onsdag, oktober 03, 2012

Året är 2012 inte 1916

Under första världskrigets pågående galenskap godkände Paris och London en hemlig överenskommelse om att stycka det ottomanska imperiet och dela Mellanöstern mellan sig. Det var det så kallade Sykes-Picot avtalet; avtalet som satte nya gränser för många regioner i området, och därmed börjades en period av kontroll av Mellanöstern som väst har försökt bevara fram till förra årets vår.

Sedan invasionen av Irak 2003 har Nato varit öppen i sin strävan att åter utöva kontroll över regionen.  Efter Irak var det Libyens tur och nu Syrien samt snart kanske även Iran. Nato uppmuntrar även Turkiet att tro att det kan återfå sitt ottomanska imperium, vilket retar upp Ankara till en nivå av militär hyperaktivitet i sitt stöd till Natos verksamhet.

Sen har vi Qatar och Saudiarabien, två teokratier som är förblindade av sitt hat för den anti-monarkistiska och shiaregimen som styrs av Bashar al-Assad, att de är villiga att samverka med Nato för att destabilisera en annan arabisk regering, uppenbarlige omedvetna om det faktum att de en dag, förhoppningsvis, kommer falla.

Idag sprängdes det åter i Aleppo, och till skillnad från Libyen är Syrien ett lapptäcke av grupper. En intensifiering av det Nato-stödda inbördeskriget kommer sätta salafister och wahhabiter mot shia, druser, samt sunniter och kristna; sekteristiska oroligheter väntar nu i hela regionen.
Nato behöver påminnas om att 2012 inte är 1916, och att deras pågående ansträngningar att upprepa Sykes-Picot avtalet kommer att leda till katastrof. . .