Nio år sedan jag stod på centralstationen i Stockholm och såg hur tornen föll. Nu nio år senare så har terroristerna vunnit, det har vunnit i den bemärkelsen att det amerikanska imperiet, ett imperium jag gillade inte minst för sin frihetliga konstitution, har fallit. Det har fallit för dess moraliska överlägsenhet är borta, imperiets förmåga att leda via sina ideal är försvunna. Utsmetade i en bombkrater i Irak och Afghanistan. Återigen blev Afghanistan en gravplats för ett imperium.
Den enda armé som kan påstås ha "lyckats” besegra Afghanerna var som bekant Alexander den stores, hans medel? En kombination av förintande militära åtgärder som så när utplånade befolkningen på plats samt inplantering av grekiska kolonister. Med andra ord döda alla och sedan bosätt den plats där de döda levde med människor från de egna leden. Effektivt. . .men omodernt. Således har alla andra har misslyckats.
Det Alexander förstod var att det finns, historiskt sett, bara ett sätt att med framgång utkämpa krig. Du måste börja med att binda upp ditt lands resurser till max, du sätter sen som mål upp det fullständiga utplånandet av din fiende. Punkt. Du attackerar utan förbehåll, utan att hålla tillbaka, utan att bry dig om indirekta skador eller opinioner. Du går på tills din motståndare ber, tigger, krälar för fred för en och endast en anledning: de är trötta på att se alla runt om dem dö. Det finns inget mellanläge i krig. Det finns bara seger eller nederlag. Det finns bara liv och död. Annars blir kriget en utdragen sörja där de som har hemmaplan alltid vinner.
Röda armén drog sig tillbaka 1989, Sovjetunionen led stora förluster som orsakade problem hemmavid och Moskvas afghanska krig påskyndade åderlåtningen av den döende sovjetiska ekonomin. Och i dag finns 90,000 soldater som ingår i den USA-ledda koalitionen på plats i denna kyrkogård. Dessa är tänkt att vara en tillräcklig kraft för att hålla Karzai vid makten samt sprida demokrati, skapa lag och ordning, utbilda militären och polisen, bygga upp en ekonomi och en infrastruktur för kommunikation i stort sett från noll samt. . .just det; besegra al-Qaida, avskaffa talibanerna, och neutralisera världens mest potenta heroinodlare och människohandlare, skydda de afghanska kvinnorna, samt vara snälla mot barnen.
Allt för att vi ska hämnas en terrorattack utförd för nio år sedan?
Så i åtta år har vi nu varit i Afghanistan, och vad har vi och NATO att visa upp i form av en säkrare värld och ett besegrat afghanistanskt folk? Med undantag för tusentals mördade civila och en hygglig kontroll av diverse städer det vill säga? Vi har stöttat en narkotikahandel som frodas som aldrig förr, en mycket stor anti-amerikansk rörelse har växt fram över hela världen, till och med pro-amerikanska människor som jag själv börjar tröttna på Amerikas moraliska moras.
Terroristerna som skapade den elfte september 2001 har lyckts med att få en majoritet av världens befolkning att hata västerländsk demokrati, se kapitalism och frihet som själva kärnan i det onda. Terroristerna från Saudiarabien har under nio år gett världen så många nya skandaler, så många nya brott mot mänskligheten, krigsförbryelser och total brist på respekt på integritet och frihet, så många nya terrorattacker att det nästan är komiskt. Inte minst har de fått USA att, likt Sovjet before them, kasta iväg miljarder dollar på en evigt växande krigsmaskin. Allt medans en hotande depression rycker närmare.
Vi bevittnar just nu hur ett imperium dör. Kanske kan vi inte sätta ett datum på det exakta slutet. . .men vi kan säga att vägen till slutet är här, nine years along.
Oh. ..grow up. Att Vänsterpartiet inte vill vara nära Sverigedemokraterna för att deras arbetsmiljö kan påverkas är inte så lite av ett lyxproblem. Gnällig dagiskidz med tandvärk leker tydligen lättare med varandra än våra riksdagspersoner. Tänk bara hur vi andra stackars löneslavar dagligen måste arbeta med dem vi inte trivs med. . .eller, hemska tanke. . .hur vi måste umgås med oliktänkande individer! Jag tvingas dagligen gnugga rumpa med moderater invid kopiatorn. Jaga efter centerpartister som snor mina temuggar och stå med påflugna vänsterpartister i hissen som gör allt för att påtvinga mig deras revolutionära manifest. Ibland krävs det av mig att jag fikar med en socialist eller köar med en liberal. Suck. . . Vad hände med att behandla alla med ett minimum av respekt oavsett ras, kön eller politisk åskådning?
Moralpanik
