torsdag, mars 31, 2011

Dagens kränkt

Över 70 libanesiska och saudiska kvinnor har lämnat in en stämningsansökan mot Tawhidpartiets partiledare för att denne man ska ha jämfört muslimska kvinnors slöjor med svarta soppåsar, stämningen kom tydligen trots Wahhab till och med har bett om ursäkt för sina uttalanden. Hallå! Kränkt för kritik mot vanlig modeyttring! Om jag kritiserar spökplumpskläder ska jag då stämmas? Jag har kollegor vars klädsmak är mer hälsovådlig än japansk fisk. . .men inte stämmer de mig för att jag påtalar detta. Det är humor när media, politiker, religiösa ledare, och i detta fall kvinnor själva, försöker ge intryck av att burka det är det tuffaste motståndet för ett mer likstält Mellanöstern.

onsdag, mars 30, 2011

All in för 200 miljoner

– Vi riskerar att bli åskådare när civila drabbas. Jag tycker att vi skulle varit med fullt ut i den här insatsen, säger Mikael Oscarsson, KD-ledamot i försvarsutskottet.
"All in" säger alltså mitt parti. Krigiskt kaxiga ord från ett parti i land som inte varit i krig på rätt exakt 200 år. Personligen ser jag ingen mening i att mina skattekronor ska bekosta JAS övervakning av en flygförbudszon som redan är säkrad. Om vi nu ska ställa oss bakom FN, vilket vi ska, och verkligen göra något för civilbefolkningen, borde inte Kristdemokraterna kräva att vi sänder ner 200 miljoner värt av humanitära insatser, bränsle, mat, fältsjukhus, VVS, ingenjörer, kommunikationsutrustning och så vidare. . .istället för att som nu uttala oss för mer våldshandlingar under tiden vi slösar flygolja och raketbränsle över sandlandet.

Uppdatering: Knappt har stålsvadan svalnat innan Mikael hoppar in och kräver mer militär närvaro. Nu på Gotland. Vårt principprograms skrivningar om minskad militärisering verkar han ha missat. . .och sen har jag svårt att förstå denna vurm för soldatmakt för syns skull.

Rent militärstrategiskt borde, inte minst Mikael, inse att numera är det luftherravälde som vinner krigen. Skydda Gotland med JAS, fortsätt ha Gotlands ubåtarna på plats i Östersjön att blokera Kaliningrad, slut avtal med FInland att de blokerar Finska viken om Ryssen anekterar Gotland och se för jisse namn till att placera luftvärnsplattformar på ön. Sen om Ryssen besätter vår ö, beväpna Sveriges Makt och Mediaelit i syfte att låta dem befria sitt Almedalska sommarparadis. Mer motiverad trupp får du ju leta efter.

Nåja kanske inte, men poängen är att Gotland försvaras bäst av en lokal milis. Allmänheten på ön får grundläggande militär utbildning. Alla får lära sig hantera vapen så många som möjligt kan delta vid gerillakriget mot Ryssen. Bättre å mer realistiskt än nya dyra förband.

tisdag, mars 29, 2011

Jobbpolitik

Regeringens nya jobbsatsning; Bomba Libyen. Känns inte helt genomtänkt. Stridspiloterna vid F17 får nu övertidstimmar att ta ut och inte minst, som deras stridspilotkollega säger till DN: – Det är en helt annan sak att ge sig in i en skarp hotbild än att öva. Det är klart att det blir mer spännande och en adrenalinkick för grabbarna, säger Alf Ingesson-Thoor.

Vad bra då. Grabbarna får lite spänning i vardagen. Hur kul kan det vara att flyga ut över Åhusbukten och bomba flytande övningsmål? För att sen bara åka hem till gamla frun och skrikiga barn, när de kan få skjuta på rörliga och levande mål i Nordafrika samt därefter besöka rumänska horor utanför den italienska flygbasen på kvällen? Sen kan Skanska kanske få återuppbygga Libyen dessutom?

Sen över till de vapenindustriella jobben. . .JAS blir äntligen testat i strid, en viktig detalj när det gäller att kränga stålfågeln till nya diktatorer i världen. Gaddafi till exempel måste ha blivit lite förvånad när franska plan plötsligt flög ner till Libyen utan att det var han själv som betalat och köpt dem.

Ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba

Gripen till Libyen. . .tänker osökt tillbaka på en liten melodi jag stötte på för ett antal år sedan. . .och vem vet kanske får vi använda våra klustervapen! (Obs. Lättare inslag av ironi. . .)

