Läser i SvD att redan de gamla Perserna använde sig av stridsgas. . .massförstörelsefixerade redan på 200-talet alltså? Tur Bush inte är kvar i Huset. Skämt å sido, arkeologer har kommit fram till att Perserna vid stormningen av Dura-Europos eldade på med giftig rök under murarna. . .en gång i tiden den yttersta utposten för det Romerska riket är denna plats idag en öde kulle med låga stenmurar förfallna till skuggor och minnen. Jag passerade platsen 2005 (säg inget till min mor som fortfarande inte tror jag på den resan till Syrien körde närmare Irak än till Palmyra) ville beskåda denna viktiga försvarslänk vid Euphrates, en expansiv, rik och dynamisk metropol 90 meter ovanför floden som utgör gränsen till Irak. . .om ni kan åk dit. . .en mäktig upplevelse, ett ökens Pompeji.Visst jag erkänner min kärlek till ruiner i största allmänhet, känslan som kommer av att stå på ett svunnet slagfält eller kliva ner i de övergivna resterna av ett romerska bad, en tom cell i ett övergivet kloster är alla gripande på alla sätt, men Dura Europos erbjuder något annat; en förstörd stad omgiven av sandhav som svept upp från den arabiska öknen, platsen får sin egen alldeles extraordinära atmosfär. Staden har dessutom lämnat ifrån sig massor av minnen. Tre år efter jag stod bland ruinerna i Dura fick jag se Noah, Jesus och Moses, som de en gång hade sett ut för de länge döda medborgarna av Dura Europos. Det var på Damaskus historiska museum. För ruinerna i denna fästningsstad, har avslöjat tre utomordentligt vackra skatter från en huskyrka, en hussynagoga och ett tempel. . .och nu vet jag alltså även att den raserade delen av den norra muren föll i ett töcken av gift och eld.
Bara en varning om ni läsare vill öppna Pandoras ask; när ni väl börjar utforska Syrien finns det ingen chans att stänga den. Jag hoppas få återvända och få en ordentlig titt på Assassinernas slott och Ommayadernas jaktpalats i öknen, Saladins borg, för att inte nämna staden byggdes av Philip. Syrien är farligt beroendeframkallande. Så i min blå vinterjacka hittar jag fortfarande impregnerade guldröda sandkorn från stormen den första dagen i Dura Europos för fyra år sedan.
Bonusbild, er bloggare i badet
