måndag, februari 08, 2010

Stöd inte våra soldater

Det är mycket chatter just nu kring Hjältar och Stöd våra trupper. Mycket rop på att, oavsett om man stödjer insatsen i Afghanistan eller inte, så ska trupperna hållas ovan och bortom all kritik. Jag håller inte med.

Soldaterna, och politikerna som placerat dem där, är alla människor med hjärna, samveten och kan som enskilda agera för eller mot vissa beslut. Beviljas, att vara oliktänkande som soldat och oliktänkande som politiker är inte samma sak, men i slutändan är det helt frivilligt att åka ner till Afghanistan och köra runt i militärfordon. Soldaterna är inte barn. De är inte oreflekterade drönare som tvingats ner i krig. De är vuxna, med egen vilja och att hävda att politikerna enbart bär skulden bara för att de har möjlighet att fatta beslutet om krig är att moraliskt befria soldaterna från allt ansvar. I slutändan; utan soldater att åka ner och ockupera Afghanistan, skulle det inte finnas något krig där nere.

Argument som syftar till att vi alla ska "Stödja våra soldater" befriar soldaterna från deras medvetna ansvar att analysera hur den konflikt som de sänds till i grunden är felaktig. Soldater får inte intellektuellt befrias från att känna till de verkliga motiven för Sveriges krig i Afghanistan, de som vanligtvis beskrivs med tal om demokrati, frihet och kamp mot terror.

Det är min ståndpunkt, och jag kan inte med gott samvete, ignorera den svåra situationen för dem som drabbas av konsekvenserna av uppsåtliga krigsolyckor. De går inte att bortse från de civila dödade som är en följd av den nuvarande militära insatsen i Afghanistan. Jag kan därför inte stödja trupperna. De är dessa som genom sitt stöd på marken möjliggör genomförandet av en opportunistisk utrikespolitik, regisserad av krigshyllande svenska politiker.