söndag, september 30, 2012

Aleppos sorg

Ser med sorg på hur Syrien brinner. Läser om hur dess folk och dess arv demonteras och raseras. Krig härjar åter Aleppo och dess omnejd, redan Shakespeare visste hur snabbt blodet kan flyta i denna kosmopolitiska handlesvägsvagga, sidenvägens slutstation, civilisationernas inkubator; The anguished Othello -- fatally fouled in the puppeteer's strings -- pointed to his death-dealing work on behalf of empire in the Syrian city of Aleppo as one of the crowning achievements of his life. Indeed, he re-enacted this bloody imperial service -- against Muslim infidels -- in taking his own life: "And say besides, that in Aleppo once; /Where a malignant and turban'd Turk/Beat a Venetian and traduced the state/I took by the throat the circumcised dog,/And smote him thus.

Som alltid när det brinner i en världsdel vi inte är beroende av i Väst sitter vi säkert i våra soffor och följer förödelsen med krokodiltårarna längs våra torra kinder, krigets hundar springer lösa, men hotar aldrig bita oss. Den mångbottnade och komplicerade konflikt som vi förser med krigsbränsle kommer brinna i åratal; påhejade av krigshetsare som frenetiskt försöker förvärra den med stöd till de fundamentalistiska Jihadistiska rebellgrupperna.

Samtidigt som Väst och Saudiarabien pumpar in pengar i krigsugnen så utrycker vi den obligatoriska och hycklande oron för det syriska folkets väl; ett folk vars belägenhet vi ignorerat i årtionden; och först nu när det uppstått en geopolitisk möjlighet att komma åt veckans Hitleresque:a fiende för dagen, Iran, så säger vi oss ”handla i det syriska folkets intresse”.

En tveksam strategi som använts många gånger förr, inte minst i Afghanistan där allt krigsstöd till rebellerna mot Sovjetmakten sas vara till för det Afghanska folkets fromma. . . vi såg ju hur bra det gick 30 år senare? Grämelsen för Syriens folk är att deras barn och barnbarn nu kommer offras i nya ständigt återkommande cykler av uppblossande våld, våld som kommer förvärras så länge krigsprofitörerna och imperiebyggarna styr sina marionettmakter. Det som gör mig mest upprörd är att, till skillnad från Othello, kommer dessa fega politiker aldrig själva slåss i en frontlinje eller ta ansvar för sina brott. Othello dödade iaf sina utmålade fiender själv. Så länge inte Bildt och co. drar på sig stridsmunderingen och skjuter själva bör vi ge tusan i utländska krigståg och lägga pengarna på mer välfärd:ande insatser.


Bilderna är från Aleppo med omnejd under 2008 års resa dit.