Den 18 september, ingen monumental dag. Men den 18 september 1988 mördades mer än 3000 protesterande munkar och studenter i Burma. 8888-upproret krävde alltså lika många liv som elfte september attackerna och folket i Burma har inte fått någon befielsehjälp eller hämnd. Inga TV och tidningsartiklar om vad som hände med släkten till de som mördades 1988. Vårt selektiva minne sörjer 3000 dödsfall med en skillnad på folk och folk.
Nu har jag alltid trott att en död var en död och var beklagligt oavsett vem som dog. Men inte i vår värld. Några av de många människor som dödats i krig sedan den elfte september 2001 ges inte ett enda omnämnande av TT medan döden av några andra ses som ett hårt slag mothela mänskligheten. Så liksom grisarna i Djurfarmen, är några grisar mer jämlika än andra, och det beror förstås på vem som berättar historien.
Och efter som vi i Europa och USA har de största armérna i världen så i berätta vilka historier vi vill. Vinnare är vinnare. Miljoner döda i Vietnam, Kambodja, Burma, Tibet, Västsahrara, Irak och Afghanistan etc, minns vi inte; det är de 3000 som är som oss vi minns.