Våran herre han har skapat allt på jorden
han har skapat all vår luft och vår natur
han har skapat alla sjöar han har skapat varje berg
han har skapat dig och mig och alla djur

men som ni vet finns och problem runt om i världen
och som ni vet finns det ju onda män och så
det finns fattiga som svälter det finns sjuka barn som dör
men en lösning på problemen finns att få

ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
får vi bomba några länder blir det bra
ty vi följer bibelns ord och vill befria våran jord
från alla ondskefulla män ingen vill ha
ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
ty vi är ädla frihetskämpar du och jag

för en herrans massa år sen föddes jesus
han lades upp på strå uti ett stall
han botade dom sjuka han gav mat till dom som svalt
han hjälpte andra men var glad iallafall

men det där är nu passé och rätt förlegat
nu ska det hårda sättas hårt emot
låt oss skärpa våran ton och ta en krigsresolution
så vi kan sprida frid och glädje på vårt klot

ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
får vi bomba nåra länder blir det bra
ty vi följer bibelns ord och vill befria våran jord
från alla ondskefulla män ingen vill ha
ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
ty vi är ädla frihetskämpar du och jag

ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
det gick så lätt och smidigt i afghanistan
vi fick bort ett ont parti det stärkte vår ekonomi
och vi fick testa våra nya fina plan
ni ska få se att allt blir bra om vi får bomba
vi har fått ansvar utav herren du och jag

ni har lyssnat till en sång som vill förtälja
min egen tolkning utav deras retorik
ja det är klart och givet kanske något överdrivet
men den sammanfattar deras politik
så vad vill nu denna låten då förmedla
vilket budskap göms i visans sensmoral
jo organiserad religion är blott en borgelig fason
förklädd i böner och en flottare lokal

måndag, mars 28, 2011

Tullens panoptiska perfekthet

Flygpassagerare till Arlanda fick nyligen sina datorer genomsökta, utan att de utsatta fick närvara som sig bör. Tullens kommentar? Humor, helt enkelt: Och personen bör vara närvarande när det sker, även om det inte alltid går, säger Mikael Lindgren, tullverkets operativa ledare för gränsskyddet i Stockholm. – I det här fallet var det praktiskt omöjligt att närvara vid själva it-forensiska delen. Om det av praktiska skäl inte går att närvara, hur ska man då kunna kontrollera att materialet inte kopieras eller liknande? – Man måste lite på de myndigheter som är inblandade, Tullverket och Polisen. Alla myndigheter består av individer. Och eftersom bara påven är ofelbar, kan dessa individer göra fel och bryta mot lagar. Eller ska svenska tullen och polisen börja rekrytera katolska kardinaler som är nästan ofelbara? Det börja gå fort nu mot ett samhälle där staten kommunicerar ett budskap som säger att; vi ser dig och gör du något du inte får, så kommer du att straffas så det är bäst du har klorintvättat mjöl i din påse. Frihet är inte längre det bästa ting, bara en känslotingest som kan dra dig inför tinget om du tänker fel tankar, fotoar dina barn i badet eller ritar farliga fiktiva bilder. Genom att tullen nu kan kommunicera budskapet; Vi kan alltid övervaka alla dina digitala filer så kommer säkert en stor mängd av människor underordna sig dessa nya regler. Lydiga medborgare som politisk strategi. Får jag bara i all stillhet påminna maktens män om att det bästa för nationens säkerhet inte alls, överhuvudtaget, mycket lite, behöver innebära den minsta grad av ökad säkerhet för den enskilda individen, utan istället garanterat kommer leda till den personliga integritetens förfall. . .

Nästan som original

En klar smak och syn förbättring mot tidigare pre-Hebron försök.

Väl valt vin

Det självklara vinvalet till en Makloubi.

Mitt i namnprick

Operation Odysseisk gryning heter det nya kriget. Alltså döpt efter en historia om hur hjältarna irrar bort sig och fastnar i nya våldsträsk på väg hem från ett utdraget tioårigt krig i österland. . .

söndag, mars 27, 2011

Bellum punctus interrogativus

Alla som bör veta vad planen med kriget är står fortfarande som frågetecken inför vad de ska svara. Amerika, NATO och EU vägrar samtliga att debattera vilka som egentligen utgör anti-Gaddafi styrkorna i östra Libyen, och USA: s underrättelsetjänster har till och med på direkta frågor avböjt att kommentera de fakta som redan, via WikiLeaks, är kända. Självklart, extremistiska islamistiska element utgör endast en del av motståndet mot Gaddafi men så var det även när det gällde den iranska revolutionen. Och under den självklara segdragna maktkampen som nu kommer att uppstå kan vi garanterat räkna med kaos och kalifat i Libyen. De kommande månadernas strider i Libyen, Gaddafi kommer som det ser ut nu hålla sig kvar och strida om sin position, skulle självfallet skapa god grund för radikalisering och rekrytering av unga och yviga ytterlighetsmän. Radikalisering och kaos i ett land med massor av vapen, olja och pengar kan med andra ord leda till att Libyen förvandlas till ett gigantisk Somalia. Får EU en ny imploderad stat invid Medelhavets gräns? Flyktingkatastrofer? Det är lite talande, och inte så lite skrämmande, att Hillary Clinton tydligen kommenterade den omedelbara framtiden i Libyen så här: Vi vet inte vad resultatet kommer att bli. Bra där. . .

lördag, mars 26, 2011

Kryssningsrobotsliberalism

Ibland undrar jag hur svårt det kan vara. Enbart under 2009, fick Libyen köpa vapen för mer än 470 miljoner dollar. . .det vill säga både svenska övervakningssystem, stridsflygplan, vapen och stridsvagnar. . . köp som genomfördes medan Gaddafi självfallet var en mordisk diktator, men under en tid då han var ”vår” mordiske diktator. Vapen som sändes iväg innan de islamistiska rebellerna i östra Libyen började kräva att få styra landet, och vi började stödja dem.

