fredag, juni 28, 2013

Guds bok

Walter Wangerins bok om gud är, som ni säkert förstår, en bok baserad på en annan bok, nämligen; Bibeln. Men Wangerin har, för mig som läst Bibeln både en och två gånger och blev ateist på kuppen, lyckats excellera i att återberätta böckernas Bok i egenskap av en mästerlig sagoskildrare.

Guds bok gör inte anspråk på att vara en bibel. Det är mer en kronologisk återberättelse av Bibeln. Det börjar med Abram och slutar med födelsen av den dogmatiska kyrkan. Trots att jag kan den historien rätt väl hjälpte boken äntligen mig att knyta ihop allt som en berättelse. Wangerin blåser liv och personlighet i de personer som vanligtvis bara blir ihågkomna när de genomför en betydelsefull biblisk händelse i deras liv. Ibland tänkte jag att; det där var så pass galet att det kan väl inte ha funnits med ens i den rätta Bibeln. . .bara för att slå upp det för att finna att det folkmordet faktiskt också var med.

Så om Bibeln,est är regler, blodsoffer och framställningar så är Guds bok annorlunda eftersom den vill ge en helheten av en karaktärs liv, och inte bara på ett par verser jag memorerade i söndagsskolan för eoner av tid sedan.  Jag fann mig själv regelbundet reflektera över de människor och händelser på ett sätt som jag sällan förr. Vad en upptäckt process. Min enda kritik av boken är de sista sidorna. Wangerin vill avsluta genom att ge läsaren en teologisk knäpp på näsan. Tröttsamt.

Men oavsett slutet så skulle gärna rekommendera boken för alla som vill skaffa sig en bra överblick av Bibeln utan att snubbla på sidor av släkttavlor och ortsnamn.

onsdag, juni 26, 2013

Obama vid 2050

President Obama har nu deklarerat att USA ska börja skärpa sig vad gäller utsläpp. . .men till vilken nytta? Det verkar redan vara en internationell sanning att jordens medeltemperatur ska få stiga två grader mer än nivån som rådde under den förindustriella eran. Men om vi redan vid 0,8 plus, där vi ligger nu, ger problem vad kommer då inte två grader få till följd? När världen språkar om två grader som "acceptabelt" vet beslutsnissarna ens vad det talar om? För att undvika att gå över två grader bör länderna på jorden inte släppa ut mer än ytterligare 600 miljarder ton CO2 mellan nu och 2050. Och detta förutsatt att jorden efter 2050 kan vara helt fri från koldioxid. Vad händer efter 2050? Vilka typer av energi kommer världen välja? Vilka idag vardagliga mänskliga aktiviteter kommer att försvinna? Eller når vi 3 eller 4 eller 5 eller 6 grader högre istället?


Jaha då finns väl förnybar energi som varandes ett svar å lösning? Det hävdar ju iaf. miljöpartisterna och då måste det väl stämma? Eller kanske inte. För även om förnybar energi kunde fixas fram i en takt som är ofattbart snabb och fossila bränslen förtidspensionerades så finns problem kvar. Till exempel flygplan, fartyg och lastbilar, traktorer, tung konstruktion och gruvutrustning är evigt beroende av den ändliga oljan? Kommer fartyg och flygplan och tung utrustning sluta köra efter 2050? Och hur är det med alla dessa turister som kuskar runt planeten i ständigt växande flygplansflottor, kommer de att stanna alla hem istället? Kanske Zeppelinare gör en återkomst?  För tro inte turismen minskar. . .tvärtom. Världens befolkning beräknas öka till 8 eller 9 eller 9,5 miljarder människor tills år 2050. Kommer dessa ytterligare 2 miljard plus människor att bli extremt fattiga eller kommer de kunna ta del av en ekonomisk tillväxt? Eller kommer det kanske bli en massiv omfördelning av rikedomar? Och hur skulle det någonsin kunna enas om att med tanke på att just nu rika människor och företag inte  ens vill betala sin beskärda del via dagens skattesystem utan flyr? Världens befolkning år 2050 skulle enligt en färsk FN-rapport lätt kunna vara 9.5 miljarder, och effekterna av denna befolkningsökning?

