lördag, oktober 13, 2012

Vikten av vatten

Så var det åter dags för en resa ner till Israel och Palestina. Ska skriva lite om lokalvalen i Hebron, de första sen 1967. Utgången är förvisso given, men bland annat en kvinnolista i denna, den mest patriarkala av städer på Västbanken, kan ändå göra det lite intressant. Sedan ett bröllop och lite olivskördande med vänner…och just skördandet väcker den mest intressanta frågan i denna konfliktfyllda region. Nämligen den om vatten och växt. Grundvattnet under t.ex.Hebron håller på att ta slut och Jordanflodens vattensystem, som ger 60% av Israels vatten och 75% av Jordaniens, är snart inte längre en flod utan en bäck.

Israel byggde National Water Carrier 1964. Detta projekt låg helt inom de israeliska gränserna på den tiden, och avledde vatten från Jordanien strax norr om Tiberias (en tredjedel av Israels vattenförbrukning är f.ö en skänk från just Tiberias). Vattnet kanaliserades sen till södra Israel, längs de kustnära slätterna och bort till Negev. Självklart skulle detta vatten annars ha flutit söderut till dåvarande jordanska territoriet. Det enda vatten återförs till floden Jordan var då bevattningsavrinning.
Samtidigt lätt Jordanien avleda floden Yarmuk i norra Jordanien längs östra sidan av Jordandalen: detta projekt avslutades 1966. Planen skulle ha avlett 77% av det totala flödet av Jordan / Yarmuk floderna och minskat Israels vattentillgångar med upp till 28% och en värdelös National Water Carrier.

Det är mycket troligt att kontrollen över Jordan och Litani var en avgörande faktor bakom det arabisk-israeliska kriget 1967 där Israel okuperade Golanhöjderna samt Västbanken. Även om Golan är mycket betydande militärt, är de också viktiga för att kontrollera färskvattenkällor. Innehaet av Golanhöjderna gör det omöjligt för Syrien eller Jordanien för att avleda Jordanfloden.
Problemet idag är att Israel använder vatten med en hastighet som liknar andra helt industrialiserade nationer i det ännu vattenrikare väst, mer än 510 m3 per person och år. Samtliga tre akviferer på Västbanken och i Israel utnyttjas fullt ut och lite till, och det finns risk för att saltföroreningar från havsvatten läcker ner till grundvattnet på den kustnära Israeliska slätten.

Israel använder för närvarande 95% av sina förnybara färskvattenresurser,. Jordanfloden används redan så mycket som den kan vara; vattnet i sjön Tiberias södra delar är snart för salt för att använda till bevattning. Nära Jeriko, är Jordanflodens salthalt snört Dödahavs högt.

Den normala huvudsakliga drivkraften för ökenspridning är fattigdom, då handlar det om en stor population kopplat till svår fattigdom. I det fall vi ser nu i Mellanöstern så missbrukas snarare jorden, och det finns en stark tro i Israel att vetenskap och teknologi alltid fungerar som räddare, vilket kan leda till kortsiktighet och korruption. Brist på förståelse eller intresse för saltövertgandet och ökenspridningen kommer leda till en kollaps, allt medan medborgarna bråkar om vem som ska få be till vilken gud vid vilken stenhög. . . och detta land väljer jag som semestermål.