tisdag, januari 31, 2012

Mord i det tysta

Den 28 januari 2011 kl 06:30 vaknade jag i ett kloster i Haifa efter en skön natt i varm säng. Samtidigt i Beit Ommar vandrade den unge Yousef Ikhlayl tillsammans med sin far Fakhri ut till deras jordbruksmark där de iordningställt marken runt sina vinrankor. Trettio minuter senare klockan 07:00 kom två ligor med israeler från de illegala bosättningarna Bat Ayn och Kiryat Arba förbi på en av sina många och vanliga vandringar över privatägda palestinsk jordbruksmark. Konfrontationen skulle drabbas av dödlig utgång.

Det fanns inga tecken på att bosättarna planerade en attack och på över tre hundra meters avstånd avfyrades överraskande nog ett skott som träffade Yousef i huvudet. Kolonisatörerna från Bat Ayn och Kiryat Arba började sedan skjuta i luften och mot omkringliggande områden för att förhindra andra att närma sig brottsplatsen. Yousef bars iväg till en bil som körde honom till sjukhuset i Hebron. Han avled strax efter ankomst.

Vid hans begravning dagen efter, som jag var närvarande på i egenskap av följeslagare för EAPPI, satte den israeliska militären igång med att anfalla begravningståget; tårgas, gummiklädda stålkulor och skarp ammunition ingick i deras arsenal. Familjen fick inte ens chans att sänka ner kroppen i graven innan tårgasgranaterna svepte in över kyrkogården i en omotiverad och oprovocerad attack. (Själva protesterna som den Israeliska militären försökte stävja pågick nämligen långt utanför begravningsplatsens område.)
Yousefs begravning i Beit Ommar
Yousef hade innan mordet varit en regelbunden deltagare i PSP:s demonstrationer, sommarläger samt kurser i engelska där jag träffade honom i december 2010. Kanske går det att ett år senare finna tröst i att hans banemän fått sina domar? Knappast. Yousefs far gick med fotografier på de skjutglada bosättarna till polisen och han hade även identifierat ett fåtal individer han såg närmast honom och hans son när sonen blev skjuten. Kanske tror ni nu kära läsare att med denna grad av bevisning, i kombination med brottets karaktär, skulle föranleda en grundlig utredning och snabbt åtal tryggat, men som alla vi som levt under en period på Västbanken vet; det är inte vad som händer när bosättare attackerar palestinier.
Tårgasen över kyrkogården
I en rapport som släpptes av Yesh Din förra månaden slås följande fast: av 700 enskilda klagomål till den israeliska polisen på Västbanken inlämnade av palestinier, har hela 91 procent avslutas med att undersökningen skrivits av utan åtgärd, inklusive de 85 procent av ärendena som rör våld mot person. Den vanligaste orsaken till att stänga ned ett ärende är att "gärningsmannen förblivit okänd" samt en upprörande två procent av alla fall avslutades på grund av det lätt tragikomiska skälet; "brist på allmänt intresse". Vilket i sin tur föranleder frågorna, vilken allmänhet och vems intresse?

Rapporten visar vidare att endast 7,4 procent av fallen som rörde bosättarbrott mot palestinier från 2005 till 2011 faktiskt slutade i åtal. Vad har då hänt i fallet med Yousef? Självklart inget. Polisen genomförde ett förhör med med fadern och lämnade sen över ärendet till åklagarmyndigheten där det nu utan förklaring blivit liggande i flera månader eftersom åklagarkontoret har vägrat att tilldela ärendet en ansvarig åklagare, ett steg som krävs innan ett slutgiltigt beslut kan fattas om huruvida ett åtal kommer att meddelas eller ej.

