måndag, februari 27, 2012

Rent ryskt?

När det gäller det Syrien, krav höjs från de sedvanliga leden om att en humanitär katastrof är i antågande och att då endast en väpnad intervention, med hjälp av JAS, kan förhindra det. Sådana påståenden kommer bara spä på risken för en upptrappad politisk konfrontation i ett Syriskt inbördeskrig, och med en jihadistisk gruppering som motpart hur bra är det att NATO blandas sig i och eliminerar Assad rakt av? Kommer rebellerna installeras i form av en demokratisk regering i Syrien? Tveksamt.

Lite besinning hjälper alltid. Folkmordet i Kosovo visade sig vara ungefär lika verkligt som Saddam Husseins massförstörelsevapen, om man nu räknar den faktiska skadan som ortodoxt kristna serber orsakade Kosovo. I Libyen har striderna uppstått mellan ideologiska fraktioner, och vissa områden återtas nu av Gaddafilojalister. Men vem bryr sig om sådana detaljer; Till Damaskus!

Bombvännerna hävdar som alltid behovet av att stödja de "syriska folket" mot Assads regeringen, som om regeringens anhängare inte också är syriska medborgare. Denna lättvinliga uppdelning av "folket" kontra "anhängare" har en kuslig bolsjevistisk klangbotten, i vilka den totala segern bara kan uppstå genom en eliminering av de som råkar blivt utsedda till ”folkets” fiender. I Syriens fall skulle det innebära i första hand Alawiterna, sen de kristna och sist andra minoriteter.

Ryssland och Kina kräver en uppriktigt inhemska dialog och en politisk lösning. Vad är egentligen felet med det? Och varför inte lägga mer kraft vid detta än å dribbla med ett scenario där bomber åter fälls.