Just det. . .icke att förglömma. . .enligt SIPRI så fick även Jemen, Bahrain och Saudiarabien köpa pang av främst USA. Vapen som nu används för att slå ner demokratikämpar i Bahrain. . .kämpar som dessutom måste utså attacker från Saudiska trupper som bjudits in att ockupera deras land, med USA:s goda minne. Ut flyger allt amerikanskt vackert tal om de mänskliga rättigheterna, Saudi och Bahrain är ju strategiska allierade och kan fritt utföra som omfattade övergrepp på skadade demonstranter när de ligger i sina sjukhussängar. . .suck.

Över till Jemen, ett land som fick mer än 300 miljoner dollar i militärt stöd från USA under de senaste åren. Där fortsätter Obama att stödja en korrupta ligist vid namn Ali Abdullah Saleh, som nyligen beordrade en massaker på mer än 50 av sina egna medborgare som vågade protestera mot hans auktoritära styre.

Hellre än att beordra kryssningsrobotsliberalism, kunde USA och Europa lätt rädda liv, lem och frihet genom att omedelbart upphöra med att stödja dessa brutala regimer med vapen. Men för Västs ledande politiker, både röda och blå, verkar vapenförsäljning vara vägen till visdom och fred. Washington och EU-länderna stod ju trots allt för 74 procent av vapenförsäljningen till Persiska viken mellan 2005 och 2009.

Tänker att frihetsindex nog skulle öka markant i Mellanöstern om vi istället för att föra krig, för kring en si så där 150 miljoner dollar per dag mot Libyen, tog och betalade utbildningsstipendier för demokratitörstande ungdomar i regionen. För jag tvivlar på att vi egentligen behöver släppa en enda till bomb för att hjälpa till å befria plågade personer. Vi kan börja med att sluta sälja bomber till deras blodtörstiga förtryckare.

Tips till ISP. . .

tisdag, mars 22, 2011

Wijkmans ekologiska fotavtryck?


Håller allt som oftast med om vad Mr. Miljömedvetande skriver men hans förmåga att leda genom föredöme är inte alltid det bästa. Bekant för ett fåtal men inte de flesta är till exempel att Anders under sina tio år som Europaparlamentariker valde att bo alla sina Brysselnätter på Hilton. En merkostnad på cirka 13,2 ton koldioxid i förhållande till att hyra en egen lägenhet. . .men han klimatkompenserade säkert. . .

Why do they hate us?


Tydligen finns det över 4000 bilder. . .som Der Spiegel väljer att inte publicera.


måndag, mars 21, 2011

Munther Fahmi

Det finns i Jerusalem två ovärderliga vattenhåll för alla biblofila besökare. The Educational Bookshop på Saladdin street samt the Bookshop at the American Colony.

Ovärderliga gömställen för mig under mina lediga dagar i den hyperheliga staden. Nu visar det sig att Mr. Fahmi är en av de många Jerusalem bor som hotas av utvisning från sin födelsestad på grund av vistelse alltför länge utanför stadsgränsen. Vore tacksam om läsare av denna sida kunde skriva under nedan och hoppas på att maktensmän ändrar sig. Hans kunskap och värme är för viktig för Jerusalem att vara utan.

Munther Fahmi is the founder and owner of the Bookshop at the American Colony Hotel in Jerusalem. He has been a friend and partner to PalFest since our beginnings and his brilliant bookstore is a cornerstone of cultural life in Jerusalem. He offers an incredibly wide range of titles and fights to maintain a small but vital space of free and independent thought and debate.

He is being threatened with deportation.

People across the world are collecting signatures to try and help him stay in the city of his birth. Please help us and sign this petition.

Oscarsson lämnar Occidenten?

Noterar i dagens Svenska och även DN att Mikael Oscarsson önskar militärt stöd till islamistiska rebeller i Libyen. Oväntat. Har alltid trott Mikael var mer av en korsfarare än en muhammedan. Det är ju nämligen välkänt att Libyen, och då främst östra delarna, skickade per capita fler terrorister till Iraks islamistiska militanta muppgäng än något annat muslimskt land, inklusive Saudiarabien.

Finns en fin analys av rebellernas sammansättning som är gjord av Center of Counter terrorism vid West Point och grundads på dokument som USA kammade hem i räd 2007 nära den Irak-syriska gränsen.

Den lilla libyska staden Darnah skickade tydligen fler fundamentalistiska fanatiker till Irak än någon annan enskild ort.
Benghazi sände iväg 21 män och återigen; ett oproportionerligt stort antal sett till Benghazis invånareantal. Siffrorna är som från 2007 men enligt samma West Point gäng tyder mycket på att Banghazi/Darnah exporterat ett stort antal ilskna islamister även senare år.

Med denna kunskap i bagaget tycker jag nog allt att Mikael är oförsvarligt oförsiktig i sin analys i sitt livfulla stöd för svenska stålfåglar till Libyen. Rebellerna från både Darnah och Benghazi är långtifrån demokratins duktiga domptörer. Det kan till detta poängteras att det var samma radikala islamistiska organisationer då som nu, som ledde tidigare uppror mot Gaddafi i mitten av 1990-talet, ett uppror som brutalt slogs ner av diktatorn. . .då med NATO:s goda minne.