Det är uppenbart att rätten till rättvisa för palestinska offer, även när offret är ett obeväpnat barn, fortfarande saknas. Kommer de våldsamma, ideologiskt drivna bosättarna och deras motsvarigheter i den israeliska militären fortsätta att agera med en total brist på respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna gentemot palestinier om de är säkra på att de inte kommer att möta några konsekvenser? Självklart. Can you get away with it why change? Dödandet av en civilperon, särskilt ett barn, borde resulterat i större internationella protester mot det samhälle som tolererar det, liksom åtal av ansvariga individer.
Resterna av attacken på begravningsföljet
Yousef Ikhlayl var en ung pojke som jag träffad en gång i mitt liv i en utkyld källare i Beit Ommar dit han kom för att lära sig engelska av mig och min vän Nidal. Han dog medan jag som innehavare av ett svenskt pass åt frukost i ett kloster i Haifa. Hans far får aldrig någon rättvisa. Och regionen aldrig uppleva fred.

söndag, januari 29, 2012

Stormen över, ny kurs

Så var den stormen över. Partiets ting har nu satt ner foten och meddelat att Odellska FFFF-idéer inte är vägen att vandra. Ett parti måste ha sitt existensberättigande på egna mertier och inte härma övriga borgerliga partier i en ljumen light version. Min förhoppning är nu att Göran drar nytta av sin majoritet och markerar en kurs kontra konservatismen och mot Förvaltarskap, Försvarsnedläggningar, Federalism och Fri rörlighet.

onsdag, januari 25, 2012

Gråzonsmoderaterna

Lyssna: Sverige fortsätter exportera försvarsmateriel till Bahrain

"Övergreppen i Bahrain är en gråzon." Inte bara migrationsministern som är känslokall. Även Annicka Engblom gillar att sprida teorin om det relativa människovärdet. Godtyckliga mord på läkare och demonstranter är inte skäl nog att stoppa export till Bahrain.

Godtyckets grund

Då har EU infört sanktioner mot Iran. För att Iran har gjort exakt vad kan jag undra? Det är ju inte första gången som hökhögern och krigskramarna har slagit larm om Irans kärnvapenprogram. Presenterade tidsaxlar för framväxten av en iransk bomb har figurerat i världspolitiken oavbrutet sedan den gamle mordiske shahens tid. Israels utrikesminister Shimon Peres sa redan 1992 att Iran skulle ha kärnstridsspetsar 1999, och sen har det bara fortsatt. Klart att Iran ser kärnvapen som en självuppfyllande profetia.

EU:s sanktioner blir än mer intressanta när det står klart att Iran inte gör något som bryter mot sin lagliga rätt att utveckla kärnteknik. Enligt Icke-spridningsavtalet är det inte olagligt för en medlemsstat att besitta kärnvapenkapacitet. Om en nation har en fullt utvecklad civil kärnkraft, som icke-spridningsfördraget uppmuntrar, är det inte i sig ett brott mot reglerna. Till exempel har Argentina, Brasilien och Japan också en möjlighet att utveckla bomben, och även de kan när som bryta sig ut ur Icke-spridningsavtalet och koka ihop en kärnladdning eller två inom ett par månader. Argentina och Brasilien tillåter heller inte en implementering av det fulla "tilläggsprotokoll" om IAEA: s inspektioner.

Mohamed El Baradei, som tillbringat mer än ett decennium som chef för IAEA, sa att han inte hade "sett tillstymmelsen till bevis" kring att Iran driver på för att få ihop bomben. Den senaste IAEA-rapporten om Irans kärnprogram stödjer också denna bedömning. Så, på vilken grund har vi nu infört sanktioner mot Iran? Godtycklighetens grund?

tisdag, januari 24, 2012

Rent ryskt

Året var 2005 Putin sa till världen, under ett besök till Finland, att Ryssland kommer fortsätta att sälja missiler och vapen till Syrien. Ingen protesterade. Det var ju ett välkommet led i kampen mot terrorn.

Nu har Assad vänt dessa vapnen mot sina egna. Och Ryssland fortsätter på sin valda väg att likt Sverige fullfölja följdleveranser som det så vackert heter. Samt krydda med lite nya fina plan.  Fredsförhandlarna åker hem och nya vapenn flyger in. What a underbar värld.

måndag, januari 23, 2012

Olika


Olika fall ödets politiska lotter. Guldgala och Bakis eller Gruppspinn och Friskis.

