tisdag, mars 20, 2012

Libyen ett år senare

Låt mig bara återvända till Libyen för en kort sekund. Det är nu ett år och en dag sedan Sverige, Frankrike, Storbritannien, USA och lite andra bombglada västländer inledde sin militära operation mot Libyen. Målet förklarades i FN: s säkerhetsråd den 17 mars 2011. Dokumentet godkände ett embargo på vapenleveranser till Gaddafi regimen och en flygförbudszon över Libyen för att skydda civila från flyganfall.

Under omröstningen avstod Ryssland, Kina och Tyskland från att anta resolutionen eftersom de ansåg att den kunde tolkas av Väst som en resolution att initiera en militär intervention mot Libyen. Och kan ni tänka er. . .efterföljande krig, under namnet operation Odyssey Dawn, ledde mycket riktigt till kaos i Libyen. I dag, ett år senare har vi små separatistiska myterier ibland annat Benghazi, och hela Cyrenaica i öster har utropat sin självständighet. Afrikaner i södra delarna av landet slaktas och den moderna demokrati som Väst lovade de skulle hjälpa till att växa till sig i landet är nu så nära sönderfall man kan komma. Det Nationella övergångsrådet styr inte ens vägarna i Tripoli. Det finns ingen som helst kraft hos Libyens nationella övergångsregering.

Tvärtom har den libyska upplösningen bidragit till spridningen av en islamistisk radikalisering. . .istället för att dalta med en demokrati måste EU nu förhålla sig till fundamentalister vid sin sydgräns. Vissa källor talar om att över 100,000 väpnade libyer för närvarande rullar runt och startar små länder här och var längs med kusten och kring oljefälten.

Så ett år senare har vi ett Libyen, där arbetslösheten är på snabb uppgång och BNP på snabbare nedgång. Mer än 10,000 människor sitter fortfarande i fängelse och de blodiga repressalierna mot Gaddafisupportrar fortsätter. Nationsbyggande har avstannat och ingen hjälp fås längre från de bombande länderna. Kanske kan dock Sverige bidra genom att exportera vapen även till den nya regimen?