lördag, februari 20, 2010

Sälj SAS!

Sen jag var liten parvel på fem år har jag kastats runt på flygplan och flygplatser över denna jord. Minns fortfarande med värme min första ”soloflygning” som nioåring. . .insåg då och där över Sydkinesiska vatten att ensam utan mamma och pappa inte behöver vara så farligt. . .inte om man är omgiven av ett hav av omtänksamma flygvärdinnor från Singapore.

Effekten av mina myckna resa har i alla fall blivit att jag har en relativt osentimental syn på nationella flygbolag. SAS, Finnair, PIA etc. All the same to me bara de tar mig dit jag vill, så det är med extra stor glädje jag nu ser att Alliasen öppnar upp för att säja SAS. En sista bastion av osund ekonomisk nationalism. Behöver vi SAS? Nix Vill folk ha dem? Troligen, men här krävs politiskt ledarskap.

Jag har nämligen genom åren noterat hur barnsligt mycket folk faktiskt bryr sig om att flyga på flygbolag och anlända i andra länder med sina flaggor på svansen av det jetplan de befinner sig i. . . i ett främmande land ser folk "sitt flygbolag" och enbart detta kan röra upp känslor, från lättnad till stolthet .. .eller kanske skam beroende på land och flygbolaget.

I små länder kan ett flygbolag vara den mest synliga bolagsenheten och PR-materialet det landet förfogar över och bolaget kan vara det enda som sätter dem på kartan. SAS emellertid ska skapa nationell stolthet för fler än ett land och tvivlar därför på att det kommer bli någon proteststorm med underliga nationella undertoner just i detta fall. . men Maud gör klokt i att iaf. ha i minnet vad som hände med British Airways och den brittiska regeringen när bolaget under en tid tog bort Union Jack från fenan.