Det är i det närmaste ironiskt att först när galne Gaddafi tar avstånd från terrorism, betalar miljarder dollar till Lockerby offrens familjer, tillåter USA att ta bort kärntekniska anläggningar i Libyen, tar avstånd från Al-Qaida och upprättar diplomatiska förbindelser med väst som NATO och KD stödjer de islamistiska rebellerna i östra Libyen

söndag, mars 20, 2011

Obamas bomber inför riksrätt?

Som allitd är det USA:s näste president Dennis Kucinich (nåja. . .kanske inte. . .men låt mig få drömma ifred) som ensam bland Demokraterna att har ryggrad nog att i vilja dra Obama inför riksrätt. Obamas beslut att, utan ett kongressbeslut, bomba Libyen, är ju nämnligen inte mer rätt än när Bush utan beslut från samma kongress började bomba Irak. . .och gissa vilka som skrek riksrätt då? Just det. Alla de demokrater som nu leker politikens tysta små kyrkmöss.



Det är väldigt svårt att bevara politisk trovärdighet genom att först skrika varg och sen när vargen kommer under den egna tiden vid makten och fårvakten gömma sig. . .

MSS 6000


Det är väl få som glömt att det statliga Rymdbolaget, ivrigt påhejade av ett moderat statsråd, sålde övervakningssystem till diktaturen i Libyen? Vore ju synd om Gripen nu sköt ner ett MSS 6000 plan. . .
På den tiden sas det från Ewas håll att handel är ett bra sätt att främja den demokratisk utvecklingen i diktaturer.
-Det gäller då att vara extra tydlig med att berätta hur bra svenska företag är när det gäller mänskliga rättigheter och att se till att det blir skillnad i praktiken.

Det gick ju bra.

lördag, mars 19, 2011

The story told

Å ena sidan bombar just nu USA sönder Libyen, troligen utanför mandatet givet i resolution 1973, å andra sidan säger Clinton att "Security alone cannot resolve the challenges facing the Middle East, violence is not and cannot be the answer. A political process is." Det gäller emellertid bara Saudi, Bahrain och Yemen.

För åter till Libyen. Ska jag berätta hur detta scenario kommer utspela sig? Bombningen av Libyen har som bekant redan börjat. $110 000 000 värt av metallskrot har idag skickats iväg mot Libyen för att explodera och sprida död. Ironiskt nog sker det faktiskt på den åttonde årsdagen av början på förstörelsen av Irak, och vi alla vet ju hur bra den befrielsen gick. . .

Libyen också kommer att förstöras, dess skolor, utbildningssystem, vatten, infrastruktur, sjukhus, kommunbyggnader kommer bombas. Det kommer att bli ett antal fall av tragiskt missta, eller som det så vackert heter oavsiktliga konsekvenser. . .dessa konsekvenser kommer att vara mödrar, fäder, barn, spädbarn, farföräldrar, blinda och döva, rika och fattiga, mördare och mullor. Och Libyens historiska platser kommer plundras, ytterligare platser som tillhör mänsklighetens kollektiva historia kommer skövlas, precis som i Irak och Afghanistan, kommer forntidens arv vara borta, för alltid.

Efter det att infrastrukturen förstörts och samhällsstrukturen slagits sönder kommer emellertid embargot finnas kvar, återuppbyggnad kommer att vara omöjligt. Storbritannien, Frankrike och USA kommer att invadera för att verka som en stabiliserande faktor och "hjälpa till med återuppbyggnaden." Vilket betyder att de kommer flytta in, säkra oljeanläggningar och oljefält, och det libyska folket blir därmed till en lättare olägenhet och snabbt kommer dagens ”frihetstörstande rebeller" i Bengazi bli "fienden", "upprorsmakare", och ”islamister”. De kommer då att skjutas, fängslas, torteras, misshandlas och utvisas av en ny marionett regering. Företagen får sina ombyggnadskontrakt, sannolikt betalda med pengar som tas från Libyens frysta tillgångar utan att redovisas, de kommer att försvinna och medborgarna kommer att lämnas fattiga i ett ruinlandskap.

Och de starkaste påhejarna av pangandet kommer, trygga i vetskapen om att inga bomber kommer att släppas på dem, återvända till vardagens villaslummer. För våra släktingar och våra barn här i väst kommer inte att skaka okontrollerbart av skräck i smutsiga skyddsrum vid ljudet av annalkande lågflygande bombplan.

Visst, vi intervenerar ju för att för att rädda kommande släktled i Libyen undan Gaddafi familjens gissel. Men som alla borde veta vid det här laget, efter diverse misslyckade interventioner, så är the road to hell paved with good intentions. Varje krossad kropp, varje barn som lemlästas eller sprängdes i bitar, varje änka, änkling, föräldralös, kommer att ha FN att tacka för omtanken. Dock kommer vi alla snart få höra att vi är där för att införa demokrati, befria Libyen från en tyrann, en Medelhavets Hitler rädda världen från the Bengazi butcher.
Behöver jag ens påminna om hur Frankrike gosade med Ben Ali, USA med Mubarak och Italien varit så nerbäddade med Libyen att man kunde tro de var diplomatins svar på siamesiska tvillingar. Nu ska emellertid det soppas under mattan och Gaddafi ska stylas om till en modern variant av den lille korporalen i 16 Bayerska infanteriregementet. . .allt enlig beprövad strategi.

