onsdag, augusti 15, 2012

To the End of the Land

Har alltid varit en bokslukare, och de böcker som fäst sig i mitt minne har varit de som som verkligen fokuserar på människor snarare än breda sammanhang med bifogade skriftliga ytliga personporträtt. To the End of the Land som jag nyss avslutade berör förvisso politiken, fördomarna, konflikterna som utgör Mellanöstern, men det sker främst genom folket som har sina hjärtan och rötter, nya som gamla, i dessa länder. Grossman bjuder på underbar läsning, visst är hans stil till och från lite svår, men det är också hans styrka. Vi belönas med en  känslomässigt trovärdig realism genom hela boken.

Ora, den centrala karaktären, vägleder oss genom Israel, där människor, som trots de fruktansvärda, ständigt pågående konflikterna, lever sina verkliga liv. Grossman stil är genomgående sprött raffinerad och förskräcklig, allt i ett. En underbar bok, som fångar rädsla, mod och krigens blodsutgjutelse, men samtidigt behåller fokus på det som botar våldets makt; kärleken till livet.

Ska nu ge mig i kast med omläsning av Anna Karenina i Sigurd Agrells översättning. Redan epigrafen i Nordstedt gamla  upplaga från 1925 säger det mesta om vad som väntar. Tolstoj kunde skapa miljöer bättre än de bästa av målare och Annas värld ger nya infall vid varje nytt besök, en aldrig sinande källa till oceaner av kunskap om liv levda.