måndag, augusti 06, 2012

Ich kenne meine Pappenheimer

Katastrofala händelser som accelererar de naturliga processerna kring imperiers uppgång och förfall är oftast av ekonomisk natur, österrikiska, turkiska och ryska maktcentrum föll efter katastrofala kedjereaktioner som kulminerar i bankkonkurser, depression, och revolution eller inbördeskrig. För tjugo år sedan, påskyndas den långsamma rötan i sovjetiska imperiet plötsligt av en katastrofal implosion ingen hade kunnat föreställa sig.

Det är därför en övning i meningslöshet att förutspå amerikanska och EU-imperiernas fall. Det är väl emellertid obestridligen så att de G7:ska centralbankernas och andra statliga resurser gör situationen vanskligt volatil, och oansvariga samt inkompetenta europeiska regeringar gör sitt till. Merkel omtolkar fritt Tysklands roll för att passa henne inhemska publiken; Frankrike skuttar vidare på de soliga jordbruksstödda ängarna och kräver glatt skattesatsad tillväxt, Finland verkar inriktad på att förstöra varje krispaket för att slippa betala andras skuld och Greklands nygamle gud är en ekonomins Eris.

Den som lever får se vad resultatet blir av kommande höst. Men ich kenne meine Pappenheimer och bra blir det inte.