måndag, december 24, 2012

Things might be different if. . .



. . .istället för alla regler om stening å död å grisfria dagar. . .enkelt och levnadsglatt. Nåväl god jul alla, oavsett skäl till era firanden.

torsdag, december 20, 2012

God jul osv.


Bloggen, Twitter, FB å annat socialt tar nu jullov. God jul och gott nytt.


måndag, december 17, 2012

42?

Kul för en del. . .



Enjoy.

Dumhet, galenskap och massförstörelsevapen

Varit tyst ett tag nu om Iran och iranska kärnvapen, men oroa er inte panikskriken återkommer snart. Om inte förr så vid sluttakterna till Israels parlamentsvals-overtyr. Varje valvinnare behöver en trovärdig fiende. Sen att hotet om en iransk attack inte är så troligt är en helt annan femma. Ser man historiskt på hur galna diktatorer agerar så hamnar ju alltid Adolf Hitler överst. Det många ofta glömmer är att Hitler hade det näst bästa massförstörelsevapnet tillhands; nämligen kraftfulla lager av tre olika, mycket dödsbringande nervgaser; och därtill olika leveransvapen som lätt hade kunnat landat anständiga mängder gas i både London samt en rad andra militära och civila mål.

Men, och det är ett stort och viktigt men; Hitler använde dem aldrig, även när Wehrmachts sista soldathoper slogs mot de ryska trupperna i en förort till Berlin och Hitlers egen död stirrade honom i ansiktet kom ingen gas flygande. Varför? Eftersom Hitler visste att de allierade också hade gasvapen och han kunde räkna ut att de skulle med att hämnas in natura. Eventuella militära fördelar med att gasa framryckande ryssar, bleknade i förhållande till den militära effekten av de allierades motattacker mot te.x de tyska arméerna på östfronten, eller Berlin. Det vill säga, liksom de flesta galna diktatorer, inklusive dagens Iranska skäggmullor, kan Hitler ha varit spritt språngande ond, men han var inte dum.

 Ergo, skäggtomtarna i Tehran kommer inte förstöra världen med ett kärnvapen, men de kan lätt stänga ner världshandeln om de attackeras i sk. förebyggande syfte. Just a thought.

fredag, december 14, 2012

Vad händer i Hebron?

Vad hände egentligen i Hebron, och vad kommer att hända med tanke på hur spända alla är? Det som kommer att hända är lättare att svara på. Dagens fredagsprotester kommer urarta och övergå från fredliga till våldsamma på ett ögonblick. Fatah är svagt i staden och deras polis kommer inte att stoppa palestinska missnöjesyttringar, lite det som hände inför den andra intifadan. Det som hände är emellertid lite svårare att få grepp om, men givet det jag vet efter mina månader i Hebron så kan jag nog sätta samman en kvalificerad gissning i alla fall. Här är vad som har rapporterats om händelserna: Först var de israeliska medierna snabba med att meddela att gränspolisen, eller om man så vill ockupationspolisen då närmaste internationella gräns till Herbon ligger över 8 mil bort, hade omintetgjort en "terroristattack".

Den israeliska historien utvecklas senare något genom att det presenteras som om Mohammad kastade sig på den beväpnade polisen och drog en leksakspistol som han satte mot polisens tidning, sedan kom uttalandet från kvinnan som sköt honom att han först vägrat visa sitt ID sen drog vapen, sen blev historien att han inte drog vapen innan han redan brottat ner polisen. . .och kostigt nog så kan IDF inte producera de övervakningsfilmer som filmade den checkpoint:en. . .slump? Tveksamt. Ambulanspersonal samt butiksägare i närheten som försökte hjälpa såg ingen pistol, den dök upp i en IDF film först 20 minuter senare. En av de berörda butiksägarna är en äldre man jag känner och sätter hög tilltro till.

Således; Israelerna vill att vi ska tro att de agerade i självförsvar. Men varför skulle en ung palestinsk pojke, bara alltför bekant med den israeliska ockupationen och dess brutalitet, kasta sig på en israelisk gränspolis och hota skjuta honom med en leksakspistol?  Detta innebär assisterat självmord, vilket knappast stämmer med de förhoppningar och drömmar Mohammad talade om i under firandet av sin födelsedag bara några timmar tidigare.