Kommer jorden att gradvis försöka få ner det totala antalet människor på planeten till ett mer rimligt antal? Till exempel tillbaka till de omkring 2 miljarder människor som levde för 70 år sedan; dvs en tredjedel av dagens siffror. World Watch Institute säger att befolkningen inte bara måste sluta växa utan också måste sänkas drastiskt. Vem kommer att besluta att genomföra ett sådant program och hur, samt var och när kommer det att genomföras och med vilket politiskt stöd och engagemang?


Tja. . ta skogsskövling, försurning, förlust av biologisk mångfald och alla typer av giftiga utsläpp. Kommer dessa frågor att behandlas lite mer seriöst än idag? Just nu pågår ett mijöarbetande som tenderar att vara en evig ”fredsprocess” där det inte går att uppnå någonting, och vars syfte främst tycks vara att agera fikonlöv. Massor av goda idéer och analyser existerar på hur den nuvarande världsekonomin och globaliseringen fungerar. . .eller inte fungerar. . .och massor av goda idéer och analyser finns också på hur den nuvarande globaliserade ekonomin skulle kunna omvandlas och vara mer hållbar. Men den viktigaste frågan är vem som ska avgöra vilket av alla framförhandlade alternativ som jorden bör fortsätta driva och hur ska det då ske? Hittills verkar länderna främst fastnat i: Det ordnar sig nog; eller i bästa fall i att försöka övertyga andra länder, som av olika skäl är mindre medvetna om att problemen är stora.

Är vi inne på att skyffla runt skuld kan jag ju även ta upp att Obama glömt hur stor den svindlande gigantiska skuld som de stora västländerna och deras banker har samlat på sig? Hur kommer den att behandlas? Kommer det bli via massiv hyperinflation och om inte, vad är alternativen?  Klarar det politiska ledarskapet av att leda in världen i en ”ekonomisk krympning” och gå mot mer lokala och hållbara ekonomier? Kommer det vara en välskött process eller kommer det att vara resultatet av en långsam eller massiv och kollaps? Eller kanske en serie av mindre kontantkollapser? Och om globaliseringen ska vändas till förmån för mer lokala handelsavtal hur ska ett sådant beslut fattas och vem som ska genomföra dem? Vissa tror att globaliseringen är svaret och en del tror att globaliseringen är istället problemet. .. redan här har vi den första av många gordiska knutar. Vilken analys är korrekt och i varje fall hur kommer eventuella slutsatser att realiseras?


Således kära läsare; analyser om vad som kommer att hända finns redan och förbättras ständigt. Vi vet om problemen med och effekterna av klimatförändringar, peak oil och begränsningarna på tillväxt och samspelet mellan energi, ekonomi och miljö. .men tyvärr finns långt färre specifika analyser och beskrivningar om vad som ska göras istället och än viktigare; hur och vem som ska genomföra omvälvningen. Vilka åtgärder, strategier och program som genomförs av vem börjar när fullföljs när osv. Obama kunde ha inlett processen i sitt tal igår mot det nya "hållbara" samhället. När kommer denna process igång på allvar och mer seriöst och uttömmande än att minska på lite kolutsläpp?

