torsdag, november 15, 2012

Vilka åtgärder?

Det finns ett antal politiskt hanterbara frågor som är av civilisationsk betydelse idag. Befolkningstillväxten, den ekonomiska tillväxten, religiösa toleransen, miljömässiga tekniska innovationer, utarmning av resurser och klimatförändringarna. Dessa frågor är sammanflätade och kommer kräva komplexa överenskommelser och politiska uppoffringar men det bör småningom resultera i positiva återkopplingar som påverkar vår framtid.

Så vad göra åt framtiden? Hur agerar vi de kommande 10 åren? Vi kan konstatera att torftigheten på tillgängligheten av råvaror kommer skapa en generell global minskning av den hyllade tillväxten. Styrda av lagen ”till detta är jag nöd och tvungen” måste internationella fördrag inriktade på att underlätta utbyte av fossila bränslen med förnybar energi få lite fart. Fördrag måste även till i syfte att minimera användningen av kol. Produktion och användning av biobränslen måste vara förbjudet överallt och de nuvarande kraftproducenterna åläggs att rikta om all jordbruksproduktion mot livsmedel av mer ätbar natur. Vidare kan mål sättas upp på att 1 % av planetens yta ska vara täckt av solpaneler, eller här i norr vindkraft och energi från havsströmmar, tidvatten samt vågor.

Den mest grundläggande överlevnadsstrategin när oljan sinar är att politiken måste börja tänka i termer av mindre världsomspännande aktivitet. Den globaliserade ekonomin måste ersättas av lokala ekonomin. De flesta livsmedel kommer kunna produceras på lokal nivå. Problemet är att matiga livsmedel är olämpligt att odla på över två tredjedelar av världens yta. I många fall är klimatet redan nu ett hinder; för varmt, för kallt, för blött, för torrt. Bra tänker man kanske då? Den andra en tredjedel av världens mark har ju använts för jordbruk i århundraden, men betänk då att kväve, fosfor, kalium och andra element, liksom jordmånernas toppskikt, länge har utarmats, och livsmedelsproduktion bevarats endast tack vare massiva mängder konstgödsel.

De befintliga kärnkraftverken bör börja utnyttja redan den befintligt uranen från stridsspetsar som mänskligheten ackumulerat en del under det Kalla kriget. Detta samtidigt som en massiv satsning på forskning i fusionsenergi fortsätter med förhoppningen att det kommer att ge användbarhet inom de kommande 50 åren. Förvisso sant att det även med dessa åtgärder kommer den globala uppvärmningen fortsätta och jordbruket lida av torka och erosion, men samtidigt kommer befolkningstillväxt stanna av. Vilket i sig är positivt, och avstanningen måste kombineras med att regeringarna vidtar åtgärder för att minska fertiliteten; bland annat genom att tvinga religionsspökena sluta propagera för att 10 barn är guds vilja.

Under de senaste 200 åren har ju en kombination av bättre hälsa och teknik, ett mer produktivt jordbruk samt förbättrade transport er gjort att världens befolkning vuxit sjufaldig. I en ändlig värld har detta allvarliga konsekvenser för vår förmåga att ställa om. Inte minst för att det helt enkelt är moraliskt nödvändigt att odla och distribuera mat till de 75 miljoner människor som vi lägger till vår befolkning varje år. Om vi därtill räknar kläder, tak över huvudet, utbildning, sjukvård och en godtagbar livsstil för de födda uppstår problem.
Den stadigt växande befolkningen kommer snabba på utarmning av resurser och sökandet efter ett bättre liv redan leder massmigration från fattigare till rikare regioner som i sin tur bidrar redan till politisk instabilitet och väcker ett socialt missnöje med allt från protester till blodiga uppror som vi nyligen sett i hela Mellanöstern.

Befolkningsökning, vild ekonomisk aktivitet och en ökande komplex politisk organisationen är nu på väg att bli en begränsande faktor för fortsatt tillväxt. Vissa av oss är förvisso på det klara med att utan att ökad tillgång på energi och andra råvaror kommer mer ekonomisk tillväxt vara omöjligt, vilket i sin tur kommer att leda till en nedgång i den globala befolkningsmängden.

Allt medan politiken är fast mellan alternativen "kan vara mycket viktigt för vår överlevnad" (klimatförändringar) och ”uppenbarligen brådskande för att vinna valet” (jobb).

Vägen ur är som jag inledde med ökad internationell medvetenhet och globala avtal av den typen som räddade ozonlagret back in the -80. Problemet idag är att en stor del av världen förblir fixerad vid att finna frälsning via finansiella verktyg; skatter, räntor och pengatillävxt. Det finns naturligtvis bättre lösningar. Vi vet hur man minskar ner på befolkningen på ett humant, om än drastiskt sätt, det vill säga genom att införa incitament att begränsa födslar, men just nu verkar det finnas en väldigt liten förståelse för behovet av detta.