torsdag, augusti 04, 2011

Krigen fortsätter. . .

Kriget i Libyen fortsätter. Flygvapnet gnäller diskret om att de inte får döda folk när det fotograferar och snart kommer säkert de första kraven på att mandatet för vår insats ska förlängas ytterligare och att våra gossar blå ska få fyra av raketer, låta köttslamsorna fara. Sverige verkar tillskillnad från Norge alltså inte på väg att ta hem sina plan från inbördeskrigets Libyen. Vi ska fortsatt stödja Al Qaeda-gänget i Benghazi, to the bitter end. Krig är numera ett valvinnande mantra. Sett till världsekonomin borde det inte vara fullt så självklart. Tittar man på en del artiklar i amerikansk press så verkar tvärtom fokus mest ligga på krig och inget på vardagen för den stabiliserande amerikanska medelklassen. Eller vad sägs om denna veckas rubriker:

US Military To Be Based In Australia To Confront China

Call To Expand American Counterinsurgency Operations In Philippines

US Could Upgrade Polish Warships For Baltic Sea

Baltic: Pentagon Continues Upgrading Military Bases

US Uses Romania to train troops

America’s Africa Partnership Station In East Africa

Mongolia: US Leads NATO, Asian NATO Allies In Military Exercise

Libyan War: Over 17,000 NATO Air Missions, Nearly 6,500 Strike Sorti

Tänker i mitt stilla sinne. . .vad i all världen har ett konkursklart land för nytta med militära övningar i Mongoliet och Östafrika? NATO står för; North Atlantic Treaty Organization, Mongoliet och Tanzania. . .not so much Europa. Varför ses dessa militära utgifter som nödvändiga, men inte utgifterna för att hålla USA:s medelklass flytande? Och varför fortsätter vi stödja NATO med våra skattepengar?