Ella Bohlin skriver idag i Dagen om att hon tebjudningsrörelsen i USA förlöjligas av svenska media samt att den absolut inte är rasistisk till sin natur. En 10.000 kronorsfråga absolut. . .men jag delar inte Ellas nekande svar på frågan om de rasistiska? En betydande minoritet av tebjudningsmännen som skriker idag ut sitt slagord "ta Amerika tillbaka" (tillbaka från vem är min spontana fråga? Känns mer som Britterna eller Indianerna skulle ha det slagordet som sitt? Men vad vet jag?) med en illa dolda förbittring över att en svart kille är president. Vad gäller de övriga, talar deras tysta tolerans för dessa de intoleranta i sina led att även de är intoleranta.Men rasism är bara en aspekt av mycket mer olycksbådande politiska påfrestningar på praktlandet bortom havet. Det är mer korrekt att kategorisera terörelsen som något USA har aldrig sett förut, eller i alla fall absolut inte i så stort antal eller så omfattande. Hela rörelsen har en nästan tvångsmässig upptagenhet av USA:s imperienedgång, de uttrycker förnedring och utbrister i offerstatuskval genom att hänvisa till forna års enhet, energi och renhet, allt inlindat i lätt nationalistiska och militanta ord. En del är rätt öppna med att de längtar efter frälsande våld utan etiska eller juridiska begränsningar genomföra en intern rensning av ”onda” eliter samt fortsatt extern expansion av imperiet.
Så tebjudarna vänder sig till en frustrerad medelklass av verklighetens amerikaner, en klass som lider av den ekonomiska krisen och hyser känslor av förödmjukelse, samt inte minst, likt Sverigedemokraterna, är skrämda av trycket från oansenligare sociala grupper i landets hackordning. De strävar efter att vakta gränserna, utvisa invandrarna och se till att mexikaner inte stjäl deras jobb! (Känns igen.)
Expressen har rätt. . .Ella i detta fallet fel.