Vilken meritlista har då den israeliska gränspolisen?  En video släpptes i somras som visar hur de greppar tag i ett palestinskt barn och sparkar runt honom. En annan film visar på ytterligare brutalitet, även det i år. Jag själv har lite bilder på IDF och gränspolisens omotiverade hårdhandskar. De unga männen och kvinnorna i polisstyrkan är tyvärr militär andrasortering som inte passade in i IDF och tvingas spendera två till tre år i avlägsna avkrokar vaktandes vardagsliv, med en uppgift som främst är att skydda ett minimalt antal extremistiska israeliska kolonisatörer som lever illegalt djupt inne på det ockuperade palestinska territoriet bland hundratusentals palestinier i nu omnämnda Al-Khalil.

Så vad kan ha hänt? De israeliska soldaterna dödade Mohammad genom att skjuta honom flera gånger på nära håll. Detta kan ha hänt i samband med en konfrontation där soldaterna bryskt krävde identifiering och inte åtlyddes snabbt nog. Med tanke på vad som presenterats om Israels gränspolis och brutaliteten med vilken de behandlar palestinierna, och med tanke på vad vi vet om den unge Mohammad, är det mycket mer troligt att anta; En skjutglad ung gränspoliskvinna var för snabb med avtryckaren mot en palestinsk pojke, än att tro en pojke som Muhammed valde att i huvudsak slänga bort sitt liv genom assisterat självmord.

torsdag, december 13, 2012

Lucia i Hebron del 2

Lucia i Hebron


Det blinda hatet regerar.

Eyewitness and death in Hebron

Eyewitness from anne skaardal on Vimeo.
Nofar
En kortfilm från Hebron 2011 som nyss släptes på Vimeo. Jag är med ca. 10 min in. Samtidigt nu ikväll, 2012 nås jag av beskedet att ytterligare en ungdom skjutits i Al Khalil. Sju skott i bröst och mage. Israeliska gränspolisen har jag aldrig haft något förtroende för och de bevisar återigen att de inte är mer än militära malajer med vapen. Det tragiska är att den unge mannen som nu ligger död samt kvinnan som sköt i en annan värld hade kunnat umgås på en strand i Tel Aviv. . .då som alltid likheterna är större än skillnaderna.
Mohammed Salaymah

onsdag, december 12, 2012

The Power Principle

En gripande, djupt informativ redogörelse som rör resursplundring, hyckleri, lite massa våld en hel del plutokrati kryddat med en hel del imperietänk. Helt enkelt insiktsfulla tre timmar med både historiskt och nu relevant information. Denna dokumentär är en mardröm för många och därför kommer tyvärr inte alla ta sig igenom tre timmar film. Men fler borde. Det är svårt att tro att det som visas här är en beskrivning av den värld vi har levt i. Det är svårt att föreställa sig att enskilda länder kan ha så mycket makt över hela världen och komma undan med det? Det är svårt att förstå att en befolkning kan vara så blind inför de beslut som tas och ändå fortsätta rösta på systemets upprätthållare.

Som pacifist drömmer jag om den dagen medborgarna lämnar armén, marinen och flygvapnet. Låt politikerna slåss om de hävdar att det behövs och låt resten av oss hantera familj, hus, trädgård, ett anständigt socialt liv och värld med möjlighet till fred.





Något att dölja?

Avigdor Lieberman gav igår uttryck för att ett Palestinskt närmande till Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) skulle ses av Israel som en ren krigsförklaring. Mannen har ju även hävdat att dödsstraff ska införas för knytnävsslagsmål, så visst bör mycket av vad han säger ignoreras på samma sätt som när Hamas-mupparna orerar och skriker, men frågan kvarstår; finns det något att skämmas för? 

