fredag, juli 26, 2013

Resistance

Ännu en bok avslutad. Denna gång var det Resistance av Owen Sheers. En mycket välskriven och noggrant redigerad bok där författarens poesibakgrund skinner igenom i texten, som är överhövan suggestiv i sin beskrivning av den walesiska dal där denna bok utspelas samt den beskrivna attityden hos de kvinnor som bor där. 

Perspektivet ges av Sarah och Maggie, två fruar som lämnas kvar kvar när deras män ger sig av för att bilda en motståndsgrupp under en tänkt tysk invasion av England, samt kapten Albrecht Wolfram, en tysk officer som skickas till dalen på ett hemligt uppdrag. Varje karaktär kämpar på sitt sätt för att komma till rätta med kriget.


Sheers uppenbarligen studerat perioden i detalj och hans alternativhistoria där D-Dagen misslyckas, ryssarna förlorar Stalingrad och amerikanerna dra sig ur det europeiska kriget för att fokusera på den japanska faran är både trovärdig och intressant. En bra grepp är att Sheers aldrig riktigt beslutar sig för vad som händer med de jordbrukare som lämnar sina fruar. Jag förstår genom antydningar deras öde men Sheers sätter härmed läsaren i samma position som de hustrur, en bra framkallad känsla av frustration i denna ovishet. En mer negativ frustration är hur han drar ihop Albrecht och Sarah mot slutet av boken, lite för långt bort för att vara riktigt trovärdigt. Boken är en behaglig och bra litterär bagatell, ett komplement till den alternativa historiegenren med stark emfas på tid och arketyper, men jag misstänker att läsare som söker en mer spännande, fartfylld läsning kommer att bli besvikna.

Nu väntar mig emellertid filmen:

torsdag, juli 25, 2013

The Singapore Grip

Alltid trevligt med nya bekantskaper. J.G Farrells cynism, svarta humor, och känsla för absurditet kryddat med en kompromisslös ärlighet kring kolonialismen och dess girighet, dess koloniala "mission", dess obetvingade attityder och dess grymhet mot lokalbefolkningen gör att The Singapore Grip var en mer gripande bok än jag kunnat ana när jag påbörjade den i början av veckan.

I centrum för historien står den ärevördiga gummifirman Blackett och Webb samt dess familjemedlemmar som har skott väl på kolonialismens mekanismer i många år. Krigsutbrottet i Europa har gjort att efterfrågan på Blackett och Webbs gummi leveranser har ökat och avanserna är mer än goda. Blackett och Webb är i boken dessutom redo att spä på vinsterna ännu mer genom att manipulera priserna, undanhålla gummiprodukten, försöka bilda ett monopol, och kringgå lagarna. För Farrell beskriver en familj vars personliga förmögenhet och personlig prestige är viktigare än framtiden för Singapore och England, men patriotiska de betraktar sig själva som ändå. Personbeskrivningarna är så strålande utformande att jag nästan från min läsfåtölj vill strypa Walter Blackett. . .en bedrift när det rör sig om en textskapad fiktion.

I det lilla och stora får läsaren sedan följa med månaderna innan, under och efter japanerna attackerar från norr, vi bjuds med på hur nestorn Walter Blackett förbereder det bästa kommersiella äktenskap för sin dotter Joan och manipulerar alla runt sig för att maximera kvartalsvinsten. Även personerna runt Walter lever sina egna intressanta litterära liv även om varje händelse knyts tillbaka till Walter.

Boken håller genom samtliga 500 sidor, fasorna som utspelar sig vid Singapores fall är dramatiska, och Farrell har värmt upp sina karaktärer till den grad för läsaren att det är svårt att avgöra om man ska vara glad eller ledsen för de olika öden han skapade. Ytterligare en bok att rekommendera alltså.

tisdag, juli 23, 2013

Hawkwood: Diabolical Englishman

Legosoldater. Alltid funnits och ingen mer krigisk än John Hawkwood. Knappadel från England som under medeltiden la under sig halva Italien. En handelsresande i apokalyptiska varor. I boken; Hawkwood: Diabolical Englishman har Frances Stonor Saunders kombinerat tidsbeskrvning med människoödet Hawkwood. Ta som exempel på mannens skrupellöshet hur har, när verksamheten var svag, tog sig för att belägra välbärgade städer, och hålla de skräckslagna invånare som gisslan.

Hawkwood var en av de riddare som efter det 100-åriga kriget drog vidare in i Italien och under den större delen av de kommande 30 åren var han en kondottiär, en hyrd legosoldat som tjänade bland andra Visconti av Milano mot påven, senare även påven mot Visconti, vidare till Perugia eller någon tills han slutligen hamnade i tjänst hos stormaktsstaden Florens , det rikaste av alla kossor att mjölka.
Hawkwood var en krigare som många andra, han levde på ett yrke som många hade, men han fick ett väldigt gott rykte för den effektivitet och hänsynslöshet med vilken han genomförde sitt värv. Hawkwood genomförde bland annat massakern i Cesena, där nästan hela befolkningen i staden, cirka 5000 män, kvinnor och barn, slaktades.

En del av hans framgång låter oss Saunders förstå berodde på hans nära relation med sina män: han betalade dem väl, sågtill  att de var väl beväpnade, och beaktade deras välbefinnande på och utanför slagfältet. Dessa insatser, i sin tur, alstrade en kåranda och en känsla av lojalitet mot sin befälhavare som gick långt utöver vad som var vanligt bland legosoldater.

Hawkwood dessutom var en vinnare. Nästan undantagslöst, hamnade han på den segrande sidan, antingen genom att kriga kampanjen till framgång, eller genom snyggt synkroniserade byten av trohet när hans egen kassör såg ut att fara mot ett nesligt nederlag.

Saunders guidar läsaren lätt genom denna förvirrande labyrint av kortsiktiga allianser och koalitioner, där ingen vinnare någonsin uppstått, denna dåtida Italiens tragedi, som tillräckligt kraftfull för att förena de olika stridande småstaterna under en enda regent. Följaktligen, som Machiavelli var fortfarande förmanade ett sekel senare, var Italien lekplatsen för Europas stormakter och i synnerhet Frankrike och Tysk-romerska riket konkurrerade om sin andel av områdets häpnadsväckande välstånd.

Vad Saunders erbjuder här är något mycket mer än en guide till den svekfulla världen av italienskt krig och diplomati. Hawkwoods berättelse skapar hon inom en ram vari hon målar en rik väv av senmedeltida liv: från digerdöden och krig, till de mystiska neurotiska visionerna som Katarina av Siena svalt sig fram till i Guds namn. Lägg till lite information om Petrarca, Boccaccio och Chaucer – så blir läsupplevelsen fulländad. Hawkwoods disharmoniska möten mellan människokärlek och barbari, fromhet och lust, ädel altruism och cyniskt egenintresse är aktuella än idag även om Hawkwood idag heter Blackwater och Italien är hela vår värld.

måndag, juli 15, 2013

Super Sad True Love Story

It is forbidden to acknowledge the existence of this review of Gary Shteyngart's novel Super Sad True Love Story. (The Review) By reading this paragraph you have denied the existence of The Review and implied consent.

Super Sad True Love Story är inte en kärleksroman. Det är, titel till trots, en dystopisk framtidsförlagd, katastrofroman som kretsar kring historien om USA: s sista dagar. Ett USA på randen till att bli en del av den tredje världen, en nation villigt valde väg mot en polisstat i ett försök att rensa ut de fattiga, invandrarna, de hemlösa och alla andra som sågs belasta systemet. Ett system som trots ansträngningarna drog ner landets kreditvärde till en punkt där USA inte ens kunde få ett lån från Kina. Jag avslöjar inget om jag redan nu meddelar att boken slutar i katastrof och skräck.

Men Gary Shteyngart, bokens författare, är en satiriker av rang med ett brett register av mörka komiska sinnen, och för att beskriva en undergång väljer han att berätta om en 39-årig, ogift judisk män som heter Lenny Abramov. Lenny, 39, blir förödande förälskad i en 19-årig amerikansk-koreansk liten snärta som går under namnet; Eunice Park. De möts under en resa till Italien och han kan självfallet inte sluta tänka på henne när han återvänder till USA, där han lär sig att landet har hamnat i händerna på försvarsminister Rubinstein, som har stationerade trupper på gatorna i Manhattan och kanonbåtar längs Hudsonfloden.  Men Lenny, en andra generationens rysk invandrare, har inte tid att vara orolig för landets framtid; han oroar mest om tre saker.

1. Hans kreditvärdighet. I Rubinsteins USA är din kreditvärdighet av sådan avgörande betydelse att det automatiskt är aviserats på gatuskyltar när du passerar dem. Gud förbjude att du misstas för en ”Low Net Worth Individual” (LNWI).  Lyckligtvis är Lennys kreditbetyg tillräckligt högt för att hålla honom ur LNWI klassen, om än inte helt tillräckligt för att kvalificera honom som en HNWI (High Net Worth Individual).

2. Hans förestående död. Han är så rädd för att bli gammal och dö, att han har tagit ett jobb med ett företag som heter Post-Human Services som erbjuder föryngringstjänster och odödlighet med de senaste nanotekniska cellrekonstruktionsteknikerna. Dessa tekniker är så dyra att de bara kan marknadsföra dem till Yuandollarmiljonärerna, så ironiskt nog kan Lenny inte själv ha råd med sin produkt. Emellertid kan hans chef och mentor Joshie det. Så Joshie är ungdomlig, vital och ser gärna Lennie som sin lillebror. . .och romantiska rival.

3. Eunice Park, den koreansk-amerikansk tonåringen han träffade i Italien, en andra generationens invandrare själv och i huvudsak en LNWI med en osäker framtid. Eunice har just brutit upp med sin pojkvän i Italien och, när hon flyttar tillbaka till Staterna, övertygar Lenny henne att flytta in i sin lägenhet på Manhattan med honom. Även om Eunice erkänner för Lenny att hans ålder är något olämpligt för henne, upptäcker hon också att hon känner en viss ömhet för honom, kanske som ett pappa-substitut eller kanske bara för att hon behöver någon att älska. Gary lyckas inte helt med att göra kärlekssagan trovärdig nog.

Super Sad True Love Story berättas med hjälp av en mosaik av Lennys dagboksanteckningar och textmeddelanden som utbyts av Eunice, hennes familj och hennes vänner över ett chat-system som kallas GlobalTeens. Så under den första hälften av boken, hotade blotta frekvens av komiska tekniska detalj att krossa koncentrationsförmågan kring berättelsen. Men i den andra delen av romanen börjar världens absurda sekundsnabba kreditleverne sjunka in och romanen slutar vara bitande satir och blir något djupare, med mer resonansbotten, nästan något skrämmande och definitivt väldigt sorglig.

Många karaktärer i Super Sad True Love Story är desperata, och gränsar till kaosartade i sitt leverne, men Shteyngart avslutar det hela på ett reflekterande sätt och sätter in romansen mellan Lenny och Eunice i kontexten runt självförstörelsen av Amerika. Upplösningen erbjuder på en känslomässig summering av romanens händelser som var i desperat behov efter den skrämmande intensitet som föregår sista kapitlet. Det var heller inte förrän sista ordet som jag insåg att jag ganska mycket mer än genomsnitt gillade boken. Den var media.

tisdag, juli 09, 2013

Divided City

Även en hedning som jag har stått på oräkneliga gudstjänster i olika delar av världen men känslan är lite annorlunda när jag deltagit i en kristen gudstjänst i Jerusalem, där de snart hållits oavbrutet i 2000 år. I sin bok: Divided City så lämnar emellertid författaren Kai Bird religionens förföriska och förföriska kraft tacksamt utanför. Han beskriver istället hur religionen fyller i sakpolitikens hål i efterhand. Saknas motiv för förtryck, motivera med valfri gud. Kai beskriver över sina upväxande år hur israelerna verkar i total oresonlighet mot palestinierna i jakten på land, men han påminner även om att ingen makthavare i Jerusalem någonsin har levt upp till det fridens budskap, som där har uttalats av de gammaltestamentliga profeterna. Dagens tillstånd i det Heliga landet sett ur ett historiskt perspektiv är därmed helt normalt. 


Den som behärskat Jerusalem, jude, kristen eller muslim, har under århundraden tillgripit bryska metoder för att hålla lugn i regionen. Fruktansvärda pogromer har förekommit i alla tre religionernas namn. Alla har haft sina maktperioder. De har alla betett sig på samma sätt. Det kan inte vara fråga om något ägande utan om ett mer eller mindre blodiga ockupationer. 
Ingenting biter på staden. Byggnader må rasa och stadens innehavare växla. Jerusalem är oförgängligt. Den som besöker Jerusalem och i synnerhet Kidrondalen och Olivberget finner oräkneliga gravar från alla tider. De är judiska, kristna och muslimska. Det betraktas som en stor förmån att bli begravd där, emedan den yttersta domen skall äga rum i Joshafats dal. Den idén har alla gemensamt och i döden kan man enas om gravplatserna. Omnia mors aequat; Kai Bird försöker i sin bok påminna om att detsamma borde kunde sägas om livet här och nu.
En högst läsbar uppväxtskildring väntar läsaren av denna bok.