lördag, februari 27, 2010

Else-Marie Lindgren och Afghanistan. . .igen

Å så var vi där igen. Freden friheten och demokratin kräver våld och vapen för att vinna. I all fall om man ska tro Else-Marie Lindgren. Detta då, som hon skriver; Afghanerna förtjänar samma rättigheter och levnadsvillkor som vi har i Sverige.

Om vi bortser från det uppenbara att en massiv mängd längder från Somalia till Saudi Arabien skulle behöva invaderas av fredsbevarande svenska styrkor för att alla folk ska få det de förtjänar så vill jag ställa frågan till Else-Marie vad är det egentligen för regim våra svenska soldater riskerar livet för? Och vad finns det för förutsättningar att med mer soldater nå ett Sverige i Afghanistan?

Första hand kämpar de för att hålla ordning åt Balkh provinsens guvernör vid makten; Ustad Atta Mohammed Noori. En av presidentens främsta tillskyndare. En president som styr med korruption som medel och opium som finansiering. De vi kämpas för hyser alla ett motstånd till kvinnors rättigheter och grundläggande demokratiska friheterna. De moraliska skiljelinjer vi dra mellan oss och våra motståndare är fiktiv. De upplyftande ord om frihet och fred som Else-Marie använder för att rättfärdiga kriget i Afghanistan är ytterligare ett bland de många patetiska försök att lösa koloniala äventyr med meningslös brutalitet. Krig kan inte föras för att ingjuta en dygd; vare sig demokrati eller kvinnors frigörelse. Väpnade insatser till stöd för en korrupt regering bannlyser sann devotion för freden och placerar anständigt och ansvar i marginalerna.

"Vi måste rycka masken av fundamentalistiska krigsherrar som efter 9/11 ersatte talibanerna” sa förra året Malalai Joya, som för övrigt, uteslöts ur det afghanska parlamentet för 2 ½ år sedan då hon vågade anvönda sin yttrandefrihet och kritiserade regeringen för korruption. "De använde läpparnas bekännelse till demokrati för att ta makten. De fortsätter detta bedrägeri. Dessa krigsherrar är andligt av samma fiber som talibanerna. Den enda förändringen är fysisk. Dessa krigsherrar dödade under inbördeskriget i Afghanistan från 1992 till 1996 65.000 oskyldiga människor. De har begått lika många brott mot mänskliga rättigheter, som talibanerna, mot kvinnor och många andra. "

Under de nio år som ISAF varit på plats i Afghanistan har de dödat 2 000 Talibaner men mer än 8 000 oskyldiga civila. De är inte krig mot terror. Det är krig mot oskyldiga civila. Titta på den tyska flygmassaker som utfördes i slutet av förra året. Eller dte så kallade ”misstaget” i Farah-provinsen, där mer än 150 civila dödades, de flesta av dem kvinnor och barn. Vit fosfor och klusterbomber används flitigt. 200 civila som den 9 september förra året dödades i provinsen Kunduz, de flesta av dem kvinnor och barn. Är de lyckligare för de dog för demokratin? Else-Maries soldater stödjer en regim som under en falsk paroll säger sig kämpa för kvinnans rättigheter och demokrati. Men vi driver bara Afghanistan ur askan i elden. Vi ger makt åt män som är kopior av talibanerna.

Afghanistans uppsving i handeln med opium, används för att framställa heroin, under de senaste åtta åren av ockupation har opiumpengar i form av hundratals miljoner dollar nått talibanerna, al-Qaida, lokala krigsherrar, kriminella gäng, kidnappare, privata arméer, narkotikahandlare och många av ledande personer i regering Hamid Karzai. The New York Times rapporterade förra året att en bror till president Hamid Karzai, Ahmed Wali Karzai, har samlat in pengar från CIA trots att han är en stor aktör på den illegala opium verksamheten. Afghanistan producerar 92 procent av världens opium i en handel som är värt cirka $ 65 miljarder i FN: s beräkningar. Detta opium föder 15 miljoner narkotikamissbrukare i världen och dödar omkring 100 000 människor årligen. Antonio Maria Costa, chef för FN: s kontor för narkotika och brott (UNODC), sade att narkotikahandeln har tillåtit talibanerna att blomstra och expandera, trots förekomsten av 120 000 Natotrupper. "Talibanernas direkta inblandning i opiumhandel tillåter dem att finansiera en krigsmaskin som blir tekniskt mer komplicerat och allt mer utbredd”.

UNODC uppskattar att talibanerna tjänar mellan $ 90 miljoner till 160 miljoner dollar per år på att beskatta produktionen och smuggling av opium och heroin. Dubbelt så mycket som det belopp som de tjänade de år de var vid makten för nästan ett decennium sedan. Vinster från opium som pumpas in i militanta grupper i Centralasien och den är inte omöjligt att en stor del av regionen kan bli offer för storskalig terrorism som kommer bli ett hot mot de enorma energitillgångar som finns där. Else-Maries soldater stödjer en regim som under en falsk paroll säger sig kämpa mot opiumhandeln.

Hur kan det vara att talibanerna när de var vid makten minskade produktionen av opium och en fredsbevarande styrka med världens enda supermakt som största deltagare inte lyckas förstöra opiumproduktion utan gör det möjligt för den att öka? Och medan detta pågår pratar vi om kvinnors rättigheter? Det finns inte mycket till mänskliga rättigheter i någon av Afghanistans provinser. Och alla dessa brott sker i demokratins namn då grundlagen i landet bygger på Sharia. . .som är lätt inkompatible med de friheter Elise-Marie skriver så vackert om.

De svenska styrkorna måste snabbt lära sig samma läxa som Ryssland och England, som tre gånger till och med försökte, ockupera Afghanistan. Synd bara att de som kommer dö kommer göra det för att understödja inte Fred, frihet, demokrati, rättvisa och yttrandefrihet men Korruption, förtryck, plutokrati, despoter och opium.