Om jag hade svaren på ovanstående frågor skulle jag säkert förtjänat en doktorstitel men nu gör jag som alla andra och bara väntar och se vad händer samtidigt som jag källsorterar och undviker de planetförstörande matproducenterna på McDonald’s.

tisdag, juni 25, 2013

Sommarledigt


Snart väntar semester. Läsandet och lugnet kommer lägga sig, eventuellt mindre blogg. Åter i augusti med regelbundenhet.

måndag, juni 24, 2013

Gangsters

Som sig bör, på Gentlemen följer Gangsters; och en  besvikelse. Eventuellt förväntade mig en bok i samma stil som Gentlemen men skulle läst den med öppnare sinne? Gangsters var en tempolös och halvt osammanhängande bok utan historia. Så för mig absolut inte samma läsupplevelse om Gentlemen, men den ger ett nytt perspektiv och den innehåller en hel del tillfredsställande svar om föregångaren.

måndag, juni 17, 2013

Gentlemen

Så, många år försent och efter i stort sätt alla har jag tagit mig igenom Klas Östergrens Gentlemen. Sannerligen ett synnerligen läslockande verk. Enkel i sin idé om konstnären mot förtryckande borgerliga normer. . .visst men det är en återhållsam kapitalistisk kritik, som ingen av bröderna Henry eller Leo Morgan verkar vara övertygade om.  Efterkrigets populärkultur strös på i rask takt genom romanen och påminner mig om Sverige och världen under 50 och 60-talen; men händelserna passerar snabbt förbi i brödernas vardag, oavsett hur stora de var. Och denna härliga brist på engagemang bidrar till textens underbart universellt ironiska världsbild där ingenting egentligen betyder något; panta rei. Lägg till ett engagerande persongalleri och läsupplevelsen är fulländad.

Gentlemen avslutas något abrupt men min väntan på Gangsters behöver inte dröja 25 år. . .den läsupplevelsen kan jag börja med redan i kväll.

fredag, juni 14, 2013

Då Irak nu Syrien, lögnerna upphör aldrig



Intelligence leaves no doubt that Iraq continues to possess and conceal lethal weapons
George  Bush, US President 18 March, 2003

Saddam's removal is necessary to eradicate the threat from his weapons of mass destruction
Jack Straw, Foreign Secretary 2 April, 2003

Before people crow about the absence of weapons of mass destruction, I suggest they wait a bit
Tony Blair 28 April, 2003

We are asked to accept Saddam decided to destroy those weapons. I say that such a claim is palpably absurd
Tony Blair, Prime Minister 18 March, 2003

It is possible Iraqi leaders decided they would destroy them prior to the conflict
Donald Rumsfeld, US Defense Secretary 28 May, 2003

The intelligence community estimates that 100 to 150 people have died from detected chemical weapons attacks in Syria to date; however, casualty data is likely incomplete,
Ben Rhodes, the deputy national security adviser for strategic communications 14 June 2013

söndag, juni 09, 2013

The Istanbul Puzzle

Stannade kvar i Istanbul ett tag. Och bytte bara reseledare; Laurence O'Bryan och hans The Istanbul Puzzle. Enkelt utskurna skurkar som bara strök sig längs sina nästan svarta Al-Qaida skägg och skrockade gott åt de otrognas dumhet. De otrognas dumhet, tja den var episk i många fall. En bok som helt enkelt var ett slöseri med pengar och papper. Sidokarakterna luddiga, ingen tanke eller omsorg för logiskt tänkande och den riktiga spiken i kistan; författaren hade en professor påstå att den siste Bysantinska kejsaren försvann genom en magiskt öppnad dörr i Haga Sopia den 29 maj 1453. . .när alla (nåja nerdar som jag) vet att det var en prelat som rymde. Handling tunnare än japansk öl, svag och torr. Förmildrande omständigheter? Noll.

fredag, juni 07, 2013

Istanbul Passage


En bättre plats för en historiska thriller än Istanbul efter andra världskriget är svårt att komma på. I Istanbul Passage bjuds jag som läsare på vackert vävda spionintriger, krigsförbrytare som söker nya vänner, lojaliteter som förflyttas och allt förlagt i en stad där varje sten och varje träd gömmer ännu ett lager av förpackade hemligheter och förljugna lojaliteter. Kanon lämnar fler frågor än svar och vissa svar uteblir. En befrielse att få en deckare i sin hand där allt ordnar sig på de sista 11 sidorna. Liksom Istanbul har denna berättelse lyckats behålla sina mysterium, även efter sista ordet är skrivet.

onsdag, juni 05, 2013

Mellan hägg och syrén

Bruken av Bysans

De som följt min blogg under några år vet säkert att jag har en udda fascination för den säregna historiska enhet allmänheten kallar; Bysantinska riket. Mitt intresse för detta ämne  har nu fått förnyat intresse i och med boken: Bruken av Bysans: Studier i Svenskspråkig Litteratur och Kultur 1948-71.