Besök i lejonkulan

The threat from within

Atlanta Jewish newspaper owner calls for Obama assassination to save Israel

• By GIL SHEFLER (Courtesy)
Jerusalem Post
22 Jan 2012
Israel should send Mossad agents to assassinate President Barack Obama because of his anti- Israel policies, the owner of a US Jewish newspaper wrote in an article that drew widespread condemnation on Friday. Andrew Adler, the publisher of The Atlanta...read more...

Andreas Adler, ägare och utgivare av Atlanta Jewish Times, ägnade sin kolumn till den svåra frågan kring USA:s och Israels skilda åsikter om hotet från Iran. I grund och botten anser Adler att Israel har tre alternativ för att lösa problemet Iran: Attackera Hizbollah och Hamas, attackera Iran eller. . . lönnmörda Barack Obama.

“Order a hit on a president in order to preserve Israel’s existence […] Think about it. If I have thought of this Tom Clancy-type scenario, don’t you think that this almost unfathomable idea has been discussed in Israel’s most inner circles? [...] How far would you go to save a nation comprised of seven million lives [...] Jews, Christians and Arabs alike? You have got to believe, like I do, that all options are on the table.”

Ja ni läste det rätt. . .lönnmörda en president för att bevara Israels existens? En ofattbar idé oavsett vem som skrev den. Visst Atlanta Jewish Times är en liten tidning men att mordåsikten nu förfäktas av debattörer i demokratiska stater är ändå oroväckande.

torsdag, januari 19, 2012

Al Bowereh



Grannosämjan består trots Centerförhoppningar.

Nakennoja igen

Västerländska versionen


Den iranska skådespelare Golshifteh Farahani har ställt sig naken framför en kamera för Madame Le Figaro Magazine. Ett smart drag i syfte försvara yttrandefriheten och därmed även motsätta sig de iranska lagarna rörande kroppar och kvinnor. Självfallet har myndigheterna i Iran förbjudit Golshifteh att återvända. Hon har ju skändat Iran.

Lite nakenhet skadar inte de katakombskonservativa mullorna och ej heller den iranska frihetskampen. Denna aktion är dessutom betydligt mer sympatiskt än USA:s krav på bomber och granater mot landets mörkermän.
Iranska versionen

tisdag, januari 17, 2012

Casus Belli Iran?

NUCLEAR STRIKE
The Australian
16 Jan 2012


EARLY in Tehran’s grey wintry morning last Wednesday, Mustafa Ahmadi Roshan, a young scientist in Iran’s controversial nuclear program, got dressed at his home in the northern suburbs. The events of this last hour of his life could have come out of a spy film.

Folk i allmänhet har kort minne i dessa mediemoderna tider, inte minst eftersom över 100 små nyheter pingar förbi dem. Dessutom när mängden förklarande och fördjupande artiklar minskar och journalisternas kunskaper utarmas kommer allt färre se sambanden, dubbelmoralen och övergreppen inom världspolitiken.

Behovet av att fundera på bara några av händelserna runt oss, och inte automatiskt dra in en minnesförlust kring komplexa skeenden i världen, borde öka. Vems någonsin kommer att tro att israeler, amerikaner och brittiska är terrorist, denna grupp är alltid framställs som fred som änglar med kärnvapen bakom deras rygg?

Oron är nu befogad kring hur Iran kommer att reagera på att terrorister från Väst attackerat dem? Sanktionerna har dessutom börjat bita på landets befolkning och ekonomin är i fritt fall. Teheran hotat nu med att stänga Hormuzsundet, Washington har gjort klart detta är en gräns, som om den passerade av mullorna, skulle leda till militära insatser.

När och om kriget kommer så lovar jag att nyhetsflödet enbart kommer basunera ut hur Iran som provocerade fram stålstormen. Och alla kommer ha glömt terrorattackerna som innan dess dödade de Iranska medborgarna.

Justice and War


Defence 24%. . .Justice 2%. Sad 100%.

