söndag, februari 05, 2012

Så vad kan väst göra med Syrien? Svaret är inte så mycket. I och med att vi i fallet med Libyen valde att kräva skyddsinsatser i säkerhetsrådetför att sen satsa på fullskaligt krig och avsättande av Ghaddaffi så är det inte konstigt att Ryssland och Kina nu misstror intentionerna och istället helt stoppade hela resolutionen. R2P har visat vara sig precis en så ihållig princip som påpekades i fallet Libyen. Assad kommer nu känna sig uppmuntrad av Ryssland och Kinas veton, vidare är han också mycket väl medveten om att externa militära aktioner mot hans regim nu är omöjliga att genomföra och kommer därmed använda omfattande våld för att bibehålla sin makt.

Det dolda västliga stödet till oppositionen kommer förvisso öka, men väst vet, precis som Ryssland och Kina också vet, att i ett Syrien efter Assad skulle de olika islamistiska gruppernas makt svälla. Se bara på Egypten, Tunisien och Libyen, där de demokratiska uppgörelserna är i skälvande skeden. Tron på att länder som har levt under hårdföra diktaturer i årtionden plötsligt kan dyka in i en skön ny värld av demokrati, stadga, lycka, kärlek och kapitalism är och förblir fria fantasier.

USA och EU kommer indirekt fortsätta att kämpa för att få bort Assad men som intermezzon under de senaste två decennierna visat så har västlig liberal intervention och R2P-krav alltid varit mer eller, som oftast, mindre konsekventa. När det gäller att främja demokratin, kämpar väst för att vi även fortsatt ska få definiera vad demokratin i regionen får komma fram till. Betyder det att vi kommer låta folket i Syrien bestämma över sitt eget öde? Eller betyder det samma som i de Palestinska valen 2006? Assad försvinner sen bestämmer vi vilka som ska få styra?