tisdag, juli 23, 2013

Hawkwood: Diabolical Englishman

Legosoldater. Alltid funnits och ingen mer krigisk än John Hawkwood. Knappadel från England som under medeltiden la under sig halva Italien. En handelsresande i apokalyptiska varor. I boken; Hawkwood: Diabolical Englishman har Frances Stonor Saunders kombinerat tidsbeskrvning med människoödet Hawkwood. Ta som exempel på mannens skrupellöshet hur har, när verksamheten var svag, tog sig för att belägra välbärgade städer, och hålla de skräckslagna invånare som gisslan.

Hawkwood var en av de riddare som efter det 100-åriga kriget drog vidare in i Italien och under den större delen av de kommande 30 åren var han en kondottiär, en hyrd legosoldat som tjänade bland andra Visconti av Milano mot påven, senare även påven mot Visconti, vidare till Perugia eller någon tills han slutligen hamnade i tjänst hos stormaktsstaden Florens , det rikaste av alla kossor att mjölka.
Hawkwood var en krigare som många andra, han levde på ett yrke som många hade, men han fick ett väldigt gott rykte för den effektivitet och hänsynslöshet med vilken han genomförde sitt värv. Hawkwood genomförde bland annat massakern i Cesena, där nästan hela befolkningen i staden, cirka 5000 män, kvinnor och barn, slaktades.

En del av hans framgång låter oss Saunders förstå berodde på hans nära relation med sina män: han betalade dem väl, sågtill  att de var väl beväpnade, och beaktade deras välbefinnande på och utanför slagfältet. Dessa insatser, i sin tur, alstrade en kåranda och en känsla av lojalitet mot sin befälhavare som gick långt utöver vad som var vanligt bland legosoldater.

Hawkwood dessutom var en vinnare. Nästan undantagslöst, hamnade han på den segrande sidan, antingen genom att kriga kampanjen till framgång, eller genom snyggt synkroniserade byten av trohet när hans egen kassör såg ut att fara mot ett nesligt nederlag.

Saunders guidar läsaren lätt genom denna förvirrande labyrint av kortsiktiga allianser och koalitioner, där ingen vinnare någonsin uppstått, denna dåtida Italiens tragedi, som tillräckligt kraftfull för att förena de olika stridande småstaterna under en enda regent. Följaktligen, som Machiavelli var fortfarande förmanade ett sekel senare, var Italien lekplatsen för Europas stormakter och i synnerhet Frankrike och Tysk-romerska riket konkurrerade om sin andel av områdets häpnadsväckande välstånd.

Vad Saunders erbjuder här är något mycket mer än en guide till den svekfulla världen av italienskt krig och diplomati. Hawkwoods berättelse skapar hon inom en ram vari hon målar en rik väv av senmedeltida liv: från digerdöden och krig, till de mystiska neurotiska visionerna som Katarina av Siena svalt sig fram till i Guds namn. Lägg till lite information om Petrarca, Boccaccio och Chaucer – så blir läsupplevelsen fulländad. Hawkwoods disharmoniska möten mellan människokärlek och barbari, fromhet och lust, ädel altruism och cyniskt egenintresse är aktuella än idag även om Hawkwood idag heter Blackwater och Italien är hela vår värld.