Udda är nog för övrigt en träffande ord för det bysantinska riket. Först av allt, folket i det området som avses levde aldrig i ett tillstånd av att själva vara bysantinska. Från det ögonblick riket skapades; då Konstantin den store konverterade den gamla grekiska staden Byzantium till en fantastisk ny romersk kejserlig huvudstad som han uppkallade efter sig själv, kallades folket under denna stads överhöghet  "Romare." Även på dagen innan staden föll för de blodshungrande turkarna tisdagen den 29 maj 1453, kallade kejsaren för dagen, Konstantin nummer nio, fortfarande sina undersåtar för; Romare trots att grekiskan, och inte latinet, hade dominerat staden och riket i över 800 år, och det hade varit nästan lika länge sedan staden Rom var under Östmperialistisk kontroll. Uttrycket bysantinsk är faktiskt en föga smickrande 1800-tals skapelse som myntades, om jag minns rätt, av en snurrig tysk historiker i syfte att för diffusa pedagogiska skäl kunna differentiera det medeltida imperium som var Romerska Konstantinopel från den härlighet som var Rom original.
Bysantinska St. Simeons katedral i Syrien från 2008
En annan märklig aspekt av det bysantinska riket är det faktum att det inte finns någon verklig samsyn på när riket uppstod. Vissa hävdar att det bysantinska riket började när Konstantin gjorde staden invid Bosporen till sin nya huvudstad. Andra använder Roms plundring av de germanska stammarnas svärd som ett mer lämpligt datum; dvs. en händelse som inträffade ungefär 150 år senare. Vissa skulle säga det bysantinska riket börjar med Justinianus, som ett halvt århundrade efter Roms fall försökte genomdriva kristen ortodoxi samt eftersträvade en antagonistisk expansionspolitik mot Italien och själva påvestaden Rom. För egen del, amatörmässigt, men med lite på fötterna, skulle jag välja ett ännu senare datum för rikets uppkomst. I början 600-talet närmare bestämt, då Herakles var kejsare och helt omorganiserade den administrativa strukturen i riket och ersattes latin med grekiska som språk i domstolarna. Mot slutet av Herakles regeringstid, tog araberna över kontrollen i Syrien och Egypten, vilket drastiskt minskade rikets geografiska räckvidd. Från och med då, var riket vanligtvis begränsat till Balkan och Mindre Asien, och bar föga likhet med den enorma övernationella romerska riket av gammalt.
Bysantinsk kyrka vid Genesarets sjö

Visst. . .när jag läser om kopplingar mellan Sverige och Byzans så förstår jag att läsare av denna text tänker; Vem bryr sig? Främst, bryr jag mig, eftersom det bysantinska riket är så fullt av dramatik. Det är en berättelse om storhet, under 800 år var Konstantinopel överlägset den största staden i Europa, och rankades bland de största städerna i världen. Det fanns en tid då klassisk civilisation blomstrade i Öst medan vi i Västeuropa vältrade oss i fattigdom, våld, vikingar och analfabetism.

