torsdag, juni 07, 2012

Krigsapokalyps?


Bergen väster om Hama under fredligare tider
I 40 år har vi levt med en Damaskusregim ledd av antingen Bashar Assad eller hans far, Hafez Assad. År 1991, rekryterades den äldre Assad i Desert Storm-koalitionen för att befria Kuwait. Damaskus skickade 4000 soldater. Detta trots att Assad d.ä. i 1982, rullade upp sitt artilleri till Hama och att krossa ett uppror av Muslimska brödraskapet, sköt sönder staden och dödade 20.000. Vad gjorde NATO då? Ingenting.

Vägen mot Palmyra 2008
Svarta september, 1970, Jordaniens kung Hussein använde sitt artilleri mot ett palestinskt läger och dödade tusentals och skickade tusentals på flykt till Libanon. Under Libanons inbördeskrig från 1975 till 1990, dog mer än 100,000. På 1980-talet lanserade Irak ett krig mot Iran som kostade nästan en miljon döda. NATO observerad passivt genom alla dessa krig.

Aleppo 2008
År 1992 vann islamisterna i Algeriet den första omröstningen och skulle strax vinna den andra. Demokratin var på väg att ge ett oönskat resultat, liksom Gaza dryga decenniet senare, de västliga demokratierna agerade plötsligt och resolut! Washington och Paris gav Alger grönt ljus att förhindra islamisternas maktvinst. Det algeriska inbördeskriget gav paradiset tusentals nya döda att förs med oskulder. Så om folken i Mellanöstern och Nordafrika tycker att NATO och co. är hycklare, som cyniskt konsulterar sina strategiska intressen framför att alltid agera för offren för terror och krig, har de väl ändå rätt i sak? Eller hur?

Fyra år senare kommer tyvärr Irak till Syrien
Nu ska snart "säkra zoner" inrättas på syriskt territorium. Men vad gör vi om den syriska armén försvarar sig med artilleri? Skulle NATO acceptera förnedringen eller eskalera kriget i Syrien? Vad händer om det välutrustade syriska luftförsvaret börjar skjuta ner amerikanska flygplan? Vad händer om Ryssland ser ett syriskt inbördeskrig som en generalrepetition för ett storregionalt sekteristisk krig? Mot Assads regim står just nu USA, Muslimska brödraskapet, al-Qaida, saudierna och övriga Sunnistater vid den Persiska viken. På Assads sida finns hans 300,000 starka armén, alla Alawiterna, druserna, de kristna och kurderna, som alla fruktar en seger för brödraskapet, samt Ryssland, Iran och Hizbollah. Sa någon krigsapokalyps? Tur jag gjort mina resor till det underbara Syrien, för krigsklockan i landet klämtar nu starkare än någonsin.

Vattenhjulen längs Orontesfloden i Hama