Jag drar mig till minnes en dag i Hebron för två år sedan när jag stod nere vid skolan och övervakande barnens hemgång. Plötsligt snodde en patrull Israeliska militärer runt hörnan och började göra en flygande inspektion, inget fel i det, men det är en åtgärd som orsakar en hel del onödigt tuffa grepp på de män som råkar hamna i inspektionsnätet. Jag plockade upp min kamera och snabbt hade jag en bosättare framför kameran som försökte hindra min dokumentation. Med lugn stämma frågade jag henne om hon skämdes för det som pågick. Hennes perplexa min antydde att hon inte var beredd på frågan, å än mindre hade ett klart svar varpå hon frustrerat lämnade min närhet. 
Hebron

Det är lite samma fråga jag ställer till Lieberman. Har Israel något att skämmas för inför ICC? Om inte är det väl inget att vara rädd för. 

tisdag, december 11, 2012

Historiska lärdomar och spaningar

En utsatt stat i Mellanöstern kan basera sin överlevnad på tre saker. Den första, och den överlägset mest avgörande, är ett pågående flöde av stöd från västmakterna att betala för militäranläggningar, till en kostnad som är betydligt större än värdet av de ekonomiska och naturliga resurserna i territoriet skulle tillåta. Den andra är fragmenteringen och relativa svagheten hos omgivande arabstater. Den tredje är upprätthållandet av en borgfred inom staten samt dess kollektiva samtycke till en tydlig känsla av politiska prioriteringar, så att de kan svara med att lägga sin fulla kraft mot hot utifrån i stället för att slösa bort sina begränsade resurser på inbördes stridigheter eller populära projekt som inte direkt bidrar till dess överlevnad.
Imperierester
Problemet för ett land som detta är att ingen av dessa tre villkor kan vara uppfyllda på obestämd tid.

Förändringar i inrikespolitiken, och ännu viktigare, den ekonomiska tillväxten hos västmakterna kan med tiden urholkas och bli till en politisk skuld som så småningom förloras i en pågående kamp för tillgängliga naturresursliga rikedomar. Börjar sen interna processer bryta den interna sammanhållningen av staten i form av maktkamper mellan olika fraktioner, och för mycket resurser har satts till att driva politiskt nödvändiga men praktiskt taget värdelösa prestigeprojekt till stöd för stora religiösa samfund som bara ber och studerar skrifterna. Den arroganta visshet att staten alltid kan övervinna sina fiender och att västmakterna var skyldig dem bidrag att betalas för dess överlevnad garanterar den slutliga katastrofen.

Och det, kära läsare, var därför Kungariket Jerusalem föll till Saladin år 1187, och det var därför de sista resterna av kungarikena i Outremer, som korsfararna kallade landet nu kallas Israel, överrändes av muslimska arméer under det seklet som följde.

Shawback
Nu är jag väl medveten om att jämföra den nuvarande staten Israel med Outremer gör att alla invändarna kommer säga att Israel antingen kan eller inte kan jämföras med korsfararna på olika moraliska grunder; om vem som ägde landet enligt Bibeln eller Koranen. Det jag försöker påminna om i detta inlägg är dock vad som är relevant kring det rent pragmatiska kring krig och fred och statsöverlevnad,och då finns det många paralleller mellan de två exemplen.

Outremer på sin tid, förlitade för sin överlevnad på mycket stora subventioner från de stora västmakterna. I fallet med Israel, kommer kosingen främst från USA. Den amerikanska regeringen spenderar många miljarder dollar per år på direkt och indirekt stöd till Israel, medan USA’s stora och relativt rika judiska samfund, som omfattar det största antalet judar i en enda nation på jorden. Många synagogor i Amerika fungerar lika effektivt att kanalisera resurser till Israel som, säg, de europeiska egenskaperna i Tempelherreorden och Hospitallerna gjorde för att hålla rikedom och vapen flödande till Outremer. Utan detta stöd, statliga och privata, skulle den stora och välutrustade israeliska militären vara alldeles för ansenlig börda på ekonomin i det mycket lilla och resurssvaga land och maktbalansen i regionen skulle flytta dramatiskt till Israels nackdel.

Så vad händer när ekonomin i Väst tryter? Inrikespolitiska valfraktioner sliter sönder varandra och dagens munkar, dvs., de ultra-ortodoxa som ännu är undantagna frånvapentjänst, blir för många?  Om inte fredsprocess inleds snart tyvärr troligen samma sak som hände Outremer. . . Det är dylika sammanbrott som sker rätt rutinmässigt när imperier faller. Klientenstater som har satsat allt på stöd från en imperialistisk beskyddare befinner sig när kollapsen kommer i kläm.  imperier som expanderar genom att expandera genom att bygga ett nätverk av dessa klientstater, där är det är klientstater närmast andra stora fientliga makter som generellt betalar det tyngsta priset när imperiet sviktar. Israel är inkilad i en sådan position, och dess öde kommer styras av de hårda historiska händelsefloderna.

