måndag, februari 04, 2013

Iranska vapens evighet


Det sägs att man inte kan döda det som inte finns, vilket för det första är ett bevis för att gud aldrig kommer dö. Det är även sant när det gäller hotet från Iran. I en ny rapport. . .och garanterat inte den sista i raden av skrämselrapporter, står det att : Israeli intelligence officials now estimate that Iran won’t be able to build a nuclear weapon before 2015 or 2016. Minns någon idag hur Israels premiärminister förra våren teatraliskt varnade att Iran skulle uppnå kärnvapenkapacitet senast; nästa vår, som mest med nästa sommar. Netanyahu har byggt sin karriär kring att Iran är på väg att skaffa kärnvapen, redan 1992 sa han att Iran då bara var 3 till 5 år från att kunna producera en bestialisk bomb.

Men det är en bomb som Irans högste ledare ayatolla Khamenei har utfört en fatwa mot; logically, religiously and theoretically, considers the possession of nuclear weapons a grave sin and believes the proliferation of such weapons is senseless, destructive and dangerous. Och i ett tal tidigare i januari återupprepade Iranska utrikesministeriets talesman Ramin Mehmanparast att Khameneis fatwa är bindande.

Samtidigt så sitter Israel på uppemot ca 200 kärnvapen. Det är okänt exakt hur många bomber Israel besitter eftersom det vägrar att underteckna icke-spridningsavtalet, vilket f.ö. Iran har gjort), eller släppa in internationella inspektörer, som Iran fortsätter att göra.

Samtidigt uppgraderar USA sin arsenal av 5 113 kärnstridsspetsar – för en ohygglig massa dollar. En åtgärd som garanterat kommer vara rätt kostsam.

Samtidigt så är det Iran som utgör det nukleära hotet?

Det iranska kärnvapenhotet kan helt enkelt inte upphöra att vara en del av dramaturgin i Mellanöstern. USA placerade nyligen ytterligare sex F-22 plan på Al-Dhafrabasen i Förenade Arabemiraten. F-22 råkar vara det mest avancerade stridsflygplan som är i operativ användning av USA och kan självfallet undvika radar. . .USA placerade sin a F-22 plan på AL-Dhafrabasen i april förra året, men hävdade då att deras utplacering skulle vara tillfällig. Men efter nio månader samt en förstärkning av antalet stridsflygplan verkar utbyggnaden vara ganska permanent.

Irans försvarsdoktrin förblir däremot en doktrin som kretsar kring principen av självförsvar. Irans militära kapacitet är speciellt utformad för att bromsa en invasion och tvinga en diplomatisk lösning av fientligheter. Placeringen av plan i Förenade Arabemiraten, tillsammans med en armada i vattnen runt Persiska viken gör det emellertid helt klart att den amerikanska försvarsdoktrinen är mer offensiv i sin syn.

Det iranska kärnvapenhotet kommer inte dö så länge det inte finns, och likt personliga gudar som skapas av folk med vanföreställningar så kommer tanken på vapnets existens att orsaka mycket lidande och död.