Den enda effekten nu när diplomatin förlorat och kriget lanserats är att efterträdaren till Gaddafi kommer bli mer problematisk att hantera än originalet.

fredag, mars 18, 2011

Blodspengarna från Bahrain

Svenska vapen till Bahrain ifrågasätts nu av Folk-Allan. Sent skall syndaren vakna. Men istället för att likt en yrvaken solskygg brunbjörn snubbla ut i vapenexportdebatten, när det blir lite väl övertydligt att pengarna vi får in för pang är blodspengar, så kanske folkpartiet bör inse att diktaturer alltid, mer eller mera kränker de mänskliga rättigheterna och genom att tillåta vapenexport utsätter sig alltid Sverige för risken att våra vapen används mot oskyldiga. Att Raj-Raj i samma artikel uttalar att exporten av svenska vapen är välreglerad tyder på att han i bästa fall är okunnig. . .i sämsta fall vapenligt välvillig.

torsdag, mars 17, 2011

Skånska traditioner

Svalöv (TT)
"Att kostnaderna för barn med särskilda behov ökar beror bland annat på att det inte längre finns tvångssteriliseringar". Så sade Svalövs moderata kommunalråd Charlotte Wachtmeister på ett möte i måndags, skriver Helsingborgs Dagblad på nätet.
Uttalandet har mött stark kritik. Flera av de närvarande på mötet säger att de chockades.


Nu ska vi se, skånsk adelskvinna som pratar om tvångssteriliseringar. . .vem sa att 30-talet var passé?

måndag, mars 14, 2011

Bröstblickar



Det är alltså numera av medicinska skäl som jag kan ursäkta mig. . .#friskvård

söndag, mars 13, 2011

Terrorns offer

Effekterna av trångsynt nationalism och eviga hatramsor mot "den andre" har åter fått tragiska konsekvenser. Konflikten i regionen har komplicerade bottnar, men det största och mest uppenbara hindret för en fred är de två stridande parternas hårnackade nationalism, allt handlar om de egna, och den andre, på fel sida av den Gröna linjen är automatiskt ond. Anspråken på att äga hela landet är kompromisslösa och ingen part är beredd att dela det med den andre. Att leva tillsammans förefaller omöjligt och i denna låsta hopplöshet frodas och uppmuntras nationalistiskt motiverade hatstämningar, kryddade med religiösa fundamentalistiska dårliga argument. . .i denna miljö får sjuka individer lätt för sig att mord på oskyldiga barn är en lösning. Satans mördare.

lördag, mars 12, 2011

In Palestine, Everything is Relative

In Palestine, Everything is Relative Läsvärt. Västbanken har inte varit lugn...11 palestinier mördade bara i år. Fundamentalisterna på båda sidor låter sin blodtörst och hat styra över allas liv i Israel och Palestina.

fredag, mars 11, 2011

Gate rape



Kan de verkligen vara säkra på att fostret inte är beväpnat?!?

torsdag, mars 10, 2011

Reflektioner II

Himlen var kompakt kallt gråblå, vinden ven och hagelkornen föll. Tre personer stod framför mig på en öde gata, två tungt beväpnade soldater och kopplad mellan dem en ung palestinsk pojke, ögonbindel, händer bundna bakom ryggen. Utan ett ord puttades pojken fram till ett militärfordon och försvann ner längs den sterilt tomma gatan. Vad hade den unge killen gjort för ont mot ockupationsmakten? Jag kommer aldrig att veta. Security reasons tystar den annars så pratglade ryskättade soldaten vid checkpoint 56 i Hebron. Pojken var bara ännu en av de många unga som greps och försvann den gångna vintern.
Fortsatte sen ner längs de öde vägarna, ner till Abrahams moské, lastas det av från en lastbil, palestiniernas matleverans för veckan, en gåva från Röda Halvmånen för de tusentals fattiga familjerna i den stängda zonen. Barnan springer fram och plockar ner ris, pasta, mjöl, socker och olja på sina vagnar för att köra hem tillskotten. Talesman för Röda Korset i Israel, Ran Goldstein sa i en artikel förra december att mer än 78% av invånarna i detta område lever under fattigdomsgränsen. Under tre månader vandrade jag i ett katastrofområde.Med ryggsäckar och sånger passerar mig en grupp med Israeliska barn på väg till patriarkens grav, alla del av de nya skolresorna som ska gå till den heliga platsen. Hebron är enligt legenden den äldsta platsen för Davids rike, gravplats åt Abraham och hans familj. Vad hade de vandrande folk som en gång slog sig ner i Hebron sagt om de hinder som idag finns längs väg 60 från Jerusalem ner till Kiryat Arba bosättningen? Vänder tillbaka upp mot Tel Rumeida och ser åter på de hundratals stängd, förseglade affärerna, hundratals övergivna hus med igensvetsade dörrar, gamla stenhus, det palestinska kulturarvet som nu rämnar. Välkommen till Hebron säger jag till de grupper jag visar runt, välkommen till H2, omårdet under israelisk kontroll, vägen till patriarkerna och bosättningarna.