Religionens Filosofi

The Daily Show with Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
The War on Christmas: Friendly Fire Edition - Bill O'Reilly's Philosophy
www.thedailyshow.com
Daily Show Full EpisodesPolitical Humor & Satire BlogThe Daily Show on Facebook




söndag, december 09, 2012

Boktips

Från hakawatinas stad under en något fredligare tid. Tyvärr numera enda sättet för mig att återvända till Bab Tuma.

Resminnen

Enligt uppgifter från mina vänner är en resa med mig dömd att sluta så här.

fredag, december 07, 2012

Mänskligheten




Så har en ny Jihadistvideo dykt upp. Just denna visar på hur fundamentalister tillverkar gas och sen avrättar lite kaniner, innan de lovar döda alla Alawiterna i Syrien samt därefter lite västerlänningar. Tänk vad skönt det skulle vara om varje vildhjärna på planeten med en pistol, bomb eller lite nervgift, som inte tror det finns andra svar på problem annat än att döda sin granne kunde få gå en knypplingskurs i Säffle, lära sig konversera över en kopp kaffe och sen gå på danskväll i ABF-huset. Seriöst, det finns krafter som kallas kärlek och sunt förnuft. Or so I tänkte. . .

torsdag, december 06, 2012

Khalil going down hill

Idag ser Hebron ut som ovan. För bara fem veckor sedan satt jag där och njöt en lunch hos Abu Salah och lyssnade på historier från mästerberättaren Munir. Inte längre direkt lyssande turistutsikter för någon av dem...

Islamistkörkort.

Så börjar det bli som jag misstänkte. De första rapporterna från de ”befriade zonerna” i Aleppo tyder på att islamisterna tagit över. . .och det med kraft. De sk. Fria soldaterna vågar inte angripa av rädsla för att orsaka ett blodbad och mer förstörelse, och ett nytt dårligt samhälle växer fram.

De "revolutionära" myndigheterna har redan skapat en kommitté för endosserandet av bra och förbjudandet av gudlösa lagar. Den 22 november publicerade de sin första rättsakt som jag nu kan dela med mig av:

"In the name of God, clement and merciful.
The troubles which are disturbing our Islamic nation should not surprise us. It is facing the dilemnas and trials which surround us on all sides. Each night is darker than the one which came before it. We live in critical times. The moment is difficult. We watch as some of our brothers walk blindly in the shadows. It seems that they are hurrying towards their own misery, falling thoughtlessly to their knees before the West, running towards the vacuum, convinced that the infidels’ way of life is the summit of culture, that their morals are the foundation of development, and their ideas the source of light, without the slightest study or research.
Sharia and the facts show that this point of view is illegitimate and impure. Because of this, fatwas have been delivered by the greatest Sheikhs of our nation – their holinesses Abd al-Aziz ibn Abd Allah ibn Baaz [2], Abdul-Azeez ibn Abdullaah Aal ash-Shaikh [3], Muhammad ibn al Uthaymeen [4], Abdullah Ibn Jibreen [5], Saleh al Fawzan [6], Bakr abu Zayd [7], Abdullah bin Ghailan and many others. For example, how many virtuous women have been dishonoured? And how many young girls, liberated [by Islam] have been offended in their dignity by road accidents? One man bargaining for his own honour, another taking advantage of her weakness, a third manipulating her emotions… especially when he knows that the poor girl is embarrassed by the situation, and does not wish for her husband or her tutor to be informed.

This is why the provisional Military and Civil Councils of Aleppo have explained the situation to the inhabitants of Aleppo, and have decreed that women are now forbidden to drive. Any person who disobeys this order will be punished until they renounce the practice, if necessary, by the use of force. The Committee to Command Good and Prohibit Impious Acts is charged with the application of the present act.




. . .de kommer säkert lugnt och sansat gå med på demokratiska val när Assad är död. Eller så kommer de fortsätta slås för att kvinnor inte ska få köra bil. . .suck.


måndag, december 03, 2012

Power of animation



P.S Kommer vara lätt upptagen under december så enbart sporadiska inlägg kommande veckor. D.S