torsdag, augusti 22, 2013

Wolf Among Wolves

En tidsresa tillända. Hans Fallada har onekligen sina likheter med Dostojevskij i det att de båda lyckas med att vara fängslande i sina texter när, på ytan åtminstone, inte mycket alls inget alls händer?

Hjälten, Wolfgang Pagel, är en älskvärd men ryggradslös ung man som upptäcker att sin moraliska resning först när han lämnar ett kaotiskt och inflationsdrabbat Berlin för en herrgårdsmiljö som visar sig vara lika full av olika dårligheter som storstaden. Det finns i Wolf Among Wolves en magnifik spänning både mellan den moraliska resa Pagel företar sig i staden och de lärdomar om ondska han förvärvar genom erfarenheter ute på landet. Falladas egen fascinerande och tragiska existens kanske kan förklara den kontrast till resten av boken som utgörs av en oändlig optimism vid romanens slut; med Pagel, hans fru och deras barn på väg mot om inte lycka så i alla fall stabilitet. Detta är i varje fall en bok som lever i ögonblicket, ibland stannar den upp lite väl länge för att analysera och brodera, men inte på ett långtråkigt sätt. Det är framför allt Falladas otroliga berättargåva som håller läsaren trollbunden, och det finns material bara i denna bok nog för hundra noveller till; eller vad sägs om en galen baron som håller gisslan på ett hotell i Berlin, eller berättelsen om den anställde Elias som har börjat samla pengar i hopp om att de så småningom kommer att vara värt något senare men slutar samla dem eftersom pengar han förstår att pengar förlorat hela sitt värde. Hur som helst, boken är en förvånansvärt trogen vittnesbörd kring den tid i vilken de skrevs och ett mästerverk.