Enligt människorättsorganisationen B'Tselem har 1014 lägenheter utrymts och 1829, butiker stängts i ett område som upplevde 377 dagar med fullt utegångsförbudet under den 2: a Intifadan, 182 dagar i rad. Utegångsförbud, att vara inlåst dag och natt hemma. Var detta sant för alla här i bygden? Nej, kära läsare, bara för det palestinska folket.
En bil passerar, föraren torr och varm, ett israeliskt fordon, det är nämligen bara tillåtet att köra Israeliska fordon i området. För sedan många år kör här inga palestinska fordon, inte ens för att bära en sjuk gammal kvinna, eller att transportera en trasig gasspis. Endast till fots, eller med åsna Till fots, eller med åsna. . . palestinierna i H2 har inte ens rätt att vandra på delar av den gatan jag nu går, de får gå bara till höger, bakom betongen, till vänster bara för internationella gäster och Israeler. En barriär som separerar folk från folk. Security reasons. Hur kommer folk hem? De klättrar upp över taken och vis stegar, men oroa er inte, de flesta har för länge sedan flyttat.

Dämpade, tysta soldater står i kylan vid varje korsning, bosättarna rusar fram i sina bilar, och endast en handfull palestinier outrannsakliga ansikten passerar snabbt vägspärrarna för att störta hem till torrhet och värme. De kasnke tackar för att denna kalla och hagliga dag då förbuden är fler och kontrollerna extra tidskrävande. Soldaterna skular i sina plåthus och skyddar endast med sin blick bosättarna som passerar.

Detta är den andra sidan av Israel, och det är mycket tråkigt att så få kommer komma till Hebron. Så få ser skönheten i området; det är trots allt så nära Jerusalem, och ändå saknar så få besökare och medborgare uppfattning om vad som händer bara 3,6 mil från Jaffaporten. . .

onsdag, mars 09, 2011

Mina kungar och andras diktatorer. . .

Dubbelmoralkarnevalen fortsätter lite oförtrutet som alltid, utrikesminister Hillary Clinton har varit väldigt uttömmande framför diverse kameror för att främja rätten för människor att protestera i Egypten, Bahrain, Iran och Libyen. Hon har sagt vid upprepade tillfällen att frihet är det bästa av ting och att sociala nätverk är en rättighet för det arabiska folket när de vill organisera samt opponera mot förtryckande regimer. Clinton överväger nu även som bekant att beväpna oppositionen i Libyen och införa flyförbudszoner i landet.

Clintons ständiga propaganda avslöjar dock det uppenbara hyckleri i det att hennes direkt öronbedövande tystnad över repressionen mot protesterna i Saudiarabien om lämnas utan kommentar och utan åtgärd från USA:s sida. Mina kungar och andras diktatorer. . .

tisdag, mars 08, 2011

Reflektioner

Hemma igen. Öl och fläsk åter på menyn. Samt tid att summera resan. En resa från Jerusalem ut på Västbanken är onekligen att resa in i en vrickad och vriden vardag. Under tre månader susade jag runt på Västbanken på nya motorvägar som i vissa fall är reserverade för enbart israeliska fordon, samtidigt som varje resenär på dessa vägar kan fånga glimtar av palestinska fordon uppradade vid vägspärrarna och bakom stenblocken.

Och ingenstans är det säkerhetssystemet som Israel upprättat mer kvävande för invånarna än i Hebron, den största staden på Västbanken efter östra Jerusalem. I hjärtat av en stad med 170,000 palestinier, ligger en israelisk bosättning för cirka 800 personer. För att skydda dem, har den israeliska militären sedan 2001 upprättat ett massivt system av vaktkurer, checkpoints och avstängda, sterila områden.

Mer än 1,800 palestinska butiker har stängts och flera tusen människor har tvingats lämna sina hem efter det att icke överklagningsbara militärbeslut hindrat tillträdet till deras fastigheter. Den en gång blomstrande guldmarknaden och fruktmarknaden är nu avspärrad med taggtråd och täckt med ogräs. Busstationen en militärbas och bosättning i ett.

"I många år har Israel svårt förtryckta palestinierna i centrum av staden", konstaterar en representant av B'Tselem, den israeliska människorättsgruppen, i en färsk rapport. Myndigheterna, "har exproprierat centrum och avvisat dess palestinska invånare och förstört ekonomiska tillgångar för hundratusentals dollar." skriver de vidare.


Även om Hebronprotokollet från 1997 inte olagligt i sig, är det fullständigt opraktiskt för en kommande fredsuppgörelse. Den finansiella kostnaden är häpnadsväckande, och den diplomatiska kostnaden för Israel är om möjligt större. Kanske är den största kostnaden att hopp om en fredlig lösning minskar i takt med att fler gator stängs och fler hus okuperasi Hebron. De israeliska bosättarnas attacker i tillexempel Tel Rumeida undergräver vid varje aggression den palestinska moderata ledningen. Palestiniernas vilja att begå nationellt självmord i form av en förödande tredje intifada som en reaktion på det bestående juridiska limbo som styr i Hebron och stora delar av område B och C på Västbanken kommer bli en gravsten för fredsprocessen innan den ens var återfötts Efter att ha försökt resa på Västbanken inser de flesta observatörer hur de senaste årens arbiträra israeliska skyddssystemen skapat en kvävande, utarmad och påfrestande vardag för alla palestinier, kristna som muslimska.

