta syndrom ”bokhim ve-yorim”, gråt och skytte.
Påstår inte att Hamas är en oskyldig part i denna konflikt. Nekad frukten av sin valseger, klämda på grund av den minskade mängden livsmedel, har använt sig av feg terror. De skador som orsakas av deras primitiva raketer är minimal men den psykologiska effekten är enorm, och Israeler har rätt att begära skydd från sin regering. Det av Israels automatiska tillskyndare bortglömda siffrorna är att under tre år efter tillbakadragandet från Gaza, har 11 israeler dödats av raketeld, under samma period fram tills dess Israel bröt vapenvilan den 4 november hade Israel dödat 1290 palestinier i Gaza, däribland 222 barn. Den siffran är nu uppe i 1990 döda varav 883 barn.
Döda civila är alltid ett misslyckande, denna regel gäller Israel så mycket som det gör Hamas, men Israel har under perioden visat på en ohämmad och oförtruten brutalitet mot invånarna i Gaza. Israel har under vapenvilan kraftigt begränsat antalet lastbilar som transporterar livsmedel, bränsle, matlagningsgas, reservdelar till vatten och sanitära anläggningar, och medicinska förnödenheter till Gaza. Det är svårt att se hur en utsvultna och frusna civilbefolkningen i Gaza skulle skydda människor på den israeliska sidan av gränsen? Men även om så var fallet skulle det fortfarande vara omoraliskt, en form av kollektiv bestraffning som är strängt förbjudet enligt internationell humanitär rätt.
Ingen militär upptrappning kan köpa Israel immunitet mot raket attacker från den militära grenen av Hamas. Att Kristdemokratiska företrädare kallar kriget för ”nödvändigt” är inte att ta ställning för en långsiktig lösning. För trots all den död och förstörelse som det ”nödvändiga” krig orsakat, skjuts fortfarande iväg raketer. Hamas är en fanatisk rörelse som förhärligar martyrskap. Nu föder Israel detta matyrium, det finns helt enkelt ingen militär lösning på konflikten mellan de två befolkningsgrupperna. Det enda sättet för Israel att uppnå säkerhet är genom samtal med Hamas, som vid tre gånger 2008 deklarerat sin vilja att förhandla fram en långsiktig vapenvila med den judiska staten i dess före 1967 gränserna för 20, 30 eller ens 50 år. Israel har tidigare omvärderat PLO:s roll och det bästa för barnen både i Israel och i Gaza är att även Hamas omvärderar sina stadgar och erkänner Israels de jure existens och samtalar med sin fiende.
