söndag, februari 19, 2012

Mot Waterloo

Så verkar det som om Europaprojektet går mot sitt tragiska slut. Det som skulle vara symbolen för den totala europeiska integrationen, euron kommer snart brytas upp. Något vi federalister påpekade redan efter Maastricht. En framtvingad integration ger alltid bakslag, irreparabla sådana dessutom.

Greklands ekonomiska kollaps är ett faktum, ekonomin har krympt med femtedel på ett år. Arbetslösheten närmar sig 25 procent kommer de snart tvingas ut ur Eurosamarbetet med mycket nära ofattliga resultat för de andra skuldtyngda länder; Frankrike, Portugal, Spanien, som kommer följa efter. Därför låter EU hellre patienten dö än rädda den för framtida rehabilitering.

Å andra sidan blir det allt tydligare att Tyskland, med stöd av Holland och Finland, har fått nog. Splittringen inom Euroområdet är nu uppenbar. Borta är den Tyskfranska enigheten som i årtionden drivit de länderna och hela Europa närmare varandra, nu går istället EU mot sitt Waterloo, med de två tidigare vännerna som kombattanter; Frankrike och de mastodontiska europeiska institutionerna är på ena sidan av och Tyskland och dess alltmer oroliga nordeuropeiska allierade på den andra sidan en oöverkomlig politisk klyfta. Projektet Euron misslyckades framför allt för att politiker av alla kulörer drevs av en önskan att undertrycka nationella intressen och framtvinga enighet på politisk väg. En politisk klåfingrighets-linje även partier som annars månar om politikens gränser drev. Priset är att vi sanna federallister nu, under de kommande dagarna och månaderna, kommer tvingas se euroområdet och kanske EU-arbetet vittra sönder. Den europeiska drömmen har övergått i mardröm, en ändamålsenlig reträtt måste till men konsekvenserna kommer oavsett att bli fruktansvärd, för Europa och världen. Allt för att politiker ville sola sig i glansen av toppmöten och sätta sina namn på historiska fördrag.