fredag, februari 17, 2012

Samtidigt i Bamako

Så vad har hänt i Libyen sen demokrati bombades in? Inte mycket. Lågintensivt inbördeskrig mellan nya regeringen, islamistdårarna och gamla Ghaddafistyrkor. Det intressanta är egentligen att granska vad som runt om Libyen och kanske särskilt det som händer south of the border i grannlandet Mali, där har Tuaregledda styrkor, som tidigare slogs tillsammans medan den pro-Ghaddafi styrkor, inlett ett befrielsekrig mot regeringen i huvudstaden Bamako.

Vem brys sig tänker nu säkert vän av ordning och genuspedagoger? Well. . .i och med att den flod av vapen och soldater som flydde Libyen nu spritt sig över hela Västafrika håller hela regionen sugas ner i ett fundamentalistiskt vortex av Boko-haramkrigare och al-Qaida allierade har väpnade styrkor hela vägen från Tchad till Mauretanien och Tunisien i norr via kustländerna.

Tuaregfolket har nu bildat en nationell rörelse för befrielsen av Azawad (MNLA), en förkortning det f.ö. snart kommer anordnas stödgalor för på ABF ledda av Wollter och Esbati, som söker en självständig stat. Malis regering har avvisat dessa krav, men kan tvingas att öppna upp förhandlingar med MNLA relativt snart.

Tacksamt vore nu om väst kunde dra lärdom av Libyen i fallet med Syrien när vi jobbar mot att få till ett regimskifte. Fred och säkerhet för de förtryckta nationer fås med hjälp av diplomati och sanktioner inte bomber och anarki. Assad behöver vara en del av demokratiseringen av Syrien, annars riskerar vi en ytterligare radikalisering i en region som redan är metafysiskt nog nipprig.