I byn Beit Ummar strax norr om Hebron har en bonde vid namn Abu Maria åter fått sitt privatägda land kringskuret av en expanderande så kallad legal bosättning, han är sen i november skild från sina fält av ett nytt taggtrådsstängsel som bosättning uppförde, under skydd av militär. Överklagningsprocessen kan ta år. Och medan processen pågår, en process som kräver omvänd bevisbörda av ägande, kommer Abu Maria inte kunna komma till sina fält. B'Tselem ger numera videokameror till palestinierna för att dokumentera attacker och övergrepp de utsätts för. I december, använde en palestinsk kvinna nära Hebron sin kamera för att spela in en grupp av tre bosättare jagar och slår ner hennes man på ett fält, två bosättare greps, men släpptes senare och har ännu inte ställts inför någon domstol. Ännu ett bevis för att lagen inte är lika för alla inom de ockuperade områdena. Runt Hebron kan man tydligt beskåda hur lagen kan utnyttjas för att reglera en expansion; bosättare kan ta privat mark i anspråk från palestinier, nästan en tredjedel av marken som exproprierades av bosättningar i Hebronområdet 2009 var privatägd palestinsk mark. När och om markägaren i en process senare tilldöms sitt land är det militären som avgör om det är säkerhetsmässigt lämpligt att avhysa bosättarna vilket i sin tur kan ta ytterligare år.


Bosättarna ser självfallet på frågan ur ett annat perspektiv och betonar att säkerheten är en reaktion på de palestinska attackerna under den andra intifadan för ett halvdussin år sedan. "Om människor försöker aktivt utplåna dig och döda ditt folk, måste man vidta säkerhetsåtgärder.” är förklaringen en bosättare ger till varför Hebron fortfarande är en delad stad. Klyftan växer sig bredare för varje månad och freden mer avlägsna. Men det är också i Hebron som du ser det allra bästa sidan av Israel. Israeliska människorättsorganisationer står upp för palestinierna. Israeliska volontär står ofta vid vägspärrar för att hjälpa palestinierna igenom. Israeliska forskare publicerar fritt en hel del forskning som undergräver sin egen nations myter. Många israeliska journalister granskar palestinska myndigheten på ett sätt som arabiska journalister har sällan vågar eller vill. Israels agerande granskas tack och lov hårdast av israelerna själva. Denna samvetsgranna hederlighet ger onekligen hopp om att Hebron en dag kan bli en hel stad igen.

Kort sagt finns det många Israel, vilket är kännetecknet för en demokrati och när västvärlden tävlar i år för att vara "pro-israelisk” hoppas jag att vi inte är pro de bosättare som stjäl privat ägd mark och jagar jordbrukar med påkar, men det Israel som är en förebild för rättvisa, anständighet, och fred.

måndag, mars 07, 2011

Olivträdens ondska

Jag klev ur taxin och blickade ut över ett förföriskt vackert landskap. Vid horisonten, Medelhavet, och innan det böljande fält och spirande mandelblomsträd. När jag står uppe i dalgången är det som att vara i ett eldorado av gula, vita och lila blommor som alla letar sig upp ur den steniga marken, står uppe på hög höjd och luften är frisk i den palestinska by al Jab’a norr om Hebron. Men utsikten är förrädisk och snart förfulad. För genom denna dal ska snart muren dras. Illegalt långt från den gröna linje som markerar gränsen mellan Israel och Palestina, illegalt långt in för att mer mark ska tas från byborna i al Jab’a. Och idag så ska delar av de olivträd som stått på marken i upp till 30 år rivas upp. De är i vägen för muren.

Vid den första avverkningsplatsen ligger en hög med unga, avverkade olivträd. En gammal kvinna sitter bedrövad framför trädhögen. Det är hennes sons träd. Hennes man planterade träden tillsammans med sin bror och sonen ärvde dem. De är unga träd. Bara 25 år. Men marken de stått på har varit i släkten sedan 80 år tillbaka. Ett område med cirka 230 träd, 6-30 år gamla, har huggits ner och marken rivits upp. Arbetet här var klart, men längre ner i dalen fortsätter förödelsen. De inhyrda arbetarna är längre bort på ägorna och i hopp om att kunna dokumentera förödelsen rör jag mig vidare längs vägen, tillsammans med de nya medlemmarna av EAPPI folket som ska efterträda mig i Hebron. Deras smekmånad blev kort.