Dumheter på torra land


Botkyrka kommun ska stödja Ship to Gaza. Dumheter på torra land. Vilket jag skriver trots att jag, som privatperson, stödjer Ship to Gaza. Och där har vi det, att Botkyrka ska börja agera världssamvete ligger inte i de primärkommunala uppgifterna. Varför ska en svensk kommun ta ställning i en komplicerad utrikespolitisk konflikt? Hur hade det låtit om någon allvarligt inavlad och Sverigedemokratiskt styrd Skånekommun där invid gränsen till Blekinge sänt iväg lite överskottsmaterial till Pilkorsarna i Ungern; och då självfallet i alla kommuninvånares namn? Kulturvänstern hade satt hummern i halsen och skandalen vore ett faktum. Keep the balance and think before you act tack.

måndag, januari 16, 2012

Hets

Äntligen! Ska köpa och starta Grundskolan Caligula.
Det ska vara enkelt; mer disciplin, nix flum, betyg från årskurs tre, prov och latinlektioner.
Motto för min skola: kadaverdiciplin, katederundervisning, kvartsraster och kvarsittningar.

Tantura


Road to Tantura from Hala Gabriel on Vimeo.
Work in progress. 20 Min. Please check out my website where you can see more clips and interviews that will be included in the completed documentary once I raise the funds.
http://www.roadtotantura.com/

söndag, januari 15, 2012

Rondellhund på apport


Ständigt dessa jyckar. Visst det kan vara förolämpande att ställa ut cirkulationsplatsvovvarna i riksdagen men Hans Linde missar målet när han säger till SvD kring jämförelsen med Ecce Homo, att: Som HBT-person blir jag väldigt upprörd över den jämförelsen. Syftet med Ecce Homo var att skapa förståelse för en grupp som möter diskriminering och förtryck från det svenska samhället, säger Linde.

Självfallet. Men bäste Hans; möter inte homosexuella, ateister, kristna och "otäckta" kvinnor liknande diskriminering och förtryck i vissa totalitära teokratiska islamistiska stater? Att påvisa hur yttrandefrihet och religionsfrihet är vägen att vandra kommer ibland kosta på även diplomatiskt. HBT-personer i Iran och Saudiarabien blir nog inte ledsna om någon ifrågasätter lättkränktheten hos det muslimska prästerskapet i form av att ställa ut en hund samt få igång debatten om religiöst ömma tår. Om inte vi i det liberalt sinande Sverige går före vilka ska då göra det? Självfallet vore det bäst om konsten helt hölls utanför det Nubiska rummet i riskdagen men har riksdagen väl godkänt en provokation mot religiös majoritetsstruktur bör de även godkänna denna. Odell är den ende som är kosekvent i detta. Nej till Ecce, nej till jycken. Tack för det.

torsdag, januari 12, 2012

Bombastiskt politik

Iran accuses Israel, US in assassination of nuclear scientist
• By YAAKOV KATZ
Jerusalem Post
12 Jan 2012

Amid rising tensions in the Middle East and a day after IDF Chief of Staff Lt.-gen. Benny Gantz warned that unnatural events would plague Iran, a nuclear scientist was assassinated on Wednesday in a meticulously planned car bombing in downtown...read more...

Jag har skrivit det innan och jag skriver det igen; mord kommer inte åstadkomma nånting som kan liknas vid en fredligare värld. Mordet kommer heller inte att rubba Irans kärnvapenprogram. Det kommer heller inte att avskräcka Iran eller dess forskare från att föra forskningen vidare närmare en bomb. Tvärtom. Irans kurs mejslas ut i än hårdare granit. Lek lite med tanken att Irans skäggiga mullahgäng skulle stå och flina i kameran om en Israelisk forskare sprängdes till döds i Tel Aviv, och lite i förbifarten säga att de var mer oskyldiga än den 23:e oskulden i paradiset samt att de inte sörjde denne/a Israeliska persons död. Finns nog ingen vettig bedömare som skulle tro annat än att Israel skulle slå tillbaka med fullt krig.

Är lika lite som innan en anhängare av Irans kärnenergiprogram. Men jag är ännu mindre en anhängare av mord som en förlängning av den nationella utrikespolitiken, och det gäller för alla nationer.Och just det; Amir Mirzaei Hekmati är ingen jag skulle vilja vara idag.

onsdag, januari 11, 2012

High RPM

Lyssna: Roland Poirier Martinsson och Magnus Norell om Guantanamo

Förvånande att höra RPM försvara politikens rätt över rättsstaten. Hans försvar av att ge fångarna en rättegång är; Det är politiskt omöjligt. Vänsterflum if I ever heard it. Guantanamo är en katastrof och oförsvarbar till sin form, men RPM drar ändå igång en vals om behovet av att skydda kvinnor och barn mot terror. Han förbiser helt de mest uppenbara sätten USA kunde gått tillväga; Behandla kombattanterna som krigsfångar enligt Genèvekonventionen och vid misstanke om krigsförbrytelser är den internationella domstolen i Haag rätt instans. Icke kombattanter misstänkta för terroristbrott ska rannsakas inför en domstol i det infångande landet, dvs. USA, och sedan straffas eller frikännas. Resten borde ha eller bör skickas hem.

Att som RPM försöka försvara detta folkrättsliga skymningsland är besvärande för en annars rättrådigt frihetlig Timbro-representant.

tisdag, januari 10, 2012

Iraks vapenlobby

Att upprepa misstag är en tävlingsgren många ställer upp i. USA har de senaste åren tenderat leda ligan. Just nu så laddar Farbror Sam upp med stora levereraser vapen till Irak. . .kanske inte den mest stabila köparen i regionen? But why break a losing concept? USA var ju trots allt på Saddam Husseins tid den mesta och bästa vapenhallicken i landets kriget mot Iran.

Saddam Hussein hade alltså en av världens största arméer. Dagens Irak står vapenlöst, nåja tunga vapen vapenlösa iaf. Vad gör då amerikanerna? Jo samma som sak de gjorde för 30 år sedan och utrustar Irak med stridsplan, stridshelikoptrar, stridsvagnar och lite blandat småstål som ska garanterna att Irak ska kunna stå emot Iran igen. Enda problemet är att Iran med Maliki i spetsen är enormt Iran-vänliga och i det närmaste förtrycker den sunnitiska politiska oppositionen. Minns gärna hur han nyss ville hugga tag i Iraks sunnimuslimska vice president, innan denne snabbt rymde till de kurdiska områdena.

Så risken är nog överhängande att de amerikanska vapnen används i ett inbördeskrig istället för mot någon extern fiende. Sen säljs säkert en del av vapnen till rebeller i Kurdistan och Syrien, lite hamnar hos terrorgrupper och så börjar vi om igen. The circle of death.

måndag, januari 09, 2012

Flisan och bjälken

Ryssland har tydligen presenterat en rapport om statusen för de mänskliga rättigheterna i världen, och de ser stora problem i USA och Europa, men inte i Kina, Nordkorea, Vitryssland eller de olika Stan-länderna. Det är väl kanske bra att människorättsläget i världen hamnar i fokus även från ryskt håll, men nu politiseras de onekligen lite väl mycket. Ryssland fick kritik av Europarådet och USA i våras och den ryska granskningen andas lite surt sa räven.
Guantanamo och Nato-operationen i Libyen får sig några rallarsvingar, men människorättsläget i Kina nämns i blott två meningar. Alla ryska grannländer med anknytning till väst har också, enligt AB Putin och co. stora problemen med att integrera sina ryskspråkiga invånare. Estland och Finland tycks redan i det närmaste ha infört arbetsläger för ryssar. Visst behöver alla som kritisera andra inte vara bäst i klassen, men då Ryssland snarast få ses som klassens dopade gossen Ruda kanske de bör avhålla sig från att i så här tuffa ordalag kritisera sina kompisar. Människorättsfrågorna har tydligen politiserats.

söndag, januari 08, 2012

fredag, januari 06, 2012

Dödgrävandet fortsätter

För att små utrikespolitiska äventyr ska bli framgångsrika, oavsett om det militära eller mer SIDA-baserade, måste det finnas ett tydligt nationellt syfte, en ännu tydligare policy som fger uppdraget med ett slutmål. Kanske även en vidare handlingsplan som genomförs när målet har uppnåtts. För tio år sedan startade Bush däremot i helt ändvänd ordning när han och NATO invaderade Afghanistan.

