tisdag, januari 17, 2012

Casus Belli Iran?

NUCLEAR STRIKE
The Australian
16 Jan 2012


EARLY in Tehran’s grey wintry morning last Wednesday, Mustafa Ahmadi Roshan, a young scientist in Iran’s controversial nuclear program, got dressed at his home in the northern suburbs. The events of this last hour of his life could have come out of a spy film.

Folk i allmänhet har kort minne i dessa mediemoderna tider, inte minst eftersom över 100 små nyheter pingar förbi dem. Dessutom när mängden förklarande och fördjupande artiklar minskar och journalisternas kunskaper utarmas kommer allt färre se sambanden, dubbelmoralen och övergreppen inom världspolitiken.

Behovet av att fundera på bara några av händelserna runt oss, och inte automatiskt dra in en minnesförlust kring komplexa skeenden i världen, borde öka. Vems någonsin kommer att tro att israeler, amerikaner och brittiska är terrorist, denna grupp är alltid framställs som fred som änglar med kärnvapen bakom deras rygg?

Oron är nu befogad kring hur Iran kommer att reagera på att terrorister från Väst attackerat dem? Sanktionerna har dessutom börjat bita på landets befolkning och ekonomin är i fritt fall. Teheran hotat nu med att stänga Hormuzsundet, Washington har gjort klart detta är en gräns, som om den passerade av mullorna, skulle leda till militära insatser.

När och om kriget kommer så lovar jag att nyhetsflödet enbart kommer basunera ut hur Iran som provocerade fram stålstormen. Och alla kommer ha glömt terrorattackerna som innan dess dödade de Iranska medborgarna.