Längre fram hittar vi två representanter för den israeliska gränspolisen. De släpper igenom mig och en pressperson från Palmedia. Det visar sig dock att arbetarna som håller på att hugga ner träden inte vill ha oss där och på order från dessa israeliska privatpersoner börjar en gränspolis svinga sin batong mot journalisten. Jag passerar på utsidan av den svingande polisen men jagas snabbt ifatt av hans kollega och under hot om arrestering avvisas jag, dock utan slag. På behörigt avstånd påtalar jag att om det inte är en stängd militär zon har vi rätt att vistas där. Ett korrekt juridisk påstående som möts av svordom samt ett troligen laddat vapen riktat mot min torso. Inom 10 minuter dyker dessutom förstärkande militär närvaro upp i form av två militärjeepar samt cirka sex ytterligare beväpnade uniformerade män. Känner mig plötsligt lite farlig. Att det skulle behövas åtta beväpnade män att hålla mig på avstånd?

Vi hör tyvärr hur arbetarnas motorsågar jobbar vidare på med att hugga ner fler olivträd nere i dalen, bortom vår siktlinje, men snart kommer upp med nyslaktade träd för att slänga upp på sitt terränggående fordon. När markägarna, och även vi, försöker få information om legaliteten bakom avverkningen från den nyanlända militära chefen motas båda bara bryskt bort av soldaterna som omger honom. Jag beordras nu helt bort från området och får information om att det är för min egen säkerhet som jag måste lämna. Med tanke på att de enda som hotat mig är gränspolisen och militären känns det argumentet långt ifrån hållbart och ännu har ingen visat mig dokumentation på att området är en så kallad militär zon, men legalitet har aldrig stått högt i kurs på de ockuperade områdena. . .

Drar oss istället bort mot ett hus i slutet av dalen där några av de fem markägarna har samlats. Två äldre kvinnor skriker ut sin ilska. Deras sorg går inte att ta miste på. Men trots det börjar plötsligt journalisten och vår tolk att skratta. Jag undrar självfallet varför och då berättar han att den gamla kvinnan, Ibu Ammira, nyss berättat att när britterna kom och byggde vägen, som idag fortfarande går genom byn, så tog de också land i besittning; men att britterna i alla fall hade hövligheten att bjuda barnen på goda kakor innan de högg ner träden. Nu hade Ammira undrat var de Israeliska kakorna var. Det förnuftsvidriga i att engelsk kolonialmakt betedde sig bättre än en Israelisk demokrati verkade bara förvåna mig. Folket runt mig skrattade bara och antydde att så nog varit fallet.

Vi bjuds på kaffe och medan vi fotograferar skövlingen som forsätter nedanför kan jag inte låta bli att undra över hur kvinnor som Ibu Ammira kan fortsätta le och bjuda på fika trots att hennes familjs land minskat med 200 hektar sen 1994. Jag är maktlös. Det enda vapen jag bär med mig är min kamera och mina sinnen. Min förmåga att förmedla det jag ser. Förmedla att rättssäkerheten är satt ur spel för ett helt folk. Likhet inför lagen borta och arbiträra beslut är legio. Jag har nu spenderat nästan tre månader i Hebron. Sett mer än jag velat av denna dagliga juridiska godtycklighet men ändå insett att ockupationen kommer upphöra, då den är omöjlig att legitimera. När den upphör? Ingen aning, men att folk som lever under orättfärdiga lagar kommer skapa sig sin egen frihet är en historisk kardinalregel som kommer uppfyllas även på Västbanken. Och vem vet, en dag kanske Ammira kommer få ersättning för sina träd, idag orättfärdigt uppryckta för att bygga en illegal mur. Dubbelfel brukar nämligen korrigeras med rättvisande oväld i längden.

söndag, mars 06, 2011

Runaway bistånd

Republikanerna i USA ropar i dessa dagar på massiva neddragningar inom i stort sätt all form av amerikanskt bistånd till fattigare vänner i världen. Hökgänget hänvisar till att USA lider av:. . .runaway spending and trillion dollar deficits and that tough choices must be made to control federal spending where we must do a better job of prioritizing appropriations.

Men i samma andetag och samma text så anser de även att:Therefore, as this congress considers the upcoming continuing resolution, we strongly urge the House to include America's full $3bn commitment for Fiscal Year 2011 under the 10-year US-Israel Memorandum of Understanding.

Och det är där finanspolitikens vildaste väktare bli små söta lamm. . .biståndet till Israel. Ovillkorat bistånd och undantaget från nedskärningar. Visst, inte för att USA kan eller ens borde avskaffa stödet till Israel då stor del av stödpaketet kan motiveras med att Israel är en allierad, som fortfarande har fiender de ligger i krig med. Men det förvånar mig hur någon politiker som kräver nedskärningar inoim biståndet så lätt kan föreslå undantag för ett program ur hela den federala budgeten och påstå, utan nämnvärd diskussion, att detta bistånd förtjänar full fortsatt finansiering, dessutom utan krav på omprövning eller granskning.

Vad sägs exempelvis om att för varje dollar Israel satsar på nya kolonier på Västbanken så kommer USA att subtrahera en dollar från stödpaketet. Eller så kan USA lägga en del av paketet på is till dess att Israel går med på att frysa byggandet, vilket gör det möjligt för förhandlingar med palestinierna att återupptas. Fredsframkallande bistånd? Nåja. . .drömma kan man ju alltid.

tisdag, mars 01, 2011

Överdrivet

Nej, ryktet om bloggens död är något överdrivet. Hara bara haft det hektiskt innan avfärd från Hebron. Åter inom kort.