Matematik ligger i denna Sovjetiska dystopi i centrum för allt, även politiken och dess statliga avkommor. De styrande kan skapa lycka; liksom i Platons Republik har de hittat det idealiska, det rena och det oifrågsättbart rationella. Så rationella som vi alltså är idag. Idag när alltmer digitaliseras, vi lägger våra liv hos ettorna och nollorna, vår historia och våra personliga minnen är nu delar av allsköns hårddiskar, vår handel kartläggs, vi kränks som matematiskt uträknade minoriteter, våra regeringar kartlägger oss, inte som individer eller ens som sociala grupperingar, men som nummer på ett kalkylblad. Medborgare ses som röster, de räknar ut vår samlade BNP, de berättar hur matematiskt rädda för brott vi ska vara, alla siffror SCB producerar numrerar oss. Vi är inte längre medborgare men konsumenter, och vad är konsumtionen om inte en delmängd av addition och subtraktion? Så om ni ännu inte, läs hela Zamyatins ”Vi” och notera likheter.