Det är en berättelse om brutalitet, när en avsatt härskare eller rival kunde förvänta sig att bli torterad och mördade.Det är en berättelse om tragedier, som när dess stolta invånare blev förrådda och landsförvisades av franska och italienska korsfarare under år 1204, en händelse vars följder fortfarande vi känner av i dag i form av den misstro och antipati som många medborgare av Balkanhalvön har mot Väst. Tragedin 1204 upprepades 1453, då inte bara en stad besegrades och det romerska rikets själ förlorades, utan en epok avslutades. Det är också en berättelse om hjältemod, när en osannolik prins, den 8: e barnet av kejsaren Manuel II, tog på sig det kejserliga lila, fullt medveten om att hans regering sannolikt skulle bli den sista. Och några år efter hans tillträde samlades den stora osmanska armén framför stadens massiva, men vittrande väggar. (Underhåll är alltid A och O). Natten innan den slutliga attacken började, gick kejsaren Konstantin XI till den stora katedralen, Haggia Sophia, där större delen av stadens befolkning hade redan samlats för att be till sin gud att skydda dem mot den muslimska anstormningen. Utanför kyrkan, talade Konstantin till de män som snart skulle möta attacken påminde dem om att de var stolta ättlingar till Rom och Grekland, som bär på arvet från Augustus och den första Konstantin, Perikles och Alexander den store.
Petra Kjellarson
Bysantinsk reservoar i Palestina

Efter sitt tal gick Konstantin i den stora kyrkan och tog sin sista nattvard. Sedan red han längs hela längden av stadens murar. När han återvände till palatset, samlade han sina kungliga skötare och närmaste rådgivare för att be deras förlåtelse för någon ovänlighet han kan ha begått mot dem. Vid midnatt lätt han en vän vid namn Phrantzes, klättra upp i tornet på det nordvästra hörnet av stadens mur och lyssna till ljudet av tungt artilleri som bogseras på plats inför morgon bombardemang. Kanoner gjutna av en tysk överlöpare vid namn Urban. På avstånd kunde han se flimrande ljus ombord sultanens fartyg när de intog sina positioner utmed havet invid stadens hamn. Han tackade Phrantzes för dennes trogna tjänst till kejsaren och riket, och bjöd honom farväl. Han skulle aldrig se sin goda vän igen. Om 10 timmar, skulle Konstantin vara död, hans kropp obemärkt av de erövrande turkarna när de svepte förbi hundratals grekiska lik som låg där Konstantinopels tusenåriga väggar med våld hade överträtts för första och sista gången.

Effekterna av detta rike, dess historiska genklang och påverkan på vårt nordiska litterära arv kan nu avnjutas i boken Bruken av Byzans. Köp. Nu. Läs. (Under förutsättning att du finner udda intressant förstås.)

måndag, juni 03, 2013

Cecilia

Hagiografi är som bekant den litterära genre som omfattar skildringar av helgonens liv och deras kult. Oftast knastertorra hjältesagor om män som vandrar med sitt huvud under armen och i bästa X-men stil dödar valfri variant av kättare. Så när Ferri försöker sätta läsbart lustfyllt liv i den musikaliska musan St. Cecilia så blir jag självklart intresserad. Men även ack så besviken. För Cecilia blir en enkel följeslagare av den blinda tro Paulus predikade.  Ferri håller novellens text med flera alternativa vägar för att nå en hållbar tro och livsfilosofi, men det är med en lätt känsla av obligatoriskhet som hon kryddar med Isis-kult och en del tidiga kristna heresier. Det är en enkel berättarkonst, men det kännas också magert och Cecilia blir i hög grad som en roman om en kvinna som leker med olika idéer men utan att förstå varför hon gör det.
Dock är Ferris ordliga vardaglighet väldigt tillgänglig. Cecilias anteckningar känns förvisso väldigt mogna men vem är jag att döma hur 15 åringar i Romariket på 200 talet tänkte?  Romanen lyckas med försöket att behandla historia som ett integrerat tema istället för en pittoresk bakgrund och romanen skyltar med en imponerande uppvisning av fakta. Men under resan från Cecilias femtonde födelsedag till bokslut kastar Ferri bort mycket av det mänsklighet i processen. Läsvärd oaktat ovan anförda.