Krigsreflexen som kom sig av 11 september hade enbart det Londondimmiga syftet att krossa al-Qaida som sen blev till en fullskalig ockupation. Den afghanska nationen har nu anpassat sig till koniska krig. Afghanistan efter tio år av NATO-ockupation har förvandlats till en ödemark fylld av vrakdelar från bortsprängda förhoppningar. Vilddjuren i form av krigsherrar, mullor, banditer och svenska soldater kämpar i ett allas krig mot alla, för vissa ett befrielsekrig för de afghanska motståndsmännen, för andra ett berikandekrig, för somliga svenskar bara brusande stridserfarenheter att sätta på sina krigs-CV:n. I tio långa år har dödandet pågått och än är stridsyxan inte ens delvis begravd; och långsamt har talibanerna omärkligt ersatt den ursprungliga fienden; al-Qaida. Talibanerna, med provisoriska bomber, rostiga Kalasjnikovs och stulna granatkastare, kommer fortsätta komma i våg efter våg då de värdesätter sina liv till inget och noll.

När inser NATO att det inte går att besegra denne fanatiska fiende, en fiende trollbunden av legenden av deras egen uthållighet, bländad av sin oresonliga vilja att dö för sin profet? När ställer sig NATO frågan om talibanerna verkligen är fiender, i den meningen att al-Qaida var? Eller om det nu är ett inbördeskrig där civila lider mer än nödvändigt?

Kanske växer nu insikten att vid höjden av den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, fanns det 140,000 tusen ryska trupper, 300,000 lojalt allierade afghanska soldater med stridsvagnar, helikoptrar och vapen samt tiotusentals civila rådgivare i landet som talade afghanernas olika modersmål. Och ryssarna dödade inte bara civila som den populära propagandan skulle kunna få oss att tro. Visst gick civila åt, men inte i större omfattning än under NATO:s ockupation. Sovjet byggde hundratals kliniker, skolor, fabriker, vägar och broar. Men trots detta förlorade de. De förlorade för att det afghanska folket inte ville ha det Sovjet ville att de skulle vilja ha.

I själva verket har alla utländska inkräktare i förgångna århundraden förlorat i Afghanistan. Varför amerikaner och svenskar skulle vara ett undantag, frågar jag mig? Du kan inte, hur gärna du än vill, bygga en nation av obenägna stammar och bygga upp institutioner ingen önskar sig. Afghanistan är och förblir ett land av berg, vildsinta krigare, en synnerligen misshaglig och kompromisslös islam, omedgörlig stamrivalitet och en politisk komplexitet som väver samman släkter, smicker, blodsband människans relation till högre makt och historia i en förening som är mer outgrundliga idag än de någonsin har varit. Landet är ett stort mysterium, och det måste få hitta sin egen nationella balans.

torsdag, januari 05, 2012

Terrorister i alla läger

The price you pay

Återvänder nu bara för en sekund till Libyen och ett litet vad var det jag skrev inlägg. NATO har som bekant lämnat, journalisterna packat ihop och återvänt till sina redaktioner men hur var det då med landet som befriades? De rapporter som når ut tyder på ett lågintensivt inbördeskrig. Våldtäkter, rasistiska attacker mot icke-araber; en gästarbetare halshuggen på gatan, stulen egendom, summariska rättegångar och rån.

Vi i kommer nu att betala för en massiv rekonstruktion i Libyen och libyernas nya småpåvar kan då slås om biståndet medan sjukhusen förblir stängda. För bara landet pumpar ut sin olja för ett bra pris så kan ju NATO ha råd med några fler kryssningsrobotar att sända iväg mot Iran. Dödligt vacker logik.

onsdag, januari 04, 2012

Blodtrycksmedicin



Snille spekulerar om Iran. Snälla Bush kom tillbaka allt är förlåtet.

tisdag, januari 03, 2012

Sanktioner och syften

Så där. Skrivuppehållet över och åter vid tangenterna tänkte jag börja med ett något för mig oväntat utfall. En liten udd mot den annars så välrenommerade Caroline Szyber, som tyvärr i ett utfall av ryggradsreflex istället för real reflektion uppmuntrar till hårdare sanktionstag gentemot Iran. Som alltid när jag skriver om tokstollarna i Iran försvarar jag inte regimen, utan förfäktar att freden bäst upprätthålls utan ytterligare sanktionshot.
 
Vad vet vi i väst egentligen om de intentioner den islamiska diktaturen i Iran hyser? Är det som Szyber med sidekick antyder på Newsmill; en självmordsbenägen nation som förbundit sig att genom ett absolut tillstånd av ofred och massförstörelsevapen ska tillintetgöra våra västliga värderingar? Maybe not. Iran är däremot en nation som alltid varit starkt oavhängighet sin geografiska placering. De många imperier som har styrt Iran efter de akemenidiska, parthiska och sassanidiska dynastiernas har varit där på svaga villkor och i modern tid har aldrig Ottomaner, Ryssland, Frankrike eller Storbritannien härskat. De har däremot styrt alla de andra länderna i regionen. Iran  har sedan kung Kyros i magnifikt majestät varit sitt eget dominerande imperie  vidare ett landområde känt för sin ekonomiska driftighet och uppfinningsrika medborgare samt gav världen monoteismen.

Eftersom historien präglar varje nation, Sverige tror sig ju tillexempel fortfarande äga Finland och diktera villkoren för Norge, och Iran ett land som inte ockuperat något annat land sedan tiden för Kyros den andre bör vi gå varligt fram med sanktionsskrammel. Irans folk har själva visat stor motståndskraft mot tokstolliga ledare och allt som oftast har de trotsat och skakat av sig allt för mordiska diktaturer, en kvalitet som fortfarande är ganska uppenbar i form av den opposition mot den islamiska republiken som vi ser idag. Det finns dock inget i den iranska historien som visar på en självmordsbenägen ådra, intet alls, nix och noll. Iran är tvärtom den mest utbildade muslimska nationen i regionen med flest antal kvarboende judiska medborgare. Därmed kan jag bara anta att pressas landet av en yttre fiende kommer oppositionen snabbt sluta upp bakom tokmullorna, inte för att de stödjer deras politik men som symbol för Irans historiska självständighet. Lite som att ingen var röd eller vit i Finland 1939 utan alla blev snabbt bara finländare. 

Således har vi alltså ett land med ett folk; Iranierna, som är stolta över sitt arv, stolta över sin unika plats inom islam, stola över sitt imperiearv. Ett folk är hårda i sitt oberoende och sin avsky för dominans från utländska makter. Lustigt nog några av de kvaliteter även de amerikaner som vill ”sanktionera” Iranierna besitter.

De självklara verktyg som Szyber borde propagerat för är diplomati, handel, massiva mängder studentutbyten och, viktigast av allt, Väst bör vara ett exempel på fred och frihet som iranska oppositionen kan sträva efter. Om historien är går att lära något av så det att dessa metoder fungerar bättre än de flesta andra som testats i olika delar av världen. Förslaget på Iranpolitik från Väst idag är; demonisera, bestraffa och hota. Iran påstås vara den aggressiva angripande nationen. Nämner bara det mest uppenbara; dels att Iran har skrivit under icke-spridningsavtalet och att de inte heller har inlett angrepp på någon granne under bra många 100 år.

Frågar mig alltså; är det fredsfrämjande att kräva hårdare sanktioner mot ett land som levt i fred och som inte brutit mot några internationella avtal? Är Iran ett akut hot mot vår frihet? Planerar Iran att invadera Irak? Pakistan? Lichtenstein? Planerar Iran terrordåd mot Spanien? Självklart; jag upprepar mig, Iran styrs av sexträngda skenheliga skäggiga skurkar som stenar äktenskapsförbrytare, stänger ner fri media, fängslar advokater och hänger knarksmugglare, men som sagt. . .om detta är kriterier så kanske Väst ska börja med krav på sanktioner mot Saudi vars gravt antisemitiska prinsar vid ett antal tillfällen också uttryckt önskemål om att utrota Israel.