söndag, juni 17, 2012

Förlängt lidande

Och så har grekerna förlängt sitt och EU:s lidande. Hade Euron varit en av mina släktingars gamla hästar hade de skjutit kraken för länge sedan. Valresultatet i Grekland är inget att hurra över.  . .alls faktiskt. Det enda som kommer ske är att såret varar sig, kallbrand sätter in och om några månader så får man amputera istället för att läka.

Varför har då just Grekland dessa problem på sin hals? Varför behöver just detta land kunna devalvera och börja om på nytt? Enkelt; Grekland har under sina 30 år i den Europeiska unionen faktiskt lyckats med konststycket att få sin lilla tillverknings-och jordbruksindustri att krympa! Landet fick miljarder av Euro i Brysselgodis paketerat i kompensations- och rekonstruktiosfonder för att de skulle kunna uppgradera sin konkurrenskraft och förbereda sig för en fullständig ekonomisk integration.

Problemet? Enkelt. Pengarna fastnade på fel ställen. Politikerna som grekerna valt skodde sig. De slösade bort EU-medel på dyra statliga kontrakt utförda av oproduktiva byggare. Tiotusentals arbetslösa akademiker placerades i en uppsvälld nationell, regional och lokal byråkrati, vilket ledde till ökad lyxkonsumtion. Den grekiska eliten överförde lån och bidrag till engelska, schweiziska och cypriotiska bankkonton allt medan regeringen stod som yttersta garant. Inom jordbrukssektorn köptes många egendomar upp av höga tjänstemän som använde ägandet av några tiotal olivträdeller apelsinträd för att få jordbrukslån till låg ränta och bygga ett andra eller tredje semesterhus. Många bönder som fick lån och bidrag, köpte mark för att kunna bygga bostäder till sina barn eller några extra rum att kunna hyra ut till turister.

Men allt är inte grekernas fel. Grekerna är i grund och botten inte mer lata än något annat folk. Problemet var att de fick hållas, ingen sa stopp. . .för europeiska bankirer, regeringstjänstemän och exportörer var alla akut medvetna om att överföringarna höll på att plundras. . .men de gick inte in och avbröt, av uppenbara ekonomiska vinstliga intressen underlät de att agera; lukrativa räntebetalningar strömmade ju in till kassakistorna, exportörer i EU-länderna tog över de grekiska konsumentmarknaderna, bankirer och investerare fann villiga pensionsfondsförvaltare villiga att ta sig ann tvivelaktig grekriska återinvesteringar.

Även turisterna bidrog; de som njöt av solen, gjorde det i sällskap av EU-importerade varor som påminde dem om det Hamburg och London de lämnade: Wienerschnitzel och engelsk ale fanns där på öarna. Sen hjälpte det ju iofs. inte heller att Grekland  varje år slängde ut 13% av sin budget på militärt skrot, men det är en annan historia.

Idag efter valet kan vi konstatera att Grekland i många år styrdes av kleptokratiska skattesmitare som plundrade, lånade, konsumerade och investerade bort landets investeringsbidrag i utlandet. Grekland har haft de politiker de förtjänat och valt men det fasansfulla grekiska arvet väcker en rad nya problem och utmaningar med de knappa ekonomiska resurserna och frånvaro av ledande produktiva industrier kommer landet inte repa sig innan de förmår att slita sig från ankaret; Euron.