torsdag, juli 25, 2013

The Singapore Grip

Alltid trevligt med nya bekantskaper. J.G Farrells cynism, svarta humor, och känsla för absurditet kryddat med en kompromisslös ärlighet kring kolonialismen och dess girighet, dess koloniala "mission", dess obetvingade attityder och dess grymhet mot lokalbefolkningen gör att The Singapore Grip var en mer gripande bok än jag kunnat ana när jag påbörjade den i början av veckan.

I centrum för historien står den ärevördiga gummifirman Blackett och Webb samt dess familjemedlemmar som har skott väl på kolonialismens mekanismer i många år. Krigsutbrottet i Europa har gjort att efterfrågan på Blackett och Webbs gummi leveranser har ökat och avanserna är mer än goda. Blackett och Webb är i boken dessutom redo att spä på vinsterna ännu mer genom att manipulera priserna, undanhålla gummiprodukten, försöka bilda ett monopol, och kringgå lagarna. För Farrell beskriver en familj vars personliga förmögenhet och personlig prestige är viktigare än framtiden för Singapore och England, men patriotiska de betraktar sig själva som ändå. Personbeskrivningarna är så strålande utformande att jag nästan från min läsfåtölj vill strypa Walter Blackett. . .en bedrift när det rör sig om en textskapad fiktion.

I det lilla och stora får läsaren sedan följa med månaderna innan, under och efter japanerna attackerar från norr, vi bjuds med på hur nestorn Walter Blackett förbereder det bästa kommersiella äktenskap för sin dotter Joan och manipulerar alla runt sig för att maximera kvartalsvinsten. Även personerna runt Walter lever sina egna intressanta litterära liv även om varje händelse knyts tillbaka till Walter.

Boken håller genom samtliga 500 sidor, fasorna som utspelar sig vid Singapores fall är dramatiska, och Farrell har värmt upp sina karaktärer till den grad för läsaren att det är svårt att avgöra om man ska vara glad eller ledsen för de olika öden han skapade. Ytterligare en bok